tisdag 31 juli 2012

I Love the Bottle. I Want to Do Something With It.

Det gamla spritmuseet som tidigare låg på en ganska undanskymd plats i närheten av Norrtull är sedan någon tid stängt och ersatt av ett nytt spritmuseum som är beläget på Djurgården i de gamla galärskjulen mellan Vasaskeppet och Gröna Lund. En perfekt plats om man vill fånga in turister som vandrar längs kajen. Det gamla spritmuseet försökte på ett påtagligt sätt att spegla spritens historia med start i antiken men med tyngdpunkten på Sveriges sprithistoria. Hur man lyckades med detta kan diskuteras men som besökare fick man väl se vad man hade tänkt sig. Dessutom fick någon kanske också en trevlig nostalgikick när spritflaskor med kända etiketter spanades in. Mycket litet av detta erbjuds på det nya spritmuseet. Redan när jag betalar inträde får jag reda på att detta nya museum är något helt annat. Här är det interaktivitet som gäller. Man skall tydligen trycka på knappar, lukta på välbekanta spritkryddor, svara på frågor m.m. Kanske borde jag vänt vid detta besked.

Huvudutställningen kallas ”Spritlandet Sverige”. Enligt museet handlar utställningen om ”svenskens bitterljuva förhållande till alkohol.” För att illustrera detta skall man vandra genom fyra rum som representerar årstiderna och ta del av vad dessa erbjuder i form av dofter, smak, musik och scenerier. Under denna promenad hoppas museet att vi ”reflekterar över vårt kluvna förhållande till alkoholen”. Ja, ni förstår att detta är rena rappakaljan och att man istället för dofterna av anis och fänkål skulle behöva en rejäl sup för att bli på bra humör av denna utställning som avslutas stilenligt i ett rum där man halvliggande skall titta på bilder som föreställer en persons utveckling från spiknykter till medvetslös.  

Tavlan som startade allt. När Warhol
 första gången såg flaskan lär han har
 sagt  "I love the bottle. I want to do
something"  with it". Förmodligen är
detta  inte sant utan en efterhands-
konstruktion av Absoluts PR-apparat.


En temporär utställning heter ”Äntligen fredag!” och handlar om förväntningar som är förknippade med fredagen. Tydligen ingår sprit med nödvändighet på något sätt i dessa förväntningar. Man kan slå sig ner i en interaktiv(!) soffa men vad som vi förväntas reflektera över här är oklart. Som väl är upphör denna utställning om någon månad. 
  
Men så finns det en tredje utställning. Den heter ”Absolut Art Collection”. När vår före detta kronjuvel skulle lanseras och marknadsföras kom något snille på att man skulle låta Andy Warhol skapa ett konstverk med Absolut vodka som motiv. Eventuellt var det konstnären själv som föreslog detta. Hur som helst så startade detta en process där konstnärer från många länder över hela världen fick i uppdrag att kreera konst i vilken man åtminstone skulle förnimma den karakteristiska flaskan eller ordet Absolut. Så småningom kom samlingen som var spridd över flera kontinenter att omfatta cirka 800 verk gjorda av drygt 500 konstnärer bland vilka det finns många världsberömda namn men också flera svenska artister.

Hur Vin&Sprit kunde bekosta detta och hur konstverken användes i marknadsföringen av Absolut förstår jag inte riktigt. De förekom uppenbarligen inte i annonssammanhang. Men satsningen på kvalificerad konst bidrog säkert på något sätt till vodkans försäljningsframgångar.

När så regeringen skulle genomföra den urbota idiotiska utförsäljningen av Vin&Sprit kom någon på att man åtminstone skulle försöka behålla konstsamlingen i svensk ägo och inte låta fransmännen få denna skatt på köpet och sedan skingra den vind för våg. Leif Pagrotsky var drivande i riksdagen som beslöt att anslå pengar för att samla ihop konstverken och hålla samlingen intakt i Sverige. Pengar anslogs också till förvaltning och den stiftelse som ansvarar för Spritmuseum fick huvudmannaskapet för konstsamlingen. Nu finns alltså alla konstverk på ett ställe. Men alla kan på grund av platsbrist inte visas samtidigt. Idag kan man se cirka 70 konstverk. Men avsikten är att regelbundet ändra om i utställningen så att man under några år kommer att har visat samtliga verk ur samlingen.

Man kan säkert tycka (och det är det tydligen många som gör) att vad som visas inte är konst utan ren och skär reklam. Jag tycker att man gör det väldigt lätt för sig genom att avfärda dessa konstverk och dess konstnärer för att de tjänar kommersialismen. Inte är det någon som numera betraktar Warhols soppburkar som reklam. Tvärtom så hittar man dessa på många av de kända konstmuseerna. Jag tycker att många av tavlorna är geniala och knappast någon är direkt dålig. På något sätt så speglar de också tiden då de skapades. Förresten så är det inte bara tavlor som visas utan även skulpturer, foto och videokonst. Gå och titta på Absolut Art Collection men Spritmuseets övriga utställningar kan ni hoppa över. Om vädret är bra så ta istället en öl på museets bar ute på kajen. Ett perfekt läge för ett utskänkningsställe!

måndag 23 juli 2012

51 år senare

När jag nästan hade gått fyra år i folkskolan så var det dags för vår första (och enda?) skolresa. Vår lärarinna gav prov på sitt envälde och bestämde att vi skulle resa till Visingsö. Ett något udda resmål för en skolresa. Mina klasskamrater och jag hade nog hoppats på Liseberg. Att protestera mot överhetens beslut var naturligtvis helt otänkbart på den tiden. Så Visingsö fick det bli. Jag minns inte så värst mycket från resan men jag kom ihåg att vi åkte på några slags vagnar som drogs av hästar och att vi var uppe i ett högt kyrktorn och spanade ut över Vättern. Tillbaka i Gränna skulle vi få köpa polkagrisar men eftersom några av oss inte hade uppfört sig exemplariskt på Visingsö så ansåg lärarinnan att något lämpligt straff måste utmätas. Alltså inhiberades besöket i polkagrisbutiken.

Äntligen på väg till Visingsö
Jag har säkert åkt hundra gånger på motorvägen utmed Vättern och varje gång jag passerar Gränna och blickar ut över sjön så tänker jag på min skolresa. Jag har också många gånger tänkt att jag någon gång borde stanna några timmar och ta färjan över till Visingsö. I år gjorde vi slag i saken och åkte faktiskt över till ön, som nås efter en knapp halvtimmes resa med bilfärjan. Mitt i sommaren bör man nog boka plats om man nödvändigtvis vill åka ett visst klockslag. Ön är närmare en och en halv mil lång och kanske 2-3 kilometer på det bredaste stället. Så vår intention var att se det mesta under en två timmars vistelse på ön. Ack vad vi bedrog oss. Två timmar är alldeles för lite tid för att få en meningsfull upplevelse av Visingsö.

Den storslagna Näs kungaborg
Öns bördiga jordmån och ypperliga läge har bidragit till att det går att finna fornlämningar från alla epoker från den äldre stenåldern och framåt. Massvis med fynd vittnar om att ön var ett viktigt handels-och hantverkscentrum redan under järnåldern. Under den tidiga medeltiden blev Visingsö centrum för de politiska strider som så småningom ledde fram till en statsbildning som utan tvekan kan karakteriseras som det ursprungliga Svea Rike. Hur västgötar och östgötar genom de sverkiska resp. erikska ätterna slogs om hegemonin inom riket är skönlitterärt på ett utomordentligt sätt skildrat av Jan Guillou. En imponerande borg byggdes på Visingsös södra spets och blev centrum för kungamakten och också platsen för många blodiga uppgörelser. Borgen i vilken Magnus Ladulås vistades och där han också avled hette Näs borg. Den förstördes 1318 men ruinerna vittnar fortfarande om ett för den tiden mäktigt byggnadsverk.
Otrolig mängd blåklint
Så småningom när makten flyttades upp till Stockholm behöll kronan kontrollen över ön. Tre hundra år senare bildades ett grevskap av Visingsö tillsammans med omgivande områden på fastlandet. Per Brahe d.ä. och hans son med samma namn styrde och ställde i området och byggde ett ståtligt slott på ön. Per Brahe d.y. slapp att uppleva hur grevskapet drogs in till staten under Karl XI:s stora reduktioner och hur slottet brann upp 1718. Det sägs att det var ryska krigsfångar som satte eld på slottet i glädjen över Karl XII:s död.

Ända fram till 1800-talet var ön fri från skog men då började man på kronans mark att plantera stora ekskogar med syftet att försäkra sig om gott virke för marinens skeppsproduktion. De stora ekskogarna sköttes uppenbarligen med stor omsorg och på 1970-talet kunde chefen för Domänverket göra chefen för Marinen uppmärksam på att det nu var dags att hämta hem förstklassigt ekvirke för fartygsbyggande. Förståndigt nog så avböjde amiralen erbjudandet.

Golfbanans klubbhus med flyg-
platsens ankomsthall i bakgrunden
Förutom öns vackra lövträdsskogar så täcks ön av böljande sädesfält och pittoresk småhusbebyggelse. Lite varstans finns inbjudande stränder. Sammantaget ger hela landskapsbilden ett lugnt och rofyllt intryck. Längst upp i norr finns det faktiskt en liten golfbana och ett flygfält, vilka uppenbarligen lever i någon slags symbios.

Åker ni mellan Stockholm och Göteborg och har lite tid över så tveka inte att sticka över till Visingsö. Medan ni väntar på färjan så passa på att köpa en polkagris.Vill man övernatta på Visingsö så finns uppenbarligen många möjligheter.