En fest för folk och fåglar

Vid den här tiden på året samlas stora mängder av våra flyttfåglar ute på Falsterbonäset för att  ta farväl av Sverige för denna gång. Sträcken av rovfåglar är ibland väldigt stora och det är väl i första hand dessa som drar till sig fågelskådarnas stora intresse. Antalet rovfåglar är speciellt stort om den rätta vindriktningen råder och termiken är kraftig. Rovfåglarna kan då skruva sig uppåt till stora höjder och nästan segelflyga hela vägen över till Själland. Är förhållandena inte gynnsamma kan man se fåglar som ger sig iväg men strax återvänder till Falsterbo där de avvaktar bättre tider.

En del av mässområdet

Sedan några år tillbaka anordnas något som kallas Falsterbo Bird Show den första helgen i september d.v.s. samtidigt som fågelsträcket brukar nå sitt maximum. Vad är nu detta för jippo? Syftet med Falsterbo Bird Show är att öka intresset för fåglar och därmed skapa opinion för fågelskydd och naturvård. Det ekonomiska överskottet går till åtgärder för att skydda fåglarna. Evenemanget bjuder på många aktiviteter och riktar sig till vana fågelskådare såväl som till nybörjare och folk med ett allmänt naturintresse. I år var vi för första gången där och kunde ta del av ett program som omfattade naturguidningar, ringmärkning, föredrag, diverse familjeaktiviteter m.m. Den tävlingsintresserade kunde titta på SM i fågelskådning eller en uppsluppen landskamp i fågelkunskap mellan Danmark och Sverige. Själva mässområdet är beläget inne på Falsterbos anrika ridanläggning. Här fanns kanske ett 25-tal utställare, huvudsakligen diverse föreningar, bokförsäljare och alla de vanliga utustningsföretagen. Det är numera inte bara kikarförsäljare som visar sitt intresse för ornitologerna.

Skådare flockas kring en ringmärkare
som förevisar en fångad vattenrall

Fågelskådning kan
 vara riktigt bekvämt

Dagen innan vi kom till Falsterbo, hade det varit optimala förhållanden för sträckande fåglar och massvis med rovfåglar lämnade näset och tog sikte på Danmark. Man räknade t.ex. in ett par tusen bivråkar, ett antal som är en betydande del av det totala antalet vuxna svenska bivråkar. Man såg flera väldigt ovanliga arter och man kunde också betrakta 18 storkar som gav sig iväg. Det var länge sedan det var möjligt att se något liknande. Storken har ju varit mer eller mindre utrotad i Sverige. Men en rad åtgärder har medfört att populationen i Skåne har ökat rejält. Även en svart stork som är en riktig raritet siktades. Påföljande dag när vi anlände till näset hade vinden vridit sig vilket gjorde att fåglarna avvaktade och inte visade sig i så stora antal. Men visst fick vi se mycket rovfågel men ingen av de verkliga  rariteterna. Istället fick jag möjligheten att se en rosenstare som tillhör samma familj som vår stare och som de få gånger den visar sig i Sverige gärna håller ihop med en flock vanliga starar. Så var också fallet när jag såg den. Min kamrat missade tyvärr fågeln eftersom han måste uppsöka en buske under den korta tid som staren var synlig. Så kan det gå!

Golfspelare och skådare
 samsas ute på Nabben

Något som slog mig ute på Nabben (sydligaste spetsen på näset) var den fördragsamhet skådare och golfspelare visade varandra. För att komma ut till de intressanta platserna för skådning måste man korsa golfbanans spelfält ett antal gånger och stigarna ut till Nabben går längs golfbanan. Då och då måste spelare och skådare stanna upp och släppa fram varandra. Detta skede under artiga och respektfulla former. Min erfarenhet är annars är att det ofta råder näst intill krigstillstånd mellan golfare och ornitologer. Men inte här. Det var trevligt att se. Någon berättade för mig att det inte hade varit så alltid men att man nu på båda sidor sedan lång tid tillbaka hade insett att samarbete var det bästa för båda parter.