Några strödda tankar om dagspolitiken

En fin gammal affisch. Den tycks
 passa även det nya arbetarpartiet

Framtill nu har det enligt moderaterna funnits en dunderkur som löser de flesta samhällsproblem och vaccinerar oss mot allt ont som tänkas kan. Kuren kallas smart nog för jobbskatteavdrag. Denna benämning skall få oss att tro att den per automatik skapar massvis med nya jobb. I själva verket är det inget annat än en rejäl skattesänkning för de som jobbar och framför allt för de som har höga löner. De fyra jobbskatteavdrag som har genomförts har medfört att statskassan nu går miste om 85 miljarder per år. Är det någon som tror att detta kompenseras av att nya jobb skapas och att de som redan har jobb gärna sliter ännu mer? Regeringen var i full färd med att införa ett femte jobbskatteavdrag (statskassan skulle dräneras på ytterligare 15 miljarder) när man plötsligt insåg att man numera var en minoritetsregering och att ytterligare skattesänkningar skulle bli problematiska att få igenom i riksdagen. Så nu gällde det att förvilla väljarna och vända på argumenten. Jobbskatteavdragen som tidigare har räddat Sverige från allvarliga påföljder från den globala ekonomiska krisen skulle nu vara fatala att införa eftersom krisen inte har nått sin höjdpunkt.

En överkörd man

Att det inte har blivit någon sänkt skatt på pension i tillnärmelsevis samma utsträckning som på arbete är för mig en av de största orättvisorna i svensk politik under de senaste tio åren. Det skall löna sig att arbeta är en välkänd paroll och det kan väl vara ok. Men att det skall vara olönsamt att ha arbetat hela sitt liv förstår jag inte. De stackars kristdemokraterna hade till slut lyckats skaffa sig en profilfråga som man halvhjärtat drev i regeringsförhandlingarna. Man  försökte få gehör för sänkt skatt på pensioner. De totala beloppet för detta var så pass blygsamt som 2,3 miljarder. KD kördes över och förödmjukades i regeringsförhandlingarna. Istället för sänkt skatt på pension så skall regeringen sänka momsen på restaurangbesök. Kostnad cirka 5 miljarder. Kanske leder detta till billigare groggar på krogen, vilket väl går stick i stäv mot vad KD önskar. Moderaterna menar som vanligt att en skattesänkning ger mer jobb. För mig är det obegripligt att Göran Hägglund låter sig köras över gång efter gång. Varför tar han inte strid? Istället verkar han mer än nöjd med att Reinfeldt lovar att det kan bli en skattesänkning för pensionärerna någon gång 2013 eller 2014 om statsfinanserna tillåter detta. Jojo. Själv säger Hägglund att han är säker på att sänkt skatt för pensionärer går före nästa jobbskatteavdrag. Är naiv bara förnamnet? I den opinionsundersökning vars resultat publiceras idag ligger KD under 4%-spärren. Kommer man att vid nästa val hamna ovanför spärren? Ja, det beror väl i hög utsträckning på om moderaternas anhängare fortfarande är villiga att taktikrösta på KD.

Som jämförelse till KD:s krav på förbättringar för pensionärer så kan man ställa vår skollärare Björklunds 2,6 miljarder för bättre matematikutbildning i skolan. Om detta blev det tydligen ingen debatt i regeringen. Jag har absolut inget emot att det satsas på matematik. Tvärtom! Men kanske bör man titta lite närmare på hur Björklund vill använda dessa pengar. Hans sätt att angripa problem i skolan kännetecknas ju ofta av stark förenkling och avsaknad av djupare analys. Det är mycket pang på rödbetan och gärna med åtgärder hämtade från den urgamla skolan. Jag antar att han inte bara ansvarar för skolan utan också för utbildning och forskning vid högskolor och universitet. Att han skulle ha någon slags politik för de senare områdena har åtminstone inte jag noterat.

Det har nu gått ett år sedan socialdemokraterna gjorde sitt katastrofval. Men har förvisso skaffat sig en ny ledning men man har inte ens lyckats formulera ett embryo till politik som skulle kunna vara ett alternativ till regeringens. Det är konstigt att ett parti som (S) inte kan få ihop ett politiskt program som går att använda som en bas för en vettig opposition. En av partiets mer framträdande ledare sa för länge sedan att "Politik är att vilja". Men för en utomstående är det tveksamt om man verkligen vill något överhuvudtaget. Man har inga egna idéer och säger pliktskyldigast nej om regeringen vill göra något. Annars är det väl så att förutsättningarna att bedriva opposition kan knappast bli bättre än vad de är nu. Men än så länge har regeringen ingen anledning att känna någon oro på grund av oppositionens agerande. Landet hade dock varit förtjänt av en kompetent opposition till regeringen.

Så har vi vänsterpartiet. Nej, nej det orkar vi inte med idag!