Turdus eunomus

Morgonens larmbild

För några dagar sedan larmades om en mycket sällsynt fågel. Ja, den är så sällsynt så om larmet var korrekt så skulle detta vara första fyndet av arten i Sverige. Det rörde sig om en trast som på svenska kallas bruntrast och som normalt ses i östra Sibirien. Många av de hårdföra artjagande ornitologerna sticker direkt om denna typ av larm uppenbarar sig på displayen. Detta oberoende av vad de håller på med eller var de befinner sig i landet. Själv avvaktar jag gärna för att vara försäkrad om att fågeln är rätt bestämd och att chansen är stor att den finns kvar på fyndplatsen, som heller inte bör ligga alltför långt bort. Under gårdagen fortsatte larmen att strömma in och nu började också bilder att läggas ut på nätet. Det rådde ingen tvekan om att det verkligen var fråga om en bruntrast. I morse fortsatte trastlarmen att dyka upp på skärmen. Fågeln uppehöll sig stationärt vid Säbyholms naturbruksgymnasium i Upplands Bro, cirka 30 km nordost om Stockholm. Nu var alla mina kriterier uppfyllda. Eftersom vädret dessutom var strålande beslöt jag mig för en utflykt till Upplands Bro.

Med larmen följer koordinaterna för fyndplatsen så det var bara att låta iPhonens navigationssystem guida mig till en den rätta platsen.Väl framme så överraskades jag av att en speciell parkeringsplats var iordningställd för den anstormande publiken. Tack för det! Efter en 500 m lång promenad så avslöjade synen av ett femtiotal kikarförsedda herrar (och några damer) att det började brännas. Jag förhörde mig om fågeln fanns på plats för tillfället och fick till svar att den precis hade visat sig i några träd (körsbärapel?) som bar gula bär och som tydligen intresserade trasten lika mycket som en stor flock sidensvansar som också uppehöll sig i området. Men några skådare som hade varit där de två senaste dagarna informerade om att fågeln dyker upp med cirka en kvarts mellanrum och hoppar omkring i träden under någon minut. Jag väntade en kvart och visst dök trasten plötsligt upp. Den var ganska svårsedd och efter en minut var den borta. Jag beslöt att den skulle få en chans till. Och efter 17 minuter var trasten ånyo på plats. Denna gången fjäskade den rejält för fotograferna som säkert fick kanonbilder på fågeln ur alla tänkbara vinklar. Efter en minut försvann den lika snabbt som den dök upp. Nu fanns det ingen anledning att stanna kvar. Man kan ju inte göra så mycket mer än just se fågeln. Så nöjd och belåten åkte jag hem och noterade ett kryss i min handskrivna (!) krysslista som jag började med 1981.

En herre från Skåne som besökte Säbyholm igår var nog också belåten när han åkte hem till södern och kunde notera sitt 450:e kryss avseende sedda fågelarter i Sverige. En drömgräns är därmed uppnådd. För 30 år sedan var 300 arter mycket aktningsvärt. Med all respekt för rekordhållaren så måste man konstatera att utan de senaste årtiondenas utveckling av ornitologernas hjälpmedel så hade det nya rekordet aldrig kunnat uppnås. 

Bruntrast. Detta är inte den individ som uppehåller sig i Säbyholm