Vinterskådning i betongen

Här kan man få en hygglig lunch!

I morse när man tittade ut över sjön så verkade det som om temperaturen var några grader högre än vad som har varit fallet de senaste dagarna. Det var ju nästan en skänk från ovan med tanke på att Kjell och jag hade bestämt att vi skulle ge oss ut i betongen för fågelskådning. Det var alltså dags för årets första exkursion och målet var Stockholms innerstad. Området kring Slussen, Strömmen, Skeppsholmen och Kastellholmen brukar så här års bjuda på mycket fågel. Mestadels öppet vatten och tillgång på föda är väl anledningen till detta. Under vintern brukar det dyka upp några rariteter. Har man tur så kan man få se någon trutart som sällan visar sig i Sverige. För några dagar sedan sågs t.ex. en vittrut som är en arktiskt art men som någon gång under vintern kan ses i Sverige. Det hade också rapporterats om en smådopping i närheten av Slussen. Denna dopping häckar sällsynt i mindre insjöar i Södra Sverige. Att träffa på den i Saltsjön mitt i vintern måste vara på gränsen till unikt. Så vi började med att besöka området kring Slussen på jakt efter anden. Vi blev strax informerade om att fågeln varit synlig för en kvart sedan men nu hade den nog gömt sig under någon kaj. Eftersom vi hade bestämt att dagens skådning skulle inledas med lunch så beslöt vi att dra oss tillbaka till någon lämplig restaurang och avvakta doppingens ankomst som borde ske ganska snart.

Lunchen intogs på den klassiska stockholmskrogen Zum Franziskaner belägen alldeles intill Slussen. Kjell tog in stekt salt sill och jag dito strömming. Inget att klaga på! Sedan gick vi ut igen för att jaga doppingen. Vi möttes då av beskedet att den precis hade varit synlig men den hade sedan några minuter behagat dölja sig för sina uppvaktare. Detta dystra besked medförde att vi beslöt att ge fan i denna opålitliga fågel.

Vi följde kajen längs Skeppsbron och försökte se om det fanns något spännande bland alla gråtrutar och skrattmåsar. En ivrig finlandssvenska uppmärksammade oss på att det för inte så länge sedan hade flugit in en havsörn över vattnet utanför Skeppsholmen. Av andra skådare fick vi reda på att flera örnar hade varit synliga under dagen och att det nu nästan dagligen var möjligt att se havsörn inne i Stockholm.

När man nu gick Skeppsbron fram var det svårt att förstå att det skulle vara en bra idé att ta bort tio meter av området mellan gatan och vattnet. Men detta är beslutat av den s.k. alliansen i Stockholm. Den nya Slussen kräver en mångfilig mororväg på Skeppsbron. Vilken dårskap! Jag hoppas att Stockholm får en ny majoritet vid nästa val som kan riva upp detta enfaldiga beslut. 

Unga och orädda gråtrutar

Vi fortsatte vår vandring ut på Skeppsholmen och hela tiden kunde vi se relativt stora flockar med trutar, vigg, skrakar, svan, gräsänder m.m. Någon sällsynt trut dök emellertid aldrig upp. Sikten försämrades markant allteftersom det började snöa mer och mer. Vi insåg att det var dags att uppsöka någon bar för en kopp kaffe. Till vår överraskning visade det sig svårt att hitta ett ställe som var öppet och som serverade den typ av kaffe som vi hade bestämt oss för. Men till slut förbarmade sig en servitris i Gamla stan över oss och erbjöd sig att fixa två Irish Coffee. Mums! Vår slutsats var att det trots frånvaron av ornitologiska sensationer var en mycket trevlig utflykt under vilken vi hade tid att avhandla mycket annat än trutar, änder och örnar! Som en extra bonus konstaterade vi att skrattmåsarna höll på att få tillbaka sin mörkbruna huvudfärg. Ett säkert vårtecken! Eller?