Jag hade läst att isläget i Östersjön inte varit besvärligare någon gång sedan 1966. Norr om Sundsvall så låg handelsfartygen fastfrusna och möjligheterna till assistans från våra isbrytare var ytterst begränsad. Speciellt när den största och starkaste isbrytaren inte fanns på plats eftersom den av någon anledning var uthyrd för tjänstgöring utanför Antarktis! Vidare läste jag att isen förorsakade stora problem för färjetrafiken mellan Sverige och Finland/Åland.
Alla dessa israpporter gjorde oss nyfikna på att verkligen få uppleva ismassorna på närmare håll. Och det kan man nog inte göra på ett bättre sätt än att hänga med på en kryssning till Åland. Kanske skulle vi till och med fastna i packisen på Ålands hav. Sent på eftermiddagen gick vi ombord på Birka Paradise. Ett fartyg som är 175 m långt och vars motorer ger en effekt av 23 400 kW.Färden genom Stockholms skärgård blev helt odramatisk. Vi åt en ganska medioker kryssningsmiddag och promenerade sedan runt på fartyget. Till slut hittade vi det lugnaste stället på skeppet. En whiskybar med rejäla fåtöljer typ Chesterfield. Att sjunka ned i en sådan med en rökig whisky och i lugn och ro stirra ut i mörkret på det isbelagda havet var väldigt skönt efter att ha vistats i en danssalong, en skränig pianobar och ett utrymme som användes för karaokeunderhållning.
Efter ett tag tyckte jag att isen ändrade karaktär. Det såg nästan ut som om det gick vågor med vita gäss på topparna. Jodå, ute på det öppna Ålands hav var det helt isfritt! Lite besvikna gick vi till hytten och somnade efter en stund men plötsligt vaknar vi av att allt är tyst och fridfullt. Inga ljud från maskin och båten ligger helt stilla. Är vi i hamn? En titt ut genom fönstret (heter det möjligen ventil på ett skepp) övertygar oss om att så inte är fallet. Is så långt ögat kan se och någon kilometer från oss ligger ett annat kryssningsfartyg helt stilla. Vi har alltså fastnat i isen. De närmaste timmarna ligger jag bara och väntar på att kaptenen skall meddela i högtalarna att vi inte kommer loss och att hjälp av en isbrytare är begärd men detta beräknas inte kunna ske de närmaste 12 timmarna.
Så småningom måste jag ha somnat om. Jag vaknar av att skeppet skakar och motorerna arbetar. Nu är det ljust och när jag tittar ut så inser jag genast att vi håller på att lägga till i Mariehamn.
Jag blir sedan informerad av rutinerade medpassagerare att vi inte alls hade fastnat i isen utan det var en helt normal procedur att ligga still några timmar utanför Åland. Anledningen till detta är att det inte är tillåtet att ha serveringarna och barerna öppna när man ligger i hamn. Passagerarna skall alltså inte behöva gå och lägga sig törstiga runt midnatt utan det skall vara full service åtminstone till kl. 4.
Under hemresan kunde vi konstatera att närmast Åland var det ganska tät issörja på havet, Ålands hav var fortfarande helt isfritt och i Stockholms skärgård var det knappast något avskräckande isläge. Men det var en fin solig vinterdag och inloppet till Stockholm är oöverträffat oberoende av väder och årstid. Men vi bedömde nog israpporterna som tämligen överdrivna.
Beträffande årstid så är vi i Stockholm väldigt nära våren enligt SMHI:s lite fyrkantiga definition. Man menar att våren har inträffat när dygnsmedeltemperaturen under en vecka överstiger 0 grader. Om detta emellertid inträffar före 15 februari så räknas det inte. Oberoende av geografisk position så kan alltså inte våren i Sverige inträffa före detta datum. De senaste dygnen har medeltemperaturen varit klart över 0 grader och medelvärdet för senaste veckan är knappt under 0.
 |
| Översta däck på Birka Paradise. Notera löparbanan. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar