Häromnatten väcktes jag av att telefonen mottagit ett ”Breaking news meddelande”. Jag fumlade efter apparaten och kunde notera att kronprinsessan fött en dotter. Min första tanke var att detta rimligtvis måste betyda att Sveriges nuvarande kung också är landets sista kung. Om allt flyter på normalt kommer Sveriges statschef att vara en drottning framtill uppskattningsvis år 2080. Det vore ju mer eller mindre en sensation om inte svenska folket har uppgivit sin vurm för monarkin vid denna tidpunkt eller tidigare. Tyvärr är jag införstådd med att jag själv aldrig kommer att få uppleva monarkins avskaffande i Sverige.
Så till namnet. Föräldrar får naturligtvis döpa sina barn till vad man vill och detta gäller självfallet också kronprinsessan och hennes prins. Men varför tar man inga historiska hänsyn? Monarkin är ju omgärdat av massa historiska ritualer och regler. Man hör ofta mer eller mindre metafysiska argument för monarkin vilka anspelar på tradition, kontinuitet och bevarande av svenska ideal. Varför skall man då döpa ett barn, som kanske blir Sveriges drottning, till Estelle. Monarkin gör nästan självmål med detta val. Jag läste i tidningen att den fanatiske monarkisten Herman Lindqvist dömt ut namnet som mycket olämpligt och historielöst samt att det förde tankarna till en nattklubbsdrottning. Med undantag av det sistnämnda som jag inte har någon erfarenhet av så är jag för en gångs skull böjd att hålla med Herman.
Ett bra namn hade varit Kristina som man hittar i de kungliga släktlängderna såväl som inom den svenska allmogen. Nog låter Kristina II mycket bättre än Estelle I. Och visst skulle det kittla historikerna när drottningen abdikerar på samma sätt som hennes namne gjorde 1654.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar