Game Over, Vårdupphandling och lite Finkultur

Så nås jag av beskedet att försvarsministern accepterat sitt nederlag. Han lämnar alltså slagfältet som förlorare och han kommer knappast att tilldelas några hedersbetygelser om man med sådana inte menar en post som landshövding eller generaldirektör. I ett uttalande framhåller han att hans avgång inte på något sätt är kopplat till saudiaffären. Möjligen har den påskyndat hans beslut. Nej, han anser att han har fullgjort sitt uppdrag och att han därför under några månader fört diskussioner med statsministern om sin avgång. Det vore lätt att ironisera om hans uttalande men kanske skall man undvika detta. Det är väl trots allt mänskligt att i samband med sin avgång dölja den verkliga orsaken till att man hoppar av (fått sparken?) och istället försöka göra sken av att man gjort betydelsefulla insatser.

Exit

I ett tidigare inlägg om saudiaffären liknade jag alla turerna vid ett Svarte Petter spel och jag spekulerade om vem som skulle förlora och bli sittande med Svarte Petter. Oddsen för att det skulle bli Tolgfors bedömde som jag mycket låga. Å andra sidan så trodde jag att det inte skulle bli någon riktig fart på spelet om inte kvällstidningarna började gräva i sörjan och ge det tappert kämpande SR lite understöd. Och så igår publicerade Aftonbladet uppgifter om utebliven diarieföring och tillbakatagna protokoll från hemliga möten med saudiska militärer. Tolgfors nitiska medarbetare hade sett till att det inte fanns några bevis i arkiven som röjde att han kände till känsliga detaljer om vapenfabriken i Saudi. Kanske var det detta avslöjande som fick ministern att ge upp.

Nu tror jag att det startas ett nytt spel och mitt tips är att näste förlorare är FOI:s direktör. En outsider som seglat upp på sistone är den millitära underrättelsetjänstens chef. Han har tydligen utan att ställa några frågor givit FOI ett handlån på 100 000 kr. FOI skulle använda pengarna till att starta ett bulvanbolag som skulle fronta saudiaffären. Någon girering av pengar var det inte fråga om. Nej, lånet verkställdes genom att en sedelbunt överlämnades. Jag kan inte undvika att undra över om generalmajoren fick ett kvitto på pengarna eller om han litade på generaldirektörens hedersord på att pengarna skulle betalas tillbaka. En annan undran är om sedelbunten bestod av cirkulerade sedlar i mindre valörer och om dessa överlämnades vid en hemlig mötesplats på Djurgården en mörk vinterkväll. Generalmajoren har vägrat att svara på frågor och hans sekreterare låter meddela att han, om inget annat sägs, sitter i sammanträde.

Ett annat spel, som vi till slut fick lite insyn i, är den stora upphandling som Stockholms län genomfört. Det rör sig om en av Europas största upphandlingar inom vårdområdet. Närmare bestämt handlar det om driften av S:t Görans sjukhus. Vann gjorde riskkapitalbolaget Capio. Något annat hade varit häpnadsväckande. Capio har skött driften av sjukhuset under många år och hade då självfallet alla trumf på hand när en ny offert skulle skrivas. Avtalet är värt minst 12 miljarder kronor och löper under nio år. Vad som stör mig mest är att Capio nogsamt undviker att betala skatt i Sverige utan detta görs av någon anledning på en ö i Engelska kanalen.Verksamheten betalas av Stockholms skattebetalare men någon skatt på den icke föraktliga vinst som Capio kommer att göra kommer inte Stockholms (eller Sveriges) invånare till godo. Det stinker!

Min erfarenhet av S:t Göran är ringa men en liten episod från mitt första möte med den effektiva privata vården vill jag gärna förmedla. Jag hade fått en remiss till en specialist på S:t Göran och denne kunde inte ge något konkret besked på hur jag skulle behandlas. Han ville samråda med en kollega och lovade att återkomma till mig inom en vecka. Efter två veckor hade jag inte hört någonting från specialisten. Efter diverse försök att komma i kontakt med läkaren gav jag upp och sökte mig till landstingets stora, byråkratiska, och opersonliga sjukhus i Huddinge. Snabbt ställdes det diagnos och gavs förslag på vårdplan. Dröm om min förvåning när jag ett år senare blir uppringd av Capios specialist som låter meddela att det kanske har gått lite lång tid men att han nu har en plan på hur mina krämpor skall bekämpas. Jag blev alldeles paff och glömde fullständigt av att ge honom en rejäl åthutning för att detta budskap inte överlämnades inom den överenskomna veckan. Istället berömde jag honom för att han var så modig att han ett år senare vågade ringa mig.

Så över till finkulturens värld. På Peter Englunds blogg blogg läser jag om ett möte mellan honom och författaren Klas Östergren. Dessa giganter träffas under tre (!) minuter och kommer till consensus om bl.a. dessa spörsmål:

”1.    Växelbruk är bra för en författare (översättningar, korta texter, filmmanus).

2.    Modern filmdramaturgi står för den hårdast fixerade berättarformen på den här sidan av det fransk-klassicistiska dramat.
3a.    Man återvänder förr eller senare till boken, inte minst på grund av dess frihet (rent formmässigt är allt möjligt).
3b.    På så vis blir boken en förälskelse som bara fördjupas med åren.
4.    Det blir också svårare med åren. Paradoxalt nog trots att erfarenheten lär en att undvika de vanligaste misstagen, varför man kan gå direkt på den bästa lösningen.
5.    Samtidigt kanske erfarenheten skänkt en hälsosam respekt för de svårigheter man som ung inte ville eller kunde se. (Hann jag säga det, eller tänkte jag det bara?)
6a.    Det är alltjämt förbannat roligt att skriva.
6b.    Och det måste vara roligt. (Bara då kan det bli riktigt bra.)
7.    Om det inte är roligt finns det betydligt enklare sätt att försörja sig. ”

När man ställs inför sådan effektivitet och intellektuell kapacitet så får sig självförtroendet en rejäl törn men samtidigt blir man lite stolt att Sverige kan frambringa sådana förmågor som Englund och Östergren…

Riksrevisionen granskar försvarsbesparingar

I dag blev jag av en artikel, skriven av DN:s Peter Wolodarski, uppmärksammad på en rapport från Riksrevisionen som granskar Försvarsdepartementet. Rapporten är en svidande vidräkning med Fförsvarsdepartementets hantering av besparingar i försvarets materielförsörjning. Det var Anders Borg som krävde kostnadssänkningar. Kanske kommer ni ihåg att dessa krav från finansministern ledde till öppen strid mitt under Almedalsveckan 2007 med den dåvarande försvarsministern. Denne ställde rakryggat sin plats till förfogande. Och in på scenen kom Sten Tolgfors. Han ville omgående visa handlingskraft och tillsatte en genomförandegrupp som leddes av hans närmaste man och i gruppen ingick några tjänstemän från regeringskansliet samt för syns skull några alliansbröder. Målet var att spara 2,8 miljarder kronor genom att avbryta så många materielprojekt som möjligt. Gruppen arbetade helt utan något deltagande från Försvarsmakten eller Försvarets materielverk. Uppenbarligen misstros dessa myndigheter. ÖB kontaktas endast då gruppen behöver snabba svar på isolerade frågeställningar. Gruppen har inga formella direktiv och det finns inga sparade protokoll och det slarvas med diarieföringen. Enligt Riksrevisionen så finns inte ens underlaget till regeringens beslut sparat. I samband med intervjuer har det framkommit att underlaget endast bestod av en A4 sida för varje projekt som skulle läggas ned. Ingen kan i efterhand följa den process och de överväganden som låg till grund för att avbryta hela 32 projekt.

Nu konstaterar Riksrevisionen att 15 projekt har återupptagits eftersom regeringens förslag visade sig vara förhastat och helt orealistiskt. Naturligtvis så leder detta till slöseri med resurser av kanske samma storleksordning som man hade för avsikt att spara. Att försvarsförmågan har påverkats är också ofrånkomligt. Oredan på försvarsdepartementet ledde också till att de fordon som våra soldater använder i Afghanistan endast i begränsad omfattning kunde utrustas med ändamålsenliga splitterskydd.

   

Riksrevisionen konstaterar ”att regeringen med sitt sätt att toppstyra försvaret har skapat extra kostnader, oklara ansvarsförhållanden och en otydlig bild av vad besluten innebär”. ”Regeringen har vidare underlåtit att ge riksdagen tillräcklig information om innebörden av besparingarna”.

Tolgfors bör nog vara mycket nöjd med att publiceringen av revisionsrapporten har skett i skymundan av Saudiaffären. Nu läggs väl denna rapport utan åtgärd till handlingarna och Tolgfors kan fortsätta som om ingenting hänt. Uppenbara lögner eller osedvanligt klantigt agerande som minister tycks inte medföra några konsekvenser. För att få bort Tolgfors så krävs något mycket värre som t.ex. en missad inbetalning av TV-avgiften eller ett chokladinköp med tjänstekortet.  

Riksrevisionens rapport finns tillgänglig här.

Svarte Petter

Så bevittnar vi återigen ett avancerat parti av det för många år sedan bland de mindre barnen så populära kortspelet. Ni vet spelet där det gällde att inte sitta med ett visst kort på hand när alla andra har gjort sig av med sina kort. Jag tänker självfallet på Svarte Petter. Det parti vi nu får ta del av utkämpas i offentlighetens ljus mellan ledande politiker och diverse myndighetsfolk. Svarte Petter i det här fallet är ersatt av ett ruskigt kort som pekar ut vem som är ansvarig för att Sverige är engagerat i planeringen av byggandet av vapenfabriker i Saudiarabien. Huva! Till skillnad från de flesta spel så finns i Svarte Petter ingen vinnare utan endast en förlorare.

Deltagarna i spelet är bl.a. FOI (Totalförsvarets Forskningsinstitut) som är en myndighet som härstammar från Försvarets forskningsanstalt (FOA). FOI är säkert bemannad med personer med samma höga kompetens som man en gång i tiden förfogade över i FOA. Det verkar också som om man försöker hålla näsvisa journalister så kort som möjligt och man drar sig inte för att med arrogant tonfall ljuga tredje statmakten rakt i ansiktet. Vi påminns om hur FOA hanterade frågor kring atombombforskning. Så finns det en annan myndighet med det lätt löjeväckande namnet Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP). Cheferna för FOI och ISP försökte först med lögner snäsa av SR:s duktiga reportrar. Nästa gång man tvingades att tala och när nya fakta presenterades fick man ändra sina historier så att man åtminstone tillfälligtvis blev av med Svarte Petter.

Så har vi alla dessa politiker. Utrikesministern inledde med att deklarera att Socialdemokraterna skrev ett avtal med Saudi 2005. Förvisso så hade den dåvarande oppositionen inget att erinra mot detta. Nu har den nuvarande regeringen inget annat val än att fullfölja avtalet. Om inte så tappar Sverige ansenliga exportinkomster och man (Bildt själv?) skämmer ut sig på den internationella arenan. Bildt är noga med att inte meddela att regeringen förnyade avtalet 2010 samt att det ursprungliga avtalet var ett så kallat ”Memorandum of Understanding”, d.v.s. ett slags allmänt hållet ramavtal inom vilket man kanske skulle kunna hitta samarbetsprojekt. Avtalet kan på inget sätt användas för att kräva att Sverige engagerar sig i etablerandet av vapenfabriker i Saudi.

Exportkontrollrådet är tydligen någon slags parlamentarisk nämnd, som har en rådgivande funktion gentemot ISP för hur Sverige skall hantera olika ärenden som är förknippade med export av krigsmateriel. Samtliga riksdagspartier är representerade i rådet. Ingen i rådet förnekar att man vid minst ett men förmodligen vid flera tillfällen har blivit informerade om planerna för ett svensk engagemang i vapenframställning i Saudi. Men tystnadsplikten är sträng i rådet. Därför har man inte kunnat slå larm eller diskutera frågan med utomstående.Vad är nyttan med Exportkontrollrådet? Är man enbart myndigheternas gisslan? Emellertid så bör man kunna undvika Svarte Petter.

Sedan gjorde vår skolminister ett utspel. Ni vet han som inte vet vad aritmetik är för något. Lika lite kunskap hade han om vapenframställning i Saudi. Han hade aldrig hört något om detta och hade han gjort det så hade han genast fördömt sådan verksamhet på det bestämdaste. Så eftersom han inte minns att han fördömt verksamheten så kan han inte ha hört talas om den. En clown som förmodligen slipper Svarte Petter.  

Sossarnas nye ledare bör klara sig från Svarte Petter. Han framhöll olämpligheten i att bistå med uppförandet av vapenfabriker i Saudi och var också lätt kritisk till det ursprungliga avtalet som tecknades av hans partikamrater. Men hans möjligheter att bedriva kritik av regeringens göranden är klart begränsad eftersom även sossarna har ett visst ansvar i den här härvan.

Försvarsminister Tolgfors är en pratkvarn som orerade om att Sverige aldrig kommer att sätta igång någon byggnation av vapenfabriker i Saudi. Att Sverige skulle syssla med något sådant var, är och kommer att vara uteslutet. Nu tyckte nog Tolgfors att han hade varit ovanligt smart. Ett kraftfullt uttalande och inte hade han behövt ljuga. Det hade ju aldrig varit frågan om att FOI skulle stå för det praktiska byggandet av hus och anläggningar. Sådant klarade väl saudierna av själva. Nej, FOI skulle stå för övergripande planering, utbildning, rådgivning, lite projektsammanhållning m.m. Men Tolgfors underskattade journalisterna och när han förstod att han var genomskådad så blev han faktiskt svarslös och han kunde bara vädja till media att ställa frågorna till myndigheterna, dock oklart vilka. För tillfället så sitter Svarte Petter hos Tolgfors men om det fanns fler än ett sådant kort så kanske det borde delas ut till någon generaldirektör också. Tolgfors är anmäld till konstitutionsutskottet. Ordförande för detta utskott är den flegmatiske Peter Eriksson (f.d. språkrör för MP). Han menar att man har så mycket att göra att man kan ta itu med Tolgfors först någon gång nästa år. Då har allt blåst över och Tolgfors går fri på grund av "time out". Men i sådana här affärer kan saker och ting gå fort och kanske går det inte att invänta konstitutionsutskottet.

Hittills har det varit ett ganska underhållande spel även om aktörerna ännu inte hunnit visat upp några riktigt spektakulära konster. Kanske skulle speltempot ha kunnat vara något högre. Men för att vi skall få en tempohöjning så krävs nog att murvlarna på kvällstidningarna engagerar sig lite mer. Nu är det SR som sitter på allt källmaterial och public service måste akta sig så att man inte publicerar något som inte är faktakollat på längden och tvären. Man är ju inte för inte ännu en gång utsedd till Sveriges mest trovärdiga nyhetsmedia.

Örudden

Enligt en mängd meterologiska källor så skulle det idag bli en vårvinterdag med klarblå himmel, ingen vind och några plusgrader. Perfekt väder för en exkursion. Att det skulle bli en sådan hade vi bestämt. Målet var Örudden som vi besöker flera gånger per år. Enligt min åsikt så tillhör denna plats längst söderut på Torö de tio vackraste och mest säregna ställena i Stockholms län. Jag har i tidigare inlägg skrivit om Örudden och eftersom man också hittar mycket på nätet om Torö och öns olika områden så finns det ingen anledning att här ytterligare lägga ut texten om detta.

Jag steg upp vid 6-tiden och konstaterade att det i Stockholms innerstad rådde en tät och kylig dimma. Nåväl, denna skulle väl försvinna ganska snabbt när solen började göra sig gällande. En snabb frukost och så iväg till Bredäng för att plocka upp Ricky. Fortfarande tät dimma. Vidare till Haninge för att enligt plan hämta Kjell. I Haninge var dimman borta och allt började ställa in sig efter prognoserna. När vi fortsatte färden söderut konstaterade Kjell att det rimfrostklädda landskapet påminde om Norrbotten där han har spenderat en stor del av vintern.  När vi kommer ut på Torö är dimman tillbaka. Det har inte skett någon förändring när vid parkerar bilen vid Örudden. Är det något väder som fågelskådare har ringa fördragsamhet med så är det tät dimma. Men det verkar som om makterna står oss bi, för när vi kommer ned till havet så lättar dimman och sikten ökar drastiskt. En svag sol visar sig också. Under en dryg timme så är förhållandena för skådning ypperliga. Vi konstaterar att det finns mycket fågel ganska långt ute på havet. Vi hittar några tordmular och silltrutar, en tobisgrissla, hundratals knipor, en flock på minst 100 svärtor och självfallet storskrakar och dito skarvar.  Och långt ute ser vi en stor flock alfåglar och kan även höra hur de ropar in vårens ankomst. Så här lät det.

I samband med kaffet och mackorna så hörde vi ett läte som kändes bekant men som vi av ovana inte genast kunde identifiera. Vi förstod att det måste vara en korsnäbb och med hjälp av iPhonen och nedladdade fågelappar kunde vi konstatera att det var fråga om en mindre korsnäbb. Snart var vi omgivna av korsnäbbar och vi blev ganska säkra på att bland dessa också fanns åtminstone en större.

Så plötsligt är dimman tillbaka och temperaturen sjunker när solen försvinner och det kalla havet får fritt spelrum. Men även denna nästan trollska landskapsbild har avgjort sin tjusning. Starka naturupplevelser behöver verkligen inte innehålla fåglar. Stillheten kombinerad med himmelns, strandens och havets gråa nyanser kan vara en alldeles enastående tilldragelse. Vi bestämmer att dra oss tillbaka till bilen. På vägen dit genom barrskogen träffar vi på tofsmesar och kungsfåglarna flyger förbi oss på endast några meters avstånd.

Vi summerar vår utflykt som lyckad trots att vi är något missnöjda med verkligheten i förhållande till gårdagens väderprognoser. När vi är tillbaka i stan så blir vi inte riktigt trodda när vi bedyrar att vi faktiskt inte bara har upplevt klarblå himmel och sol.