fredag 25 november 2011

SAOL som app

Kom ut första gången 1874.
Nu är 14:e upplagan på gång
Svenska Akademiens ordlista har följt mig alltsedan tiden på läroverket. Jag vet inte hur många ordlistor som jag har avverkat men jag har absolut inte införskaffat en ny bok i samma takt som nya upplagor har getts ut. En ny upplaga brukar ju knappast innebära några avsevärda förändringar i förhållande till föregående upplaga. Den blå boken med det behändiga formatet har jag alltid haft lättillgänglig, både hemma vid skrivbordet och på min arbetsplats. Men nu är det slut på det. Boken kommer att förpassas till ett avsides hörn av bokhyllan, där den få ta plats tillsammans med bl.a. en gammal upplaga av Standard Mathematical Tables, en mycket nött ELFYMA, diverse ordlistor, föråldrade lexikon och uppslagsböcker och en del andra tabellverk. Varför detta tragiska slut för en gammal trotjänare? Jo, den Svenska Akademien har uträttat storverk och gjort bokversionen av sin ordlista överflödig.

Detta verk som förr var oumbärligt
 för ingenjörer och naturvetare
kommer fortfarande ut i bokform.
 Man  är uppe i 32:a upplagan.
Man har nämligen låtit släppa den allra senaste versionen av SAOL i form av en s.k. app, som enkelt kan laddas ner till iPhonen.  Det funkar naturligtvis lika bra om man har en androidmobil. Appen är mycket lätt att använda och ger dig snabb tillgång till 125 000 svenska ord med anvisningar om hur de stavas och böjs. Den innehåller också en effektiv felstavningsfunktion. Om man inte vet exakt hur ett ord stavas så kan man chansa på en ungefärlig stavning och väldigt ofta får man den korrekta stavningen till svar. Om man till exempel  söker stavningen av ordet jämvikt och anger "jämmvickt" som sökbegrepp så får man genast information om korrekt stavning. Skriver man "schför" istället för chaufför som får man också upp den korrekta stavningen men som alternativ kommer också ordet schäfer upp. Appen är också mycket användbar för korsordslösare eftersom det finns en funktion som söker efter ord som innehåller vissa bokstäver. I sökningen anges de bokstäver man saknar med mellanslag eller tecknet *. Har man väl laddat hem appen så behöver man inte vara nätansluten för att nyttja den.

Appen är helt gratis, vilket för mig förefaller vara alltför gentilt. En femtiolapp per nedladdning vore inte alls orimligt och skulle ge ett icke obetydlig bidrag till förmån för Akademiens insatser för språk och litteratur. Man bör väl också betänka att försäljningen av bokutgåvan kommer att minska drastiskt. Hur som helst så skall Akademien ha stort beröm för det här initiativet, som jag antar till stor del är Peter Englunds förtjänst. Kanske vågar man också dra slutsatsen att detta är en liten kursändring mot en "Akademi i tiden".

fredag 18 november 2011

Spaning om stölder av immateriella tillgångar

Spanarnas eminente programledare

Sedan många år tillbaka har det i SR sänts ett program som heter Spanarna. Programidén är att en samling av tre mer eller mindre spirituella deltagare alltid ledda av samme programledare (som definitivt är spirituell, intelligent och snabbtänkt) skall försöka se framtiden an. Detta skall låta sig göras genom att varje deltagare ger ett antal exempel på iakttagelser av nutiden, vilka på något sätt tillsammans pekar ut en tydlig riktning på hur framtiden kommer att gestalta sig. Det påminner lite om det som i matematiken kallas extrapolering. Jag lyssnar ofta på programmet och finner det ibland ganska underhållande och ibland enbart tramsigt, allt starkt beroende på vilka som ingår i panelen.

Om jag mot alla odds fick en inbjudan att deltaga i radioprogrammet så skulle min spaning handla om stöld av identitet, historia och diverse tankegods. Alltså rör det sig om brott som inte omfattas av strafflagen men som onekligen ändå är eller borde vara starkt klandervärda. Ni kan säkert redan nu ana att det enligt min mening är moderata samlingspartiet som är tjuven i min spaning.

När Reinfeldt blev partiordförande och Schlingmann partisekretare inleddes omgående stölden av socialdemokraternas identitet. Moderaterna var det nya arbetarpartiet och i partiets retorik framhölls ofta det allmänna på bekostnad av det individuella. När makten väl hamnade hos moderaterna så fortsatte man denna linje och finansminister Borg brännmärkte gärna då och då närings-och bankväsen för sina extravaganta bonusar och pensionsvillkor för ledande personer. Man pratade om en arbetslinje som lät som sossarnas gamla slagord om ”arbete till alla” men som i verkligen var något helt annat. Nu kallar man sig för samhällsbärande trots att man inte varit vid makten speciellt länge och utan att reflektera över att man faktiskt ingår i en koalitionsregering. I propagandan har alltså moderaterna bytt skepnad och kastat av sig högerspöket och anammat mycket av det som för tio år sedan var kännetecknande för sossarna. Att moderaternas politik inte har så mycket gemensamt med retoriken upptäcker man ganska snart om man i detalj studerar regeringens låtanden och göranden.

Moderaternas (och Regeringens)
propagandaminister
Men ett parti som kallar sig statsbärande måste också ha en tjusig historia. Då går det inte att hänvisa till vad Arvid Lindman och de partier som var föregångare till dagens moderater bidrog med när allmän och lika rösträtt genomfördes i Sverige. Alltså måste historien skrivas om. Det var ju i själva verket högern som starkast verkade för allmän och lika rösträtt i Sverige. Liberalerna och socialdemokraterna motarbetade inte processen men var definitivt inte aktiva. Möjligen var detta att gå för långt. Den djupt okunniga partisekretaren försökte först stå fast vid den uppdiktade rollen som högern spelade när Sverige demokratiserades. Men man fick till slut ge upp denna åsikt även om detta, enligt en partistyrelsemedlem, måste stadfästas på nästa partistämma. Märkligt! Skall bli intressant att se om detta verkligen verkställs. Tills vidare gäller att moderaterna har försökt stjäla sossarnas historia.

För det tredje. Kristdemokraterna har idag ledningen för socialdepartementet. Där har man tydligen med ärliga uppsåt men säkert också för att hitta en profilfråga, som man är i ett desperat behov av, tagit fram ett material som belyser vad man i framtiden vill göra med äldrevården. Så plötsligt är det några moderater som skriver på DN debatt om äldrevården och de använder exakt samma formuleringar som finns i Kd:s ännu inte publicerade handlingsplan. Kd protesterar men vad hjälper det. Moderaterna är stora och sturska och då kan man till och med stjäla från sina koalitionsbröder utan att det får några speciella konsekvenser. Statsministern kommenterade det hela som något positivt genom att säga att det är mycket bra att regeringen verkar vara enig i frågan.

Om man nu skall följa upplägget i radions program så skall jag dra slutsatser med utgångspunkt från mina tre exempel. Detta är inte lätt men man kan väl konstatera att moderaterna har tagit till sig (stulit) åsikter, värderingar och historia i syfte att inför väljarna framstå som något som man i verkligheten inte är. Detta har skett på bekostnad av framför allt sossarna, vilka endast har bjudit på mycket svagt motstånd mot moderaternas inklampande på klassiska socialdemokratiska områden.

Moderaternas tillvägagångssätt har varit mycket framgångsrikt och jag tror att vi tyvärr kommer att få se mer av den taktik som moderaterna har tillämpat. Yta kommer att vara viktigare än djup och vision. Partierna kommer inte att blunda för några metoder för att ta makten alternativt behålla den. Stöld av konkreta idéer och t.o.m. hela identiteter samt historieförfalskning i syfte att smutskasta motståndarna kommer att bli allt vanligare i framtiden. Moderaterna har visat att detta åtminstone en bit in på 2010-talet är ett framgångsrecept.


måndag 14 november 2011

Turdus eunomus

Morgonens larmbild
För några dagar sedan larmades om en mycket sällsynt fågel. Ja, den är så sällsynt så om larmet var korrekt så skulle detta vara första fyndet av arten i Sverige. Det rörde sig om en trast som på svenska kallas bruntrast och som normalt ses i östra Sibirien. Många av de hårdföra artjagande ornitologerna sticker direkt om denna typ av larm uppenbarar sig på displayen. Detta oberoende av vad de håller på med eller var de befinner sig i landet. Själv avvaktar jag gärna för att vara försäkrad om att fågeln är rätt bestämd och att chansen är stor att den finns kvar på fyndplatsen, som heller inte bör ligga alltför långt bort. Under gårdagen fortsatte larmen att strömma in och nu började också bilder att läggas ut på nätet. Det rådde ingen tvekan om att det verkligen var fråga om en bruntrast. I morse fortsatte trastlarmen att dyka upp på skärmen. Fågeln uppehöll sig stationärt vid Säbyholms naturbruksgymnasium i Upplands Bro, cirka 30 km nordost om Stockholm. Nu var alla mina kriterier uppfyllda. Eftersom vädret dessutom var strålande beslöt jag mig för en utflykt till Upplands Bro.

Med larmen följer koordinaterna för fyndplatsen så det var bara att låta iPhonens navigationssystem guida mig till en den rätta platsen.Väl framme så överraskades jag av att en speciell parkeringsplats var iordningställd för den anstormande publiken. Tack för det! Efter en 500 m lång promenad så avslöjade synen av ett femtiotal kikarförsedda herrar (och några damer) att det började brännas. Jag förhörde mig om fågeln fanns på plats för tillfället och fick till svar att den precis hade visat sig i några träd (körsbärapel?) som bar gula bär och som tydligen intresserade trasten lika mycket som en stor flock sidensvansar som också uppehöll sig i området. Men några skådare som hade varit där de två senaste dagarna informerade om att fågeln dyker upp med cirka en kvarts mellanrum och hoppar omkring i träden under någon minut. Jag väntade en kvart och visst dök trasten plötsligt upp. Den var ganska svårsedd och efter en minut var den borta. Jag beslöt att den skulle få en chans till. Och efter 17 minuter var trasten ånyo på plats. Denna gången fjäskade den rejält för fotograferna som säkert fick kanonbilder på fågeln ur alla tänkbara vinklar. Efter en minut försvann den lika snabbt som den dök upp. Nu fanns det ingen anledning att stanna kvar. Man kan ju inte göra så mycket mer än just se fågeln. Så nöjd och belåten åkte jag hem och noterade ett kryss i min handskrivna (!) krysslista som jag började med 1981.

En herre från Skåne som besökte Säbyholm igår var nog också belåten när han åkte hem till södern och kunde notera sitt 450:e kryss avseende sedda fågelarter i Sverige. En drömgräns är därmed uppnådd. För 30 år sedan var 300 arter mycket aktningsvärt. Med all respekt för rekordhållaren så måste man konstatera att utan de senaste årtiondenas utveckling av ornitologernas hjälpmedel så hade det nya rekordet aldrig kunnat uppnås. 

Bruntrast. Detta är inte den individ som uppehåller sig i Säbyholm

fredag 11 november 2011

Peredvizjniki

Några av medlemmarna i Perdvizjniki
1870 bildades den ryska kostnärsgruppen Peredvizjniki i stark opposition mot de rådande konstnormer som hyllades av tsarens konstakademi. Tiden var präglad av sociala oroligheter, statlig censur och kraftiga repressalier mot de som vågade opponera sig mot tsarväldet. Gruppen tog starkt avstånd från de nästan antika konstnärliga ideal som var rådande. Kostnärerna hämtade motiv från den förtryckta bondebefolkningen såväl från den verklighet som mötte den tidens dissidenter. Men gruppen hittade också motiv i den ryska naturen och man målade också fantastiska porträtt, inte minst på sina kolleger inom litteratur och vetenskap. Man var heller inte främmande för att måla tavlor som anspelade på Rysslands historia.

Gruppen ordnade vandringsutsällningar och fick på så sätt ut konsten från Moskva och S:t Petersburg och till  landsortsbefolkningen. Om man översätter Peredvizjniki till svenska så blir det följaktligen "Sällskapet för vandringsutställningar".

Den kanske enda riktigt kända
 tavlan från 1800-talet i Ryssland
Varför mitt nymornade intresse för ryska konstnärer? Jo, för det första vet jag en hel del om de ryska författarna och tonsättarna som verkade under andra halvan av 1800-talet. Men jag vet (visste?) knappast något om Rysslands bildkonstnärer under samma tid. För det andra så råkade jag vara i närheten av nationalmuseum idag och jag visste att det där hade pågått en utställning om Peredvizjniki sedan några månader. Så det fanns ingen anledning att inte stiga in på museet och ta sig an utställningen. Och vilken fantastisk utställning jag kom till! Det måleri som visas på nationalmuseum har i Ryssland varit väldigt populärt allsedan dess tillkomst men är oförklarligt nästan okänt  i Västeuropa. Utställningen omfattar ett hundratal verk och är den ojämförligt största presentationen av konstverk från denna epok utanför Ryssland. Tavlorna är utlånade från flera av Rysslands mest ansedda museer. Utställningen pågår till mitten av januari 2012. Gå och se den! Jag kan garantera att ni inte blir besvikna. Tavlorna är väl i klass med det allra bästa som producerades i övriga Europa under samma tid.

Jag spenderade en ganska lång tid på utställningen och när jag kom ut i friska luften kände jag mig upprymd och tyckte att jag kunde unna mig en bättre lunch. Så jag hamnade på restaurang Gondolen (Eriks) där de ofta har mycket vällagad husmanskost. Kålpuddingen som serverades gjorde mig verkligen inte besviken.

Den som är först att i nedanstående bildspel kunna identifiera en känd rysk kulturpersonlighet som förekommer på två bilder erhåller ett blygsamt pris.

lördag 5 november 2011

Tar det aldrig slut??

I veckan har vi ännu en gång tagit del av rapportering om makalös snikenhet, tondövhet och kundförakt hos ledande företrädare för våra banker. Det har också avslöjats hur ministrar gör som Juholt. Man stänger av den moraliska kompassen och optimerar sina bostadsbidrag.

SVD och SVT rapporterar om guldkantade pensionsavtal för höjdarna i bankvärlden. Speciellt noteras att Nordeas VD Christian Clausen kan tacka för kaffet när han fyller 60 och lämna företaget med minst 100 miljoner kronor direkt i handen. De flesta av Nordeas fonder har haft en utveckling som är betydligt sämre än index. Den största fonden Alfa har gått hela 35% sämre än index. När Clausen av en SVT-reporter konfronteras med dessa uppgifter hånler han (ja det är faktiskt sant). Han vet att det inte är banken som förlorar pengar utan småspararna. Banken kan däremot ta ut förvaltningsavgifter på 160 miljoner enbart på Alfa-fonden.
Senare kan man ta del av uppgifter om att Clausen som är dansk men sorgligt nog tvingas att vistas i Stockholm och därför behöver han som tröst en anständig våning. Sålunda har banken försett honom med en lya på 250 kvm till priset av 22,5 mille. När det uppstår kritiska synpunkter på detta så dyker en riktig urtidsande upp. Det är Nordeas finländske ordförande Björn Wahlroos. När han intervjuas i radio svarar han med en minst sagt utmanande arrogans att en redaktör nog inte har någon möjlighet att sätta sig in i de rättmätiga anspråk på en bostad som föreligger hos en man av Clausens kaliber. Wahlroos säger också att han skulle vilja köpa fler lägenheter i Stockholm till sin VD och samtidigt höja hans lön. Menar mannen vad han säger eller försöker han skämta för att han saknar svar på reporterns frågor? Oberoende av vilket så är det magstarka uttalanden framför allt när det samtidigt meddelas att Nordea trots jättevinster skall sparka 2000 av sina anställda.
Borg och Wahlroos tycks komma bra överens.

Den största ägaren i Nordea är det finska försäkringsbolaget Sampo som äger drygt 20%. Svenska staten är näst störst med en ägarandel på cirka 15%.  Reinfeldt och Borg har tidigare kritiserat bankernas bonusutdelningar. Om man verkligen haft ärliga uppsåt med denna kritik eller om det ingått i formandet av moderaternas nya image vet jag inte. Men det är häpnadsväckande att man inte har hört något från regeringen angående uppgifterna om pensionsvillkor och andra vidlyftiga förmåner för Nordeas VD.  Eller samtycker man med bankens ordförande? Vilka instruktioner har den svenska statens representanter i Nordeas styrelse?

Vem av herrarna står bäst upp för försvaret av moralen?
Så till något annat men ändå inte. Vi förflyttar oss neråt i seriesystemet. Och då handlar det inte om massvis med miljoner utan vi få ta bort några nollor på beloppen. Ministrarna Tolgfors och Billström bor i Stockholm tillsammans med sina familjer men är inte skrivna på sin huvudsakliga bostadsadress. Istället har man listigt nog kvar sina bostäder i Örebro respektive Malmö. Detta arrangemang ger då möjlighet att utkvittera bidrag för dubbla boendekostnader. Observera att detta förfaringssätt aldrig skulle vara möjligt för vanliga löntagare. Reglerna är självfallet annorlunda för ministrar och riksdagsmän. Tolgfors och Billström agerar ungefär på samma sätt som Juholt. De förra herrarna slipper drev och de behöver inte åka land och rike runt för att be om ursäkt för sitt beteende. Ingen av deras partikamrater höjer på ögonbrynen och någon upprördhet i media får man leta efter. Varför denna skillnad? Jo det är enkelt. Det har nämligen alltid internt ställts betydligt hårdare moraliska krav på socialdemokratiska riksdagsmän och ledare än på borgerliga ministrar, för att inte tala om näringslivets toppar. Jag tycker faktiskt att denna hållning som råder eller snarare rådde inom socialdemokratin var mycket vacker. Politik, moral och förhållningssätt var en gång i tiden oskiljbara storheter inom SAP. Nu vete fan. 
  

onsdag 2 november 2011

Författarkväll på Norsteds förlag

Intresset för historia har ökat markant i Sverige under de senaste 20-åren. De hela började väl när Peter Englund kom ut med sin bok om Poltava. Jag tror det var 1988. Dessförinnan var det väldigt mager utgivning av populärvetenskapliga böcker om historia. Englunds bok blev en mycket omtalad succé. Han visade dessutom att man kunde skriva populärt utan att helt förlora trovärdigheten i den akademiska världen. Detta och den ökande törsten efter nyskrivna historieböcker hos allmänheten gjorde att fler lärda män (och enstaka kvinnor) valde att skriva för folket istället för en trång krets av kritiska kollegor. Att bokutgivning ger mer klirr i kassan än publicering i vetenskapliga tidskrifter var en icke föraktlig bieffekt. Men det är inte bara högt utbildade historiker som har försett marknaden med böcker. Det finns många exempel på alldeles utmärkta verk som skrivits av personer utan forskarutbildning. Jag tänker då inte på Herman Lindqvist.   

Norstedts är väl det förlag som kanske varit mest lyckosamt beträffande utgivning av historieböcker. Förlaget tillsammans med tidskriften Populär Historia och bokklubben Clio anordnar ett par gånger per år en sammankomst där författare av historiska verk får möjlighet att möta sina läsare och presentera sina senaste alster. Jag har varit på tre sådana evenemang och det har alla gångerna varit väldigt trevligt. Igår var det dags igen. Av publikens ålder att döma så kan man inte dra slutsatsen att historieintresset har spridit sig till ungdomen. Medelåldern var säkert 65+.

Först upp scenen var Martin Widman och Björn Hagberg. De har tillsammans skrivit boken Fossiljägarna. Widman är vetenskapsjournalist och TV-producent med intresse av djurens och människans evolution. Hagberg  har också jobbat åt TV och ägnat sig åt det finns som under havsytan. Bl.a. har han skrivit en bok om sökandet efter den nedskjutna svenska DC3:an. Fossiljägarna handlar om hur det gick till när fisken klev upp på land och utvecklingen av det landbaserade livet startade. I boken berättas om för mig inte alltför kända svenska vetenskapsmän som kartlägger denna process med hjälp av avgörande upptäckter av tidigare okända fossil. Svenskarna uppmärksammas i hela världen men utsätts också för påhopp från andra vetenskapsmän och naturligtvis också från de kretsar som vägrar att acceptera någon som helst evolutionsteori.

Nästa man var Anders Wahlgren. Han är dokumentärfilmare och har bl.a. skildrat livet i gamla tiders Stockholm och Göteborg. Nu har givit ut boken VASA 1628. Genom att bl.a.studera rättegångsprotokoll och andra tillgängliga källor så har han i boken skapat en bild av livet i sextonhundratalets Stockholm med betoning på vardagslivet för alla de hundratals människor som var inblandade i bygget av VASA-skeppet.
Wahlgren har också gjort en spelfilm med boken som grund. Filmen kommer att vara SVT:s stor julsatsning.

Sedan var det dags för Jonathan Lindström. Han är författare och arkeolog. Han blev 2007 utsedd till Årets folkbildare. Bara en sån sak! Hans förra bok handlade om bronsåldern och den s.k. Granhammarmannen. Jag tyckte mycket om den boken och mina omdömen finns att läsa i ett tidigare inlägg på den här bloggen.  Lindströms senaste bok handlar om den yngre stenåldern och heter De dödas tempel. Med utgångspunkt från en utgrävning (som leddes av Lindström) av ett stenålderstempel beläget i sörmländska Turinge målar Lindström en bred bild av människorna och deras livsvillkor under den s.k. stridsyxekulturen, kanske forntidens mest omstridda epok.

John Chrispinsson är journalist och välkänd från Radio och TV. Hans nya bok heter Den Glömda Historien med undertiteln Om svenska öden äventyr i öster under tusen år. Boken handlar alltså om hur hela Finska viken en gång uppfattades som ett svensk innanhav. Chrispinsson plockar fram människor ur arkiven som levde i Reval, Riga, Nyen, Viborg, Dorpat o.s.v. men knappast aldrig hade varit i rikets västra del men likväl kände sig som ingenting annat än svenskar. Om jag förstod det hela rätt så handlar boken allra mest om nittonhundratalet då det fanns svenskar som var beredda att "dö för Viborg".

Siste man var en kvinna! Maja Hagerman var namnet. Hon är vetenskapsjounalist och författare och kommer att inom kort att bli hedersdoktor vid Uppsala universitet. Hennes nya bok heter Försvunnen värld. Som ni vet så fick vi till sist en motorväg förbi Uppsala och vidare till Tierp. Tiden det tar oss stockholmare att åka till Norrland har därmed blivit ansenligt kortare. Arbetet med motorvägen föregicks enligt sedvanliga rutiner av arkeologiska utgrävningar. Detta är dock inte vilken utgrävning som helst. Det är den största utgrävningen någonsin i Sverige. Och dessutom i ett område som måste karakteriseras som högintressant. Nog hade arkelogerna en hel del att göra här. Och det skulle göras fort. Dynamiten och grävskoporna var inte långt efter grävarna. Det har säkert publicerats mängder av vetenskapliga artiklar om denna utgrävning. Hagerman har populärvetenskapligt sammanfattat resultaten av de argelogiska rönen och kanske har bilden av vår forntid förändrats en hel del. Boken har tydligen fått lysande recensioner i media.

Jag har ännu inte läst någon av böckerna som presenterades på författarträffen och därför kan jag inte ge några omdömen. Men jag kommer säkert att läsa de flesta av dem. Jag köpte två böcker och de kommer jag definitivt att skriva om i något senare inlägg.