torsdag 29 september 2011

Revisorer och deras villebråd

Att vara revisor kan inte vara så roligt. Som småbarn hotades man med sotaren. I det vuxna livet på arbetsplatsen händer det att man hotas med revisorn. Revisorn kommer! Revisorn har sagt! Revisorn är bekymrad! Revisorn kräver att få titta på vissa papper! Jag har arbetat under VD:ar som aldrig skulle stå i givakt om någon kund känner sig bekymrad, men när revisorn är bekymrad kräver att alla skall stå på tå och släppa allting och genast agera på revisorns nycker. Att få en s.k. oren revision är kanske den värsta klump i protokollet som en karriärist kan få. Kanske är det bra att företagsledningar har överdrivet stor respekt för revisorerna. Å andra sidan hör man sällan talas om att det är revisorn som avslöjar mutor, bestickningar och annat fiffel som drygar ut den personliga kassan hos ledande personer i näringsliv och förvaltning. Här är det istället journalisterna som står för grävandet.

De senaste året har vi sett många exempel på hur tjänstemän och förtroendevalda berikar sig på skattebetalarnas bekostnad och med en häpnadsväckande girighet låter sig mutas eller ta ut orimliga förmåner. Ja, inte bara det senaste året. Man kan väl säga att detta har varit ständigt aktuellt de senaste årtiondena. Alltså gick jag till Stadsteatern för att se Gogols klassiska pjäs Revisorn som just handlar om mutor, översittarfasoner, maktmissbruk, hyckleri, fjäskande m.m. och trodde att jag skulle få se något som hade sin udd riktad mot dessa missbruk i dagens samhälle.

Pjäsen skrevs någon gång på 1830-talet och utspelas i en landsortshåla i det väldiga ryska tsarväldet. I byn har man fått någon slags information om att en revisor är på väg för att hålla räkning med byns potentater. Plötsligt nås man av ett besked att en främling med betjänt har tagit in på värdshuset. Främlingen utpekas genast som Revisorn men är i verkligheten en skojare. Nu startas ett väldigt fjäskande för främlingen som genast är med på noterna. Borgmästaren bjuder in honom till sin bostad och han undfängnas med god mat och de bästa drycker. De ledande personerna i byn står i kö för att ställa in sig hos den förmente revisorn och alla är villiga att ge honom väl tilltagna handlån. Allt för att det skall överses med gamla synder och övertramp. Borgmästaren ger till slut sitt samtycke till äktenskap mellan "revisorn" och sin dotter. Borgmästarparet drömmer om det eleganta och bekväma livet i Moskva. Då slår bomben ner. Han som gavs chansen att utge sig som revisor har lämnat byn med fullt av cash i fickan. Och än värre, den riktige revisorn har anlänt och begär att alla handlingar läggs på bordet.

Av denna historia tycker jag man borde kunna skapa någon rolig samhällskritisk satir med bäring på vad vi nästan varje dag får rapporter om. Istället så förläggs historien i utkanten av det av Stalin styrda sovjetsamhället. Sovjetiskt 1930-tal. Därmed förlorar pjäsen all kraft, samhällskritiken och den allmänna mänskliga  problematiken försvinner. Publiken kan lugnt konstatera att detta hände på Stalins tid och då är det vi ser inte alls förvånande. Om man nu som regissör måste vara så klåfingrig att man förlägger handlingen till någon tid som författaren inte hade en aning om, varför inte då låta just denna pjäs utspela sig år 2011 i ett svenskt kommunhus. Effekten skulle bli så mycket starkare.

Gogols pjäs är förvisso en komedi men tyvärr är det som visas på Stadsteatern inte roligt. I salongen var det sparsamt med skratt. Vi bevittnade en föreställning som inte berör. Om svängarna hade tagits ut obetydligt mer hade föreställningen platsat perfekt på en utomhusscen i någon svensk turistort. Vad har regissören hållit på med?  Skådespelarna gör så gott de kan. Min favorit Ingvar Hirdwall är lysande i huvudrollen som borgmästaren. Men jag kommer inte att rekommendera mina vänner att gå till Stadsteatern för att se Revisorn.

2 kommentarer:

  1. Tack för att du varnade mig för denna uppsättning av Revisorn. Jag var på väg att köpa biljetter men väljer nu en annan pjäs.

    Bengt

    SvaraRadera
  2. Utomhusteatern i Roma på Gotland gjorde ett Shakespeare avbrott för några år sedan till favör för Gogol. En teaterupplevelse som heter duga var det, plus mycket skratt, stjärnklart och varmt ...

    Amatören

    SvaraRadera