Vad håller Bildt på med?

Radion sänder direkt från riksdagen och jag lyssnar förstrött på en debatt om den s.k. saudiaffären. Jag hajar till när utrikesministern talar och på sitt sedvanliga sätt försöker domptera sina kritiker och motståndare. Han har läst på i ordböckerna och kan konstatera att för att något skall kunna kallas för fabrik så måste anläggningen producera nya produkter. Den ”svenska” anläggningen i Saudi kommer förvisso att bestå av en massa byggnader som kommer att inhysa förstklassig maskinell utrustning men det kommer definitivt inte att produceras några nya produkter. Avsikten är endast att reparera och uppgradera avancerade vapensystem. Alltså ingen nyproduktion och därmed ingen fabrik. Slutsatsen är att alla som snackat om fabrik är ute i ogjort väder och de vet inte vad de talar om. De som inte kan skilja en fabrik från en anläggning för service, uppgradering och reparation skall låta bli att yttra sig. Och således konstaterar Bildt att det finns absolut ingenting i handläggningen av avtalet med Saudi som inte är enligt lag, förordningar och regelverk. De som inte vet exakt hur man i ordböckerna definierar ordet fabrik är dumsnutar. Regeringen, den nuvarande och den föregående, har handlagt affären oklanderligt.

Man tager sig för pannan och undrar varför i hela fridens namn försvarsministern avgick och om utrikesministern förlorat all verklighetsuppfattning. Det måste också framhållas att det är bedrövligt att det i riksdagen inte fanns någon från oppositionen som kunde ge ett rejält svar på tal.

Sedan kanske jag måste påpeka att jag alltid haft en viss respekt för Bildt som politiker och människa men hans nimbus flagnar alltmer och reporna i hans teflonskydd blir allt synligare. Hans insats i riksdagsdebatten var i vilket fall som helst beklämande. Det känns som om hans ständiga resande har fjärmat honom från gammalt hederligt svenskt förnuft, vilket ersatts av det internationella diplomatiska spelets ordbajseri och rackarspel. 

Jag vill framhålla att jag på inget viss är någon rabiat motståndare till svensk vapenexport. Men den skall ske under ordnade former och med trovärdig myndighetsöversyn och vi bör definitivt inte ingå långtgående avtal med de värsta diktaturstaterna.

Fast i Mac-träsket??

För några år sedan köpte jag en iPod touch. Meningen var att i första hand använda den för att lyssna på talböcker, podradio och musik under långa tråkiga bilresor. Allt efter hand som det sprutades ut mängder av mer eller mindre roliga och nyttiga appar blev användningsområdet för min manick allt större. Men mycket vill ha mer så strax var det dags att lägga iPoden i en avsides byrålåda och istället införskaffa en iPhone. Nu fick man tillgång till GPS och därmed navigationshjälpmedel och massa intressanta kartapplikationer. Jag är nu inne på min andra iPhone och den är sprängfylld med underhållning och hjälpmedel för alla livets eventualiteter.

Så hände det som jag aldrig trodde skulle hända. För en vecka köpte jag en iPad. Vad skulle den tillföra mig? Min något naiva tro var att med den så skulle jag inte behöva någon laptop under resor och annan bortvaro från hemmet. Men jag kan inte se att iPaden ersätter en PC. Åtminstone om man skall jobba under en lite längre tid. Den är naturligtvis mycket lättare att använda för mail, facebook, bloggande m.m än vad den betydligt mindre iPhonen är. Men det går inte att jämföra med PC:n, som jag tycker är helt överlägsen ur användarsynpunkt. Skrivfunktionerna på iPaden är naturligtvis begränsade även om man utnyttjar ett separat tangentbord. Även fil-och-bildhantering känns besvärlig och begränsad i funktionalitet. Att överföra bilder (eller videosnuttar) från något yttre medium eller t.ex till bloggen är sannerligen inte någon okomplicerad eller naturlig process. Man känner sig inlåst i Mac världen. Kanske beror mycket av mitt klagande på att jag är en mycket gammal inbiten PC-användare och tycker att allt som avviker från PC-världen känns synnerligen obekvämt. Men nu sitter jag här med PC, iPhone och iPad och min önskan är att dessa tre ting skall jobba i djupaste harmoni med varandra. Men icke! Inte ens Mac produkterna verkar förstå varandra fullt ut.

Men som läsplatta är iPaden alldeles utmärkt. Jag har läst min första roman på plattan och det fungerade utan anmärkning. Faktiskt lättare än att hantera en pappersbok. Kanske är jag i mitt omdöme påverkad av att romanen var ett riktigt mästerverk: Kerstin Ekmans "Grand final i skojarbranschen". Jag läser också DN varje morgon på plattan och tidningens sidor ser precis likadana ut som papperstidningens. DN:s nya app är förträfflig.

Hela detta inlägg är producerat på min iPad och det har tagit lång tid att få det på plats. Jag är särskilt nöjd med att jag till sist lyckades få in en bild. Kanske kommer jag och plattan att komma bättre överens om några månader. Jag återkommer med rapport.

Stöd de fängslade svenska journalisterna

I dagarna utkommer en tidning med reportage gjorda av de i Etiopien orättfärdigt fängslade svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye. Alla företag som varit inblandade i färdigställandet av tidningen har jobbat utan ersättning. Detta gäller också såväl pappersleverantörer som distributionsföretag. Tidningen kan köpas i Pressbyrån eller i någon 7eleven butik. Affärerna tar inte ut någon försäljningsprovision. Priset för tidningen är 100 kronor, vilka liksom alla annonsintäkter helt oavkortat går till stödföreningen för Johan och Martin. Köper man tidningen så visar man sitt stöd inte bara för Johan och Martin utan också för tanken om en global yttrandefrihet. Det bör också framhållas att tidningens reportage är mycket välgjorda, intressanta och tankeväckande.

Vill man inte köpa tidningen så kan man lämna ett bidrag direkt till stödföreningen, om vilken man kan läsa här.