Genrep på Dramaten

Stagnelius var en diktare som de flesta känner till men få kan nog uttala sig om vad han har skrivit eller citera några rader ur hans verk. Med ett undantag. Sista raden i dikten "Vän, i förödelsens stund" lyder: Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud. Denna rad är bekant för de flesta av oss. Men det beror nog inte på Stagnelius utan mer på Lars Norén. Natten är dagens mor är titeln på det skådespel som blev Noréns stora genombrott som dramatiker. Nästa pjäs som är en fortsättning på "Natten..." fick namnet Kaos är granne med Gud. Båda pjäserna blev formidabla succéer och måste väl betraktas som en milstolpe eller kanske hellre vändpunkt för svensk teaterkonst 

De kanske mest berömda uppsättningarna av pjäserna regisserades av Björn Melander på Göteborg stadsteater någon gång i början på 80-talet. Nu har han tagit sig an Natten är dagens mor på nytt. Men denna gång på Dramaten. Igår hade jag nöjet att närvara på genrepet. På scenen möter vi en familj som hankar sig fram genom att driva ett bedagat hotell. Familjen består av den alkoholiserade fadern, den cancersjuka modern samt två antagonistiska söner. Familjen går obevekligt mot ekonomisk såväl som känslomässig ruin. Strindberg och O'Neill känns inte så avlägsna. Det kan låta som om pjäsen för publiken är ett enda långt lidande mot slutet. Det är väl också en inte helt ovanlig uppfattning att Noréns pjäser inte lockar till skratt. Men detta stämmer i alla fall inte på den här föreställningen. Det hörs mycket skratt i salongen, framför allt framkallade av den tragikomiske fadern, som spelas på ett alldeles lysande sätt av Örjan Ramberg.

Pjäsen varade i över tre timmar och under denna tid så tittade varken min hustru eller jag på klockan någon gång. Åtminstone för mig är detta liktydigt med toppenbetyg. Ikväll är det premiär och i morgon kommer recensionerna. Jag hoppas verkligen att pjäsen inte sågas av det ibland helt oberäkneliga gäng som skriver om teater i Stockholms morgontidningar.