onsdag 21 september 2011

SEB, DN/SVD och dess kunder

Idag blev jag uppringd av en person som representerade banken SEB. Man ville bjuda in mig för att ta del av bankens produkter och ge mig någon typ av ekonomisk rådgivning. Till saken hör att min fru och jag har varit kunder i denna bank de senaste 40 åren. Vår lön har gått in på räntefria konton hos banken och vårt relativt blygsamma sparande har satts in på konton med rekorddålig ränta. I den mån vi har köpt aktier, fonder eller obligationer så har banken mot nätta avgifter även skött detta. Vi har aldrig klagat. Vi har kort och gott varit bankens nyttiga idioter.

Är hon chef för små-
spararnas sämsta bank?
För några år sedan bodde vi i en hyresfastighet. I tidens anda beslöts att en ombildning till bostadsrätter skulle ske. Så för att bo kvar var vi tvungna att låna upp pengar. Jag gick till SEB och var ganska övertygad om att vår gamla bank borde kunna erbjudna bästa tänkbara villkor. Vi hade ju haft en så långvarig relation och aldrig någon gång hade vi varit otrogna. Aldrig hade vi misskött oss. Dröm om min förvåning när vi får beskedet att SEB inte ger några som helst förmåner till gamla kunder. Man hänvisade till sitt produktutbud som tydligen var gjutet i sten, åtminstone för mig. Jag bad om att någon lämplig chefsperson skulle kontakta mig. Detta inträffade aldrig. Snabbt via telefon och mail kunde jag direkt få betydligt bättre villkor hos alla de andra banker jag kontaktade. Det rörde sig om traditionella banker men även så kallade nischbanker. Ingen av dessa banker krävde att vi flyttade över våra konton till respektive bank. En statlig bank som förmodligen står på regeringens utförsäljningslista gav mig villkor som inte var de bästa men de var klart bättre än vad SEB erbjöd.

Jag börjar närma mig tiden för uttag av pension. Det är förbannat trist att inse att man måste vara smart och hela tiden checka börskurser m.m. för att få något som liknar en anständig pension. Detta ligger absolut inte för mig. Men när allt började att rasa på börsen så beslöt jag att ta ut de de blygsamma belopp som jag hade på något slags fondsparkonto och sätta in pengarna på ett vanligt sparkonto. Än en gång så gick jag till SEB och än en gång blev jag hänvisad till deras så kallade produktutbud med på broschyrer angivna räntesatser. Jag bad om att få tala med någon person som kanske kunde göra avsteg mot vad som föreskrivs i produktutbudet. Jag förvrägades detta. Så då vände jag mig återigen till marknaden. Samtliga bankinstitut gav mig klart bättre villkor än SEB. Jag valde en bank som gav mig 0,7 % bättre ränta än SEB . SEB hade massa restriktioner beträffande uttag. I min nya bank kan jag ta ut pengar när som helst utan att räntan påverkas.

Mitt lönekonto som snart kommer att omvandlas till pensionskonto har jag kvar hos SEB. Deras internetbank är nämligen ganska bra och jag är van vid den. Jag har å andra sidan ingenting att jämföra med. Men på grund av bankens fyrkantiga hantering av oss så har man tappat mig och min fru som helhetskunder. Nu tror jag inte SEB  bryr sig ett skvatt om detta. Man struntar i småkunderna. För dem är det endast storföretagen och internationella spekulationer som är intressanta.

Kontroversiell? Kanske. Men framför
allt en fantastiskt kulturjournalist
och gudabenådad stilist
Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet? Jag eller min fru har i fyrtio år prenumererat på DN. Några gånger har jag parallellt genom något gratiserbjudande även haft SVD i brevlådan. För fyrtio år sedan var det för mig självklart att ha DN. Lagercrantz var redaktör för DN och denna tidning upplevde en storhetstid medan SVD var en helt igenom politiserad tidning både beträffande ledarsida och nyhetssidorna. Numera är det helt annorlunda. Jag finner SVD i många fall överlägsen DN. Speciellt när det gäller kultursidorna. Det går inte att på nyhetssidorna avslöja vilken politiskt linje tidningen står för. Detsamma gäller också Aftonbladet. Det norska företaget Schibsted som äger båda tidningarna har alltså i Sverige skapat två tidningar som står för olika politiska linjer men som på nyhetssidorna är tämligen neutrala. Tack för det!

DN eller SVD? Skit samma?
Alltså skulle jag idag lika gärna kunna läsa SVD som DN till frukostfilen. Speciellt nu när DN enligt min mening står till höger om SVD. Det finns dock ett stort hinder för att byta tidning. Så länge Göran Schytte får breda ut sig i SVD så vill jag nog helst slippa tidningen till frukostläsning. Då och då blir jag uppringd av försäljare av SVD. Jag träffar även på dem ute på stan. De erbjuder fantastiska villkor. En spottstyver för en tre månaders prenumeration. Och därefter en mycket förmånlig helårsprenumeration. Jag vet att DN bearbetar SVD-prenumeranter med liknande villkor. Min fru och jag blir däremot aldrig kontaktade av DN och erbjudna något som liknar rabatt. Vi fortsätter att betala fullt pris år efter år utan att få några rabatter. Än en gång är vi nyttiga idiotiska kunder. Jag har pratat med personer som finner det ofattbart att vara en trogen tidningsprenumerant. Tycker man att det kvittar vilken morgontidning man har så kan man byta varje kvartal och då knappt betala någonting.

Det är märkligt att företagen inte värdesätter människor som har varit trogna kunder under några decennier. Men eftersom jag har suttit still i båten under alla dessa år så anses det väl att jag har bidragit tillräckligt till profiten och att sannolikheten att jag väljer andra alternativ är försumbar. En för mig konstig inställning. I de branscher där jag varit verksam har det alltid gällt att redan befintliga kunder är första prioritet. En tappad befintlig kund kostar så mycket mer än en en tappad presumtiv kund.

Bestämde jag någon tid med SEB? Nä, naturligtvis inte. Jag rabblade mina klagomål ungefär som ovan och bad att få offert på bästa räntor och gärna per telefon från någon ansvarig person som kan göra avsteg från produktutbudet. Tror ni att någon kontaktar mig?      

4 kommentarer:

  1. Hej Curt!

    Det var intressant läsning. Jag har aldrig begärt några avancerade tjänster från Nordea, som jag en gång "hamnade i" när Televerket började med checklön på 60-talet. Sedan har jag blivit kvar där. Visserligen har jag prövat på några andra banker som lovade hög ränta m m men, det förmånliga villkoren hade försvunnit efter ett halvår eller så.

    I samband med att min yngste son "måste" köpa sin hyreslägenhet (den skulle omformas till bostadsrätt och priset var förmånligt i förhållande till marknadspriset) fick han och jag tillsammans, litet överraskande tycker jag, låna pengar. Även ett senare lån för hans räkning har gått smidigt att ordna hos Nordea.

    Vi försökte faktiskt även låna hos SEB (äldste sonens en svägerska jobbar på det lokala kontoret så jag tyckte jag kunde kika in där) och det var nästan så att SEB var beredd att ge yngste sonen och mig ett lån för bostadsrättsköpet.

    Kanske jag har för låga anspråk på service och andra villkor från banker.

    Jo, Lagercrantz-tiden var nog DN:s storhetstid även om jag tyckte han skrev långt och krångligt. "Över min horisont" så att säga. En mer självbiografisk bok av honom har jag då uppskattat mer.

    I dag har jag bara SvD pdf-version som tidningsabonnemang och det verkar som nya abonnemangsformer kommer (och denna billiga lösning försvinner). Ingen papperstidning har jag.

    Jag blev besviken när DN försämrades medan SvD ännu hade ambitioner, så efter många decennier av DN-läsande gled jag motvilligt över till SvD. SvD:s ledararskribenter är rent fossila i sitt tänkande medan DN:s är litet mer sofistikerade men ändå stolliga. Även jag har intrycket att på nyhetsplats är SvD inte så politiserad som DN.

    En gemensamt bekant till oss har också svårt för Skytte medan jag (ännu) inte riktigt förstått vad som gör honom som så speciellt "konstig" bland ledarskribenterna i SvD och andra som syns på opinionssidorna. Debattartiklarna verkar bättre i SvD; i DN är de mer av "annonser" för diverse intressegrupper.

    Jag saknar DN:s Namn och Nytt-sida (finns ej på gratis webb-DN). Jag tappade för många år sedan (när Lagercrantz försvann kanske; var det Arne Ruth som påbörjade en likrikning?) intresset för DN:s kultursidor och SvD:s kultursidor lockar inte heller. Men det kan också ha att göra med min ålder och att det i dag finns så mycket att hämta på Internet.

    Sudden

    SvaraRadera
  2. SvD spelar i samma division som New York Times. DN är mest bara "papper". SvD som PDF i surfplattan funkar hjälpligt bra, men eSvD (app) funkar suveränt. Det behövs nog dock en surfplatta för uppskatta läsandet. Kostar blygsamma 29 bagis/mån för den som är tidningsprenumerant. Åtkomst redan kl 04.00 för de morgonpigga. Tillgång till SvD:s arkiv fr o m 2001 erbjuds också, något som jag dock inte lyckats med att få fungera. Och så har SvD idag slagit till med en månadstidning som de döpt till SvD Insikt (app) för surfplattan och andra manicker. Detta första nummer är gratis. Helt suverän är SvD Insikt. Kulturdelen t ex med fotografen Martina Hoogland Ivanows foton och Karin Thunbergs möte med Leif GW, där han läser upp några avsnitt ur hans självbiografi Gustavs grabb. Ett genombrott för surf/läsplattan tycker jag att SvD åstadkommit.

    Mycke´reklam för SvD således.

    /Amatören

    SvaraRadera
  3. Sudden!

    Vi verkar ha ungefär samma åsikter om Stockholms morgontidningar och dess utveckling genom åren. Beträffande Lagerckrantz sätt skriva är jag dock förvånad över att vi har så diametralt skilda åsikter. Du tycker han att skrev "långt och krångligt" medan min uppfattning är att han hade ett mycket koncist, elegant, lättförståligt och sparsmakat sätt att uttrycka sig. Han står i stark kontrast till många av dagens skribenter på kultursidorna som verkar tävla om att uttrycka sig konstlat och närmast ser det som ett mål att uteslutna vanliga människor från kultursidorna. Jag måste nog också lägga in ett litet förbehåll. Det kan vara så att Lagercrantz uttryckte sig på olika sätt när han skrev i tidningen och när han skrev böcker. Min åsikt kanske är präglad av hans böcker.

    Apropå Lagercrantz så kan jag starkt rekommendera en bok som är skriven av hans son. Om denna bok har jag tidigare gjort ett inlägg på min blogg. Kolla i arkivet under maj månad. Inlägget heter "Datorns uppfinnare".

    Schytte tar vi en annan gång. Men i mycket stora drag tycker jag att hans utveckling är beklämmande. För mig ligger hans gudstro och åsikter numera mycket nära det som i USA kallas för "tea-party movement".

    Hälsn./CH

    SvaraRadera
  4. Amatören!

    När det gäller att anamma ny teknik och nya distributionskanaler för media så brukar jag tillhöra de som först gör tummen upp. På jobbet kallade vi sådana dårar för "early adopters". Det var länge sedan jag kollade TV-tablåer. 90% av mitt "TV-tittande" sker via de s.k. playfunktioner som de flesta TV-bolag tillhandahåller. Nästan all radiolyssning sker på motsvarande sätt. Däremot är jag faktiskt konservativ med tidningsläsning. Jag vill ha pappret i händerna. Visst kollar jag nyheter på min I-phone med hjälp av de olika tidningarnas oftast mycket användarvänliga "appar". Men för mig är det väldigt avkopplande att sitta med papperstidningen över en kopp kaffe hemma vid köksbordet eller varför inte tillsammans med en öl i en trevlig bar. Det lär nog dröja innan jag accepterar läsplattan eller någon pdf-version som ersättning till papperstidningen. Däremot försöker jag alltid köpa ny litteratur i dess ljudutgåva. Att lyssna på en roman uppläst av en skådespelare är t.ex. utmärkt förströelse i bilen eller under motionspromenaden. Den läsande rösten ger oftast ytterligare en dimension till bokens innehåll.

    Hälsn./CH

    SvaraRadera