Golfweekend och lite fågel

Grön biätare. Kanske
nummer 1 på önskelistan.

Den gångna helgen tillbringades till stor del på golfbanan. Jag hade dessförinnan inte beträtt en golfbana på över ett år. Inte på grund av att jag inte har velat. Utan det är massa skadeproblem som gjort golfspel så gott som uteslutet för min del. Jag har på senare tid noterat en viss förbättring av de mest golfhämmande skavankerna så det kändes helt rätt att tacka ja när några gamla golfspelande vänner föreslog en liten weekendtur med golfspel och trevlig samvaro i största allmänhet. Eftersom några av oss bor i Sundsvall och några i Stockholm så blev det naturligt att träffas i Gävle. Efter att ha intagit en någorlunda stadig lunch på Gävle golfklubb så begav vi oss ut på banan. Regnet hängde i luften och det var ganska kylslaget. Men sådant glömmer man snart när spelet väl har börjat. Som ni vet så gillar jag fåglar och efterhand som spelet gick allt sämre så började jag intressera mig för vilka fågelarter som vistades på och vid sidan av banan. Jag undvek naturligtvis att för mina kompisar visa att jag gick runt och spanade och lyssnade på fåglar. Ett sådant beteende kan lätt medföra att man stämplas om inte som kuf så i alla fall som något suspekt och avvikande. Intresset och framför allt kunskapsnivån beträffande fåglar är nog inget som mina golfspelande kamrater kan skryta med. Hade jag ropat att det flyger en grön biätare över fairway så hade jag nog bara fått höra att det var min tur att slå och att vi måste hålla uppe speltempot.

Jag har tidigare noterat att golfbanor ofta bildar väldigt intressant natur för fåglar. Dammar, dungar, trädsamlingar, buskage och öppna fält drar till sig många olika arter. Gävle golfklubb är verkligen inget undantag. Fågelsången var intensiv längs hela banan. Säkert hördes tio av våra vanligaste sångare och dessutom ett flertal rosenfinkar. Många andra arter hördes eller sågs. T.ex. bivråk, duvhök, svarthakedoppning, svalor, tornseglare och fisktärna. Det skulle faktiskt vara intressant att göra en fullständig inventering av fåglelarterna runt Gävle golfklubb.

Vi övernattade inne i Gävle på ett hotell som var rent och snyggt men kanske inte så mycket mer. Efter en drink på rummet och lite tjatande om gamla minnen så begav vi oss ut på jakt efter en restaurang. Det visade sig att det var svårt att en lördagskväll hitta en restaurang med ledigt bord. Så småningom kom vi in på ett ställe som heter Brända bocken. Det vore ju väldigt förvånade om det inte fanns ett ställe med det namnet i Gävle. Matsedeln var varierande och spännande. För min del blev det en röding. Till fisken drack jag ett glas Gewurtztraminer. Ingetdera gick att klaga på.

Hofors Gk.  Sjön ses nästan från alla hål.

Nästa dag förflyttade vi oss till Hofors. Golfbanan är belägen utmed sjön Stor-gösken några kilometer sydost om tätorten. Banan var en stor positiv överraskning. Väldigt vacker, välskött och intressant. Fågellivet var väl kanske något mindre livligt än i Gävle.

Hur gick spelet då? Nja, det lämnade väl mycket övrigt att önska och utan att vara alltför oförskämd mot mina kamrater så vågar jag nog konstatera  ingen av oss knappast åkte hem med tanken att nu har det äntligen lossnat! Men det går inte att komma ifrån att Sundsvall var klart bättre än Stockholm.

Summa summarum så var det en helg med friluftsliv, god mat och dividerande om ditt och datt tillsammans med goda vänner. Väldigt trevligt helt enkelt! Och vi klarade oss från regnet (de flesta golfares gissel) trots att omgivningarna fick ganska rikligt med regn. Vi lovade varandra att det skall bli da capo till hösten.

En sällsynt öppning i den jämtländska storskogen

Nu laddar vi för vårt traditionella midsommarfirande i Nowhereland, d.v.s. i norra Jämtlands storskogar, där vi har tillbringat oräkneliga midsommarhelger. Om detta finns mycket att berätta. Bara en sådan sak som att ingenstans i hela världen är tillgången på brunbjörn större än här ger självfallet upphov till sanna häftiga berättelser såväl som riktigt maffiga skrönor.  Men jag ber att få återkomma. Bloggen tar helt enkelt paus på grund av brist på infrastruktur. Jodå, det finns fortfarande platser i vårt land där detta är ett fullgott skäl.

Slas

För många år sedan bodde jag på Söder i det område som idag kallas för SoFo och som med sin rikliga tillgång på restauranger, barer m.m. är speciellt attraktivt som bostadsområde för unga framgångsrika människor. På min tid var det inte riktigt samma drag även om utbudet av restauranger var fullt tillräckligt även på den tiden.

Stig Claesson (Slas) hade sin ateljé bara något kvarter från vårt hus och han bodde väl också i krokarna. Jag mötte honom ofta på trottoarerna. Han hade en speciell gångstil och man kände lätt igen honom på långt håll eftersom han alltid hade en keps med ett karakteristiskt stuk. Ibland såg jag honom på något näringsställe. Inte någon gång vågade jag tilltala honom och det kanske var lika bra att jag aldrig tog kontakt. Jag har förstått i efterhand att han kunde vara avvisande och arrogant mot främlingar. 

På 70/80-talen läste jag nästan allt som Slas skrev. Han var oerhört produktiv. Böckerna är förvisso ganska tunna men antalet är gott och väl 80 st. Det finns väl knappast någon mer produktiv svensk författare. Många menar att han skrev samma bok varje gång. Det kan nog ligga något i det. Grundstoryn är ofta densamma men Slas kan vända och vrida på historien och hela tiden hitta nya infallsvinklar vilket gör varje bok unik. Man måste nog medge att den höga produktiviteten ibland går ut över kvalitéten. En och annan bok kanske inte skulle ha givits ut medan många är riktiga mästerverk. Flera av hans böcker har filmats. Vem älskar Yngve Frej? med Allan Edwall och Janne "Loffe" Carlsson i några av rollerna blev en formidabel framgång och gjorde Slas till en mycket folkkär författare. Att vara folkkär var emellertid nog inget som han eftersträvade. Jag tror inte heller att han ville tillhöra de finare litterära kretsarna. Ingen bjöd heller in honom i salongerna. Som författare var han en outsider som inte gick att placera i något fack. Han var sig själv.

Det är nästan ofattbart att Slas (de nära vännerna sa aldrig Slas, det var Stig som gällde) förutom att vara en osedvanligt flitig skribent och författare också var minst lika produktiv som illustratör, tecknare och målare. De flesta av oss har väl någon gång sett en teckning med stockholmsmotiv eller en landskapsmålning och genast blivit lite gladare till sinnet och kanske fascinerats av Slas speciella sätt att avbilda sina motiv. Lika lätt som att känna igen en text av Slas är det att känna igen en tavla målad eller tecknad av honom. På samma sätt som många mer eller mindre lyckade författare inte ville erkänna Slas som stor författare så fanns det nog få personer bland konstnärerna som kunde kosta på sig att erkänna att Slas var en stor kostnär.  

Utsökt porträtt av en teaterchef

Vem är detta? Första rätta svar
 kommer att belönas. 

Att Slas också var en fantastisk porträtt- målare var framtill häromdagen okänt för mig. I helgen var jag på kulturhuset i Stockholm och där har nyligen öppnats en utställning om Slas. Det första man möts av är magnifika porträtt av diverse kända personer. Sedan visas verk från de flesta av alla de genrer som Slas höll på med. Det är en väldigt fin utställning som väl belyser ett mångsidigt och mycket imponerade konstnärskap. Det kan inte ha varit lätt för de ansvariga för utställningen att göra ett så bra urval av konstverk med tanke på vilka mängder det finns att ösa ur.

Utställningen heter Slas. Jag minns dig nog och pågår till 11 september. Är ni i Stockholms city så slink in en timme på kulturhuset och kolla. Jag garanterar att ni inte blir missnöjda.        

Bild från filmsuccén Vem älskar Yngve Frej?

Mutkolvar och moral

Den senaste tidens avslöjande om mutkolvar och deras bestickare gör mig ledsen och beklämd men framförallt förbannad. För varje gång det har avslöjats ett nytt fall så har jag tidigare försökt intala mig att det var en isolerad  händelse och att det inte kan vara något som är satt i system i gamla Sverige. Den traditionella uppfattningen har varit att vårt land har företagsledare, politiska förtroendemän och tjänstemän i stat/kommun med en osedvanligt hög och oantastligt moral. Detta i skarp kontrast till omvärlden där korruption och nepotism är vardagsmat.

God fortsatt jakt!

Jag har sedan en tid tillbaka intagit en helt annan ståndpunkt. Vi är inte ett smack bättre än många av de länder som vi skadeglatt kritiserar för att de inte tar i med hårdhandskarna mot den avskyvärda korruptionen. Jag tror inte en sekund att mut-och-bestickningsskandalen i Göteborg med byggmästare Allbäck i spetsen eller härvan i Solna med stadsdirektören Reinhold är isolerade enstaka händelser. Hade Uppdrag granskning haft tiofalt med resurser så hade antalet avslöjanden ökat hundrafalt. Möjligen agerar förbrytarna i Sverige en aning mer sofistikerat än sina bröder i andra länder och därmed blir brotten svårare att avslöja. Åklagarna med sina mycket små resurser för denna typ av kriminalitet arbetar i uppförsbacke medan horder av stjärnadvokater ställs till de anklagades förfogande.

De som är inblandade i mutbrott är så gott som uteslutande personer med höga inkomster och vidhängande överdådiga förmåner. Är det bara ren girighet som driver dessa människor att genom sitt agerande ta avstånd från den moral som är självklar hos de flesta svenskar? Förmodligen är det så. Jag kan inte hitta någon annan anledning. Jo, kanske tror de sig vara förmer än vanliga människor och därför behöver de inte lägga moraliska aspekter på sitt agerande.

Fastighetsmiljardären Erik Paulsson t.v.,
åtalad för grov bestickning,  är näringslivets
 representant i muthärvan i Solna. Här belönar
 näringsministern honom  med en guldmedalj.

Det är dags att svenskarna slutar att rycka på axlarna åt alla korruptionsbrott och liknande som ideligen avslöjas. Vi skall kräva att åklagare och polis ges större resurser och att straffsatserna utökas. Ledare och förtroendemän som använder sin position för personlig vinning skall omedelbart förpassas ut i kylan utan fallskärm. Reagerar vi inte bestämt så kommer Sverige att ruttna sönder. En röta som sprider sig inifrån och uppifrån.

På väg mot Polen/Ukraina

Vems skägg är snyggast,
 Mellbergs eller Zlatans? 

Bra match mot ett mycket svagt Finland. Zlatan gör sällan mål i landslaget. Igår gjorde han tre stycken på 28 minuter. Men denna match var trots målen inte hans bästa i landslaget. Men aldrig har han utstrålat en sådan spelglädje och positivism som igår. Det verkade som om hans attityd smittade av sig till medspelarna. Det var Zlatans klart bästa insats som lagkapten. Annars skall det viktiga centrala mittfältet med Källström och Svensson ha mycket beröm. Vi får gå tillbaka till Schwarz/Thern för att hitta något motsvarande. Vår svaghet är fortfarande kanterna. Här måste Hamrén trolla fram andra lösningar. Som det är nu så har vi långt ifrån ett modernt internationellt kantspel.

Hamrén själv då? Jag hotade ju med att utpeka honom som Retro-Erik. Efter matchen mot Finland så känns det orättvist. Hamréns frejdiga uppträdande och positiva inställning till spelet verkar överföras till hela laget. Han är utan tvekan en förnyare.

Retro-Erik?

På Lasse Lagerbäcks tid så kunde man vara ganska lugn när landslaget åkte till länder som Azerbaijan, Makedonien, Moldavien, Armenien, Littauen och till och med Turkiet. Man visste vad som var att vänta vare sig det var stekhet sommar eller svinkall vinter. Tråkigt svensk spel med stark försvarinriktning och inga överdådiga individuella prestationer. En habil laginsats helt enkelt. Men motståndarna knep inga poäng. Sverige vann med ett eller två mål. Det var denna typ av matcher som hela tiden sände Sverige till de stora mästerskapen.

Förnyare eller retro?

Igår spelade vi återigen mot Moldavien. Nu gällde det kval till nästa års europamästerskap och under Erik Hamréns ledning. Den nye landslagsledaren har försökt fjärma sig från Lasse Lagerbäck genom att åtminstone på pappret förespråka en positiv anfallsinriktad fotboll. Han har väl lyckas sådär med denna förändring. När nu landslaget åkte till Moldavien var det nog många av oss fotbollstokiga som hade fjärilar i magen. Men när matchen väl startade så förstod vi ganska snart att det skulle bli en problemfri seger. Det visade sig nämligen att laget hade återfallit i fotboll à la Lagerbäck! Om detta berodde på direktiv från Hamrén eller att man helt enkelt ramalde in i ett invant beteende vet jag inte. Vi får se hur laget spelar på tisdag. Då är det Finland som gäller. Kanske kan vi då defintivt utnämna Hamrén till Retro-Erik.

Retro-Håkan

Militärt snille 1

Om våra insatser i Libyen har jag skrivit några gånger. Tyvärr måste jag ta upp frågan igen eftersom jag blir så irriterad på Retro-Håkan som fortsätter att måla in sig i ett hörn från vilket han halsstarrigt försöker argumentera för sin egen linje i Libyenfrågan. Han blir mer och mer isolerad i sitt eget parti. I riksdagen är det en mycket liten minoritet som anser att vi skall strunta i vad NATO har efterfrågat. NATO har bett om fortsatt flygspaning och lufttankningskapacitet. Inget annat! Juholt vill tvärtemot omedelbart ta hem våra flygplan och skicka en flottstyrka istället. Att flottan behöver tre månader för att fullt utrustad infinna sig i Medelhavet verkar inte de sociala demokraternas militärstrategiker Juholt och Ahlin ha förstått. Eftersom NATO:s förfrågan omfattar insatser under de närmaste tre månaderna så innebär Juholts linje att Sverige inte kan bidra på något sätt under den period som NATO vill ha vår hjälp. Däremot ställer vi upp med något fartyg som ingen har efterfrågat och som i bästa fall kan vara på plats när tre månader har gått. Lysande Håkan!

Militärt snille 2

En osedvanligt kraftfull resolution togs i FN angående Libyen. NATO tog på sig uppdraget att se till att målen i resolutionen uppfylldes. Juholt menar uppenbarligen att han är bättre lämpad att lösa  NATO:s operativa uppgifter än NATO:s militära ledare på plats i Medelhavet. Kanske har jag missat något? Pressfotograf på en landsortstidning samt lång och trogen i tjänst inom rörelsen kanske resulterar i unik militär förmåga.  

Utrikespolitik har för det mesta varit en socialdemokratisk paradgren. Detta beror till stor del på att socialdemokraterna alltid tagit utrikespolitiken på största allvar samt att man haft lysande företrädare inom detta område. Nu tycks allt detta vara som bortblåst.

På onsdag skall Sverige ge NATO besked. Eftersom Reinfeldt inte vågar göra någonting inom utrikespolitiken utan att ha 100% stöd från oppositionen så kan man nog befara att svaret blir en konstlad dålig kompromiss.  

En skitsak, eller?

En lönsam restprodukt?

Häromdagen hörde jag på radion något fantastiskt och som faktiskt gav svar på en fråga som jag  ibland själv har funderat på. Frågan lyder: Vad händer med alla stockholmares skit? Jag har nog förstått att det hamnar i ett reningsverk och att det ut från dessa anläggningar kommer nästan helt rent vatten. Men kan man verkligen till fullo förvandla skit till rent vatten. Förvisso inte! Man får en restprodukt som kallas avloppsslam med ett fint ord men en tydligare benämning torde väl vara förädlat bajs. Stockholms och Sveriges största reningsverk heter Henriksdal och här omhändertar man hela centrala Stockholms skit och det produceras följaktligen otroliga mängder avloppsslam. Var dumpar man detta? Jo det fraktas med tåg och lastbil till Norrland. Där används det som någon slags superjord som i första hand utnyttjas för gräsodling på sådana ytor som gruvnäringen har förstört.

Hittills har Stockholm levererat en halv miljon ton förädlad skit till Norrland! Förmodligen finns det andra kommuner i södra Sverige som gör samma sak. Är detta månne en någon försenad avbetalning till Norrland för all den energi, alla skogens produkter och olika typer av malm som Norrland försett södra Sverige med och som har varit medlet för bygget av det moderna Sverige. Tyvärr känns det som Norrland blir lurat än en gång.   Viktiga naturtillgångar betalas med Stockholms borgares skit!

Nåväl denna skithantering kan man nog skämta mycket om men det finns en allvarlig aspekt på avloppsslammet. Det innehåller viktiga ämnen ur gödselsynpunkt såsom kväve, fosfor m.fl. Men proportionerna av dessa ämnen ligger skyhögt över vad som är normalt i naturen och också i naturligt gödsel såväl som i handelsgödsel. Nu har några biologer slagit larm om att av vi står inför en miljöskandal av stora format. Må de inte ha rätt!

För Sverige i tiden?

Statschefen tillsammans med den till för några
dagar sedan viktigaste mannen i kamratkretsen

De som står upp för den svenska monarkins bevarande har ofta svårt att hitta rationella argument för sitt ställningstagande. Man brukar framhålla betydelsen av att en person redan från födseln fostras till att bli rikets högste representant. En sådan lång utbildning måste på alla vis resultera i något oslagbart. Att dessutom härstamning och börd per automatik ger egenskaper så unika att rollen som statschef absolut inte behöver konkurrensutsättas är en självklarhet. För att inte tala om hur viktigt det är att han får umgås med nobla välutbildade vänner ur rikets absolut översta skikt och som under hela kungens livstid bildar ett gediget och kamratligt nätverk som i det dolda alltid stöttar honom med goda råd och praktiska handlingar.

Republikanernas viktigaste argument för sin sak är så självklara att de inte behöver nämnas.

Vår statschef har nu vid två tillfällen gjort taffliga försök att gjuta olja på de vågor som översköljer den svenska monarkin. Kan man av dessa hans möten med massmedia dra slutsatsen att kungen är outstanding i rollen som rikets högste representant? Är den nuvarande kungen den man vi vill hålla i handen om Sverige hamnar i en svår kris? Är han verkligen så bra på att understödja vår exportindustri som monarkins förespråkare vill göra gällande? Jag tycker nog att frågorna är enkla att besvara.

I media fortsätter man att frossa i detaljer om kungens privatliv. Man försöker göra gällande att kungen vanemässigt umgås med nakna damer (andra än drottningen) och att han kan ha utsatts för utpressning samt att han förmodligen har en direktlina in till de serbiska maffiabossarna. Kungen vänder blad eller förnekar varvid media ifrågasätter. Så håller det på.

Är det inte dags att tona ner diskussionen om vår nuvarande statschef och istället seriöst börja diskutera vårt statsskick?