Handboll, Galor, Ministrar och SJ

Såg ni handbollsmatchen på TV4 ikväll? Eller tittade ni på SVT och idrottsgalan? Jag försökte göra bådadera. Handboll brukar jag bara engagera mig i när det är stora mästerskap och framför allt när det drar ihop sig mot avgörande matcher. Senast såg vi damlandslaget göra en formidabel insats i europamästerskapet och hur många gånger satt man inte klistrad framför TV:n när herrlandslaget  på 90-talet och in bit på 2000-talet firade sina triumfer. Nu kanske dagens herrlandslag är på gång i VM! Jag ser framemot slutspelet.

När jag tittar på elithandboll så slås jag alltid av hur tufft det är. Det ges och tas i en omfattning som inte återfinns i fotboll eller hockey. Men det görs med gott humör. Det bryter aldrig ut slagsmål på grund av de  hårda tagen och nästan aldrig är det någon som protesterar mot domaren. Filmningar som tyvärr är legio inom fotbollen förekommer inte i handbollen. Handboll är stentufft men gentlemannamässig och i det senare begreppet innefattar jag självklart även damhandbollen.

Jag såg ju enbart sporadiskt på idrottsgalan men några större sensationer inträffade väl inte. Jo det kanske var  oväntat att Therese Alshammar fick Jerringpriset. Detta pris marknadsförs som ett pris som kommer direkt från det svenska folkets djup. Och då är det lite överraskande att Therese utses som vinnare. Hon har väl aldrig gjort sig känd som folkkär trots att  hon är en helt fantastisk idrottskvinna. Jag blev dock glad att hon fick priset och jag önskar henne verkligen ett guld i London om några år. Men hon fortsätter säkert ytterligare fyra år. Så missar hon det i London så ges det fler chanser.

När kameran svepte över middagsgästerna så fick jag syn på kulturministern med make. Vår kulturminister heter Lena Adelsohn Liljeroth och jag antar att hon var där i egenskap av regeringens ansvarige för idrottsfrågor. Man ställer sig då frågan vad har hon gjort för idrotten? Man kan också ställa sig frågan: Vad har hon gjort för kulturen? Eller vad vill hon göra för kulturen eller idrotten? Jag tror att hon aldrig har besvarat dessa frågor offentligt. På en fråga i Göteborgs Posten vad hon skulle göra om hennes departament plötsligt fick 1000 Mille blev svaret att hon skulle överlämna pengarna till finansen så att skatten för oss som dignar under dagens skattetryck kunde sänkas en aning.
Har vi verkligen haft någon minister som slagits för kulturen och som har haft en vision om vad som bör göras sedan Bengt Göransson var kulturminister?  Det var länge sedan....

Lenas man är Ulf Adelsohn, den gamle högerledaren som numera är SJ:s ordförande. I samband med allt elände med tågtrafiken så menade han att SJ fortsättningsvis inte skall ta mer skit. Allt elände var enligt honom utanför SJ:s kontroll. Ingen tror på detta. Jag har till exempel fört noggranna anteckningar om vad som inträffade när jag dagen före julafton skulle åka från Stockholm till Göteborg. Resan tar normalt tre timmar men denna blev över sex timmar försenad. Av alla anledningar såsom strömavbrott, trasiga lok, tågurspåringar etc. så kan jag med gott samvete hävda att halva tiden må bokföras på SJ och den andra hälften på Trafikverket. Och jag betvivlar att det är mycket mer annorlunda för andra försenade tåg. Något som odiskutabelt är inom SJ:s kontroll är kundtjänsten. Jag har reklamerat min resa till SJ men har ännu inte fått någon mänsklig kontakt med detta statliga bolag. Man får bara kalla automatgenererade mailsvar från det miljövänliga alternativiet.

Men till slut måste jag också förmedla att Ulf A enligt min mening var en fantastiskt landshövding för Stockholm. Att han verkligen älskar Stockholm finns det inget tvivel om. Att han också tog strid för Stockholm kan nog många intyga om. Hans efterträdare är så anonyma att jag inte vet vad de heter. Jag såg honom många gånger gå eller kanske oftast cykla omkring i Stockholm och han hade alltid tid att stanna och munhuggas med folk på gatan,  Flera gånger råkade jag komma i ordväxling med honom och det kändes ditrekt att han var en person med påtaglig humor och han utstrålade energi som verkligen smittade av sig. Det är synd att han nu skall vara högsta hönset i ett statligt företag vars spelplan, bestämd av regeringen, enbart leder till kaos och elände och som han själv uppenbarligen inte tror på. Ulf, kom tillbaka till Stockholm!