Vildmark?

I mässhallarna i Älvsjö pågar för närvarande tre utställningar. Vildmarksmässa, båtmässa och flugfiskemässa (!). Båtmässan hade jag ingen aning om när Kjell, Ricky och jag bestämde oss för att besöka vildmarksmässan. Hade jag vetat detta så hade jag aldrig tagit med mig bilen till mässan. Misstaget kostade mig en halvtimme i tid, gav mig förhöjt blodtryck och fick mig på ett allmänt miserabelt humör eftersom svårigheterna att hitta en p-plats var avsevärda. Till slut lyckades jag få korn på ett par som tänkte hoppa in i sin bil och lämna tillställningen. Jag ställde mig på vakt för att slinka in i luckan så fort den blev ledig. Detsamma gjorde en annan bilist men från motsatt håll. Nu var det bara på att hoppas på att bilen körde ut i den riktning som var mest gynnsam för min del. Så blev fallet och jag slank in i fickan mitt framför näsan på föraren av den andre bilen. Han hoppade ut ur sin BMW och öste okvädinsord över mig. Jag tror att hans argumentation gick ut på att han hade väntat längst på att platsen skulle bli ledig. Skenbart tog jag ingen notis av hans gapande utan lämnade platsen med en kommentar om att snart blir det en ny plats ledig och då borde han vara lite mer på hugget.

Vildmark är ett begrepp vars innebörd har blivit alltmer diffus i takt med att vi svenskar (och säkert också andra europeiska nationaliteter) ändrar våra ideal om hur semester och fritid skall spenderas. Nu skall vi inte slöa och koppla av i hängmattan eller på stranden utan vi skall vara aktiva och uppleva så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Många av oss sätter nu s.k. vildmarksupplevelser högst av allt. Den heliga marknaden har sedan länge tagit fasta på detta och på sedvanligt sätt börjat urholka vedertagna begrepp och förskjuta ords betydelse. Allt för att öka marknaden både på bredden och djupet. För en del år sedan så sas det något överdrivit att de stora nationalparkerna i Lappland var Europas sista vildmark. För inte så länge sedan marknadsfördes Stockholm som den storstad i hela världen som hade närmast till riktig vildmark. Man syftade förmodligen på Tyresta urskog som ligger 2-3 mil söder om Sergels torg. I sin iver att kapa åt sig så mycket som man kan av kakan som består av folks vildmarksbegär så försöker var och varannan tätort norr om Dalälven marknadsföra sig som den verkliga vildmarken.

Efter att ha besökt vildmarksmässan så verkar det som om allt som inte är otvetydig stadsbebyggelse räknas som vildmark samt att vi borde förstå att det inte går att överleva därute utan att investera i mängder av tekniska attiraljer, specialgjorda kläder, handböcker/instruktionsfilmer, specialanpassad mat och dryck etc.

Lämplig utstyrsel för att
bestiga Mount Everest

För att vi dödliga skall  förstå att det finns en verklig elit även inom vildmarks- branschen så fick vi ta del av vad som behövs för en expedition i Himalaya och hur man utmanar naturkrafterna genom att uppträda som Karlsson på taket. På bilden ses ett enklare fordon utrustad med en stor propeller. Meningen är att man skall flyga omkring i denna farkost. En någon enklare variant utan stol gick att enkelt hänga på ryggen. Av bilderna i montern att döma så var ett argument för investera i denna maskin att man kunde fotografera flygande örnar ovanifrån. Det var något oklart om det behövdes någon slags certifikat för att flyga omkring med propellern på ryggen.

Om någon tycker att jag raljerar över prylhysterien så vill jag omgående bekänna att jag själv är prylgalen och jag noterade att många av det utställda grejorna kändes som absolut nödvändiga för att fortsättningsvis leva ett anständigt liv. Men jag stålsatte mig mot inköp av rent materiella ting. Däremot kunde jag inte motstå en del norrländska delikatesser. Detta hade väl inte så mycket med vildmark att göra men det var ett bra tillfälle att komma över lite renkorv, hjortronsylt, getmese och några getostar. Av en norrman köpte jag 4 m svart läderband att användas som skosnöre. Detta eftersom jag inte någonstans lyckats hitta skosnören som håller längre än några veckor. Jag testade snörerna när jag kom hem och genast förstod jag att jag hade blivit lurad.

Innan vi lämnade mässan pratade vi med en kvinna som var där för att ragga folk till LKAB. Kiruna och malmgruvan är väl heller ingen typisk vildmark men det var glädjande att förstå att man har behov av att anställda mycket folk däruppe. Vildmarksupplägget kan kanske ge lite nya arbetstillfällen men det kan aldrig ersätta bortfall i de traditionella näringarna.

När jag väl hade kommit hem och vi precis hade satt oss vi middagsbordet fick vi höra koltrasten sjunga. Det var inte några enstaka strofer som man faktiskt kan höra mitt i vintern. Nej det var rejäl sång även om det säkert dröjer ytterligare en tid innan sången blir fulländad. Ett fint vårtecken var det!