Idag snöade det igen i stockholmstrakten. Men temperaturen var strax över nollpunkten och mer behövs inte för att blåmesar och talgoxar skall börja sjunga upp sig inför vårens ankomst. När jag idag gick runt sjön och såg på de pigga mesarna kom jag att tänka på att könen är så gott som helt lika. I alla fall är det omöjligt att skilja dem åt i fält. I fågelvärlden är oftast hanen försedd med ståtliga ornament. Ju pråligare utstyrsel desto lättare att få en honas gunst. Att könen är så gott som lika är inget som är unikt för blåmesar utan det gäller för många fågelarter. Men att könen är lika är egentligen inte sant utan det är bara skenbart sant för oss människor vars sinnesorgan saknar i sammanhanget viktiga egenskaper. Blåmesens hjässa utstrålar UV-ljus. Ett ljus som människan är oförmögen att se men som framträder tydligt för blåmesarna. Ett starkt UV-ljus från hannen ger större framgång hos honorna.
Vi människor kan kanske lära oss något av detta. Vi har begränsningar i vår utrustning och vi bör därför vara aktsamma när vi drar slutsatser om saker och ting. Det finns naturligtvis även andra skäl till att vi skall vara försiktiga att snabbt bilda oss uppfattningar. Men det går jag inte in på nu för då kommer vi för långt bort från sjungande mesar och andra tecken på att våren känns allt mindre avlägsen, vilket var det jag egentligen ville förmedla.
Hej Curt. Läsvärd början på din blogg, om fåglar och en filmrecension. Det gillar jag att få ta del av! Beträffande könsbestämning så är det lätt att bestämma könet på en talgoxe. Hanens svarta bukband är bredare än honans. Så det så!
SvaraRaderaKjell, håller med om att det kan vara ganska lätt att bestämma könet på en talgoxe. Detta under förutsättning att man har fågeln på nära håll. I fält och på ett avstånd av cirka 10 meter är det inte helt trivialt. Det svarta bukbandet är förvisso vanligtvis bredare hos hanen. Men variationen är stor hos båda könen.
SvaraRadera/CH