lördag 15 oktober 2011

Juholt och fotboll

Rubriken till detta inlägg kan förefalla lite absurd. Vad skulle det finnas för beröringspunkter mellan Juholt och fotboll? Inte en enda visade det sig när jag började skriva. Lika bra det. Jag börjar alltid med rubriken och det skall mycket till för att jag skall ändra den. Så den får vara kvar.

Teckning av Hans Lindström
Juholt fick också vara kvar. Det var väntat. För många av mina vänner är det emellertid nog väldigt oväntat att jag fortsättningsvis inte tyr mig till detta parti. Jag har i alla val röstat på (S). Jag föddes in i partiet. Jag kan dess historia utan och innan och jag är perfekt insatt i den etik och moral som omfattade partiets förtroendemän och som var en hörnsten för allt partipolitiskt arbete och som var en självklarhet för partiets kärnväljare. Under många årtionden var det inga som helst problem att argumentera för socialdemokratiska värderingar och det fanns inga väsentliga konflikter mellan politiska idéer och ledarskap vare sig på riksplanet eller i kommunerna. Partiet hade också en märkbar förmåga att anpassa politiken till växlande förutsättningar och ändrade förhållanden. De senaste tio åren har jag börjat att vackla. Jag har fått allt svårare att känna igen partiet och jag har noterat allt större brister i politik (eller avsaknad av politik) såväl som i ledarskap. Partiets ledning har allt tydligare fjärmat sig från partiets traditionella väljares värderingar. Så nu är jag kort och gott en mycket politiskt intresserad väljare som inte har någon hemvist. Om Juholt skall förmå mig att för femtioelfte gången lägga min röst på (S) så är hans uppförsbacke ofantlig.
Partitoppen försöker ånyo att visa enighet. Precis som efter valförlusten så skyller man ifrån sig. Man förstår inte vad de grundläggande problemen egentligen är och man förstår inte varför gemene man blir upprörd. Istället skyller man på massmediadrev som underhålls av interna politiska konspiratörer. Puh! Vad vanliga väljare tycker betyder inget. Jag vill inte gå så långt som den f.d. LO-ordföranden Malm, som pratar om gammal sovjetisk retorik. Men han är inte helt ute och cyklar.

Nu till något mycket roligare och då rör det sig förstås om fotboll. Jag har tidigare skrivit om fotboll och då inte på något sätt försökt dölja var mina sympatier finns. När det gäller världsfotboll så är mitt favoritlag Manchester U som idag bara spelade oavgjort mot arvfienden Liverpool. Lagen är historiskt de mest framgångsrika i England  och städerna ligger bara några mil från varandra. Båda lagen är omspunna av myter och många av dess spelare genom åren har blivit legendariska. Matcherna mellan hamnstaden och industristaden är bland det mest spektakulära i fotbollsvärlden. Att jag håller på Manchester U beror nog på att jag som åttaåring hörde på radion att flygplanet som laget färdades med störtade i Munchen (hur skriver man tyskt y?) och halva laget omkom. Så kan ett livslångt supporterskap uppstå.
Inom svensk elitfotboll är mitt favoritlag IFK Göteborg. Mina mycket gamla sympatier med IFK är nog på något sätt förknippat med mitt socialdemokratiska arv.

Så finns det ytterligare ett lag som för alltid finns i mitt hjärta. Varbergs Bois. För en evighet sedan spelade jag några år i deras pojklag och jag missade aldrig en match som A-laget spelade. Som bäst låg laget på den tiden i divisionen under allsvenskan. Senaste gången jag såg någon match med Bois måste ha varit i slutet på 60-talet. Men jag har aldrig slutat att följa laget i massmedia vilket inte har varit så roligt eftersom man utan några större framgångar länge har harvat i de lägre serierna. Men i år har det gått något alldeles enastående bra. Inför dagens match var läget att endast ytterligare en poäng behövdes för att vinna division 1 och avancera till superettan, som numera är serien under allsvenskan. Denna poäng skulle bärgas i en bortamatch mot det lag som innehade andra platsen i serien. Laget heter Sylvia och spelar sina hemmamatcher på den klassiska arenan Idrottsparken i Norrköping. Jag hade faktiskt tänkt åka dit för att kanske se mitt favoritlag bärga seriesegern. Tyvärr så ramlade jag i en trappa för några dagar sedan och blev rejält mörbultad. Så därför kändes en 20 mil bilresa t.o.r. inte så lockande när jag vaknade i morse. Men trots min frånvaro så vann Bois med 3-1. Detta innebär att jag får många tillfällen att se laget spela i Stockholm nästa år. Kanske till och med mot Hammarby på Söderstadion!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar