True Grit

Västernfilmer har alltid fångat mitt intresse. Riktigt varför har jag nog inte förstått. Kanske beror det på att intrigen ofta är så lätt att förstå. Det onda ställs mot det goda. Det sistnämnda är oftast representerat av en ensam man med oklar bakgrund och som av någon outgrundlig anledning med en halsstarrig envishet kämpar mot det onda. Psykologin i filmerna behöver man inte anstränga sig i att förstå och spänningen är oftast hög. Kan man ha lite överseende med den höga våldshalten så bjuds man ofta på ett stycke bra underhållning. Min vurm för denna typ av filmer kan också ha en enkel förklaring. Min far var en fridens man men gillade västernfilmer och han hade inga betänkligheter att ta med mig på barnförbjudna pang-pang filmer, som det hette på den tiden. Jag blev alltså före 15-års åldern starkt påverkat av dessa filmer.

De senaste årtiondena har det varit tunt med bra västernfilmer. Hollywood har nog insett att konceptet är uttjatat och att det är svårt att nå kommersiella framgångar med filmer vars handling är förlagd till vilda västern. Den enda riktigt bra filmen som gjorts på senare tid och som jag direkt kan komma på är "De skoningslösa". Clint Eastwood regisserar och spelar huvudrollen. Denna film är en riktig höjdare i genren. Nu har emellertid en ny film haft premiär i Sverige. Som vanligt numera har man inte givit den en svensk titel utan den heter "True Grit". Om jag skulle få bestämma över en svensk översättning så skulle det bli "Det rätta virket". Men det kanske inte är gångbart för det är ju den svenska titeln på filmen om de första amerikanska astronauterna. True Grit är regisserad av inga mindre än bröderna Coen som i sina filmer obehindrat tycks kasta sig från olika miljöer och tidsepoker.


Filmen bygger på en roman av en tämligen medioker författare som heter Charles Portis. En gång tidigare har denna bok legat till grund för en film. Första gången var 1969. Då hette filmen "De sammanbitna" och John Wayne spelade en av huvudrollerna. Det här var nog en av Waynes bästa rollprestationer, vilket kanske inte säger så mycket med tanke på alla fjantiga figurer som Wayne har gjort.

Filmen handlar om den 14-åriga Mattie vars älskade far har mördats av en anställd slashas vid namn Tom Chaney. Mattie inser att mördaren aldrig kommer att få sitt straff om hon inte själv gör något åt det. Hon lyckas hyra en US Marshal som också råkar vara en riktig suput och skjutglad som ingen annan. När jakten på Tom Chaney startar ansluter sig också en Texas ranger, som till en början verkar vara obehagligt beskäftig men som visar sig vara av rätta virket. Denna udda trio har svårt att kampera ihop men så småningom efter många turer och mycket skjutande så hittar man varandra. Lika intensiva som skottväxlingarna i filmen är ordväxlingarna som utvecklas till verbala dueller. Mattie är vida överlägsen alla vuxna i att snacka och förhandla. Genom denna egenskap framstår hon som minst lika hård som sina kompanjoner och motståndare. Detta ger också en hygglig trovärdighet till att en 14-årig tjej nästan blir till en jämlike med ärrade revolvermän.

Som vanligt i bröderna Coens filmer är fotot utsökt. Landskapets färger tycks vara klädda med ett mycket tunt lager av brun färg vilket på något sätt ger ett suggestivt men även mycket realistiskt intryck. Genom kameraplaceringarna så är även förhållandet mellan människa och natur mycket välfångat.

Jag rekommenderar alla att se denna film och om jag jobbade på en kvällstidning och hade makten att dela ut stjärnor så hade jag givit "True Grit" 4,5 stjärnor av 5 möjliga. Filmen var nominerad till 10 Oscars men fick ingen. På bilden nedan ser man namnen på de viktiga manliga skådespelarna men inte namnet på tjejen som spelar den största rollen. Hon heter Hailee Steinfeld och är alldeles lysande.