Öland

För några veckor sedan färdades vi genom Toscana och Umbrien. Dessa delar i Italien är ju med all rätt kända för sin skönhet. Scenbilden kännetecknas av kullar med ljusbruna stenhus formerade som små byar, vilka sticker upp i odlingslandskapet. Ljuset över fält och byar är speciellt och ger ett mycket rofyllt eller kanske pastoralt intryck. För några dagar sedan färdades vi genom det svenska östkustlandskapet på väg till Öland. Jag är definitivt inte lagd åt det nationalromantiska hållet men jag ställer ändå frågan om det finns något vackrare än svensk natur en dag på senvåren när solen skiner, lövverken skiftar i sina ljusgröna nyanser och ängarna pryds av färgrika blommor. Kanske är det svenska landskapet så här års vackrare än Toscana och för den delen också Provence i Frankrike.

En mycket liten del av hotell Skansens whiskysamling

Nåväl, vi anlände till Öland och var vrålhungriga. Vid brofästet ligger Färjestaden och där lyckades vi beställa en mycket sen lunch på hotell Skansen. Det visade sig senare att detta hotell inhyste den största och mest prestigefyllda samling av whisky som man kan hitta i Sverige. Jag övervägde om man inte borde stanna på detta hotell ett tag men blev påmind om att nu var det naturupplevelser som gällde. Stor whiskysamling i Färjestaden! Förmodligen har jag förutfattade meningar om denna lilla öländska ort men jag blev storligen överraskad när jag förevisades samlingen av flaskor.

Vi fortsatte söderut genom den vackra naturen och passerade mängder av idylliska byar. Som vanligt på Öland syntes inga människor och husen tycktes obebodda vilket säkert inte är fallet eftersom trädgårdarna var vackra och välansade. Så småningom kom vi fram till Degerhamn där vi checkade in på det bedagade Brukshotellet. Det visade sig att vi var de enda gästerna. Därmed var det uteslutet att någon middag skulle serveras. Den sena eftermiddagen och tidiga kvällen spenderade vi på Ölands södra udde. Där finns det ett berömt område som kort och gott kallas för Lunden och som så här års är ett tillhåll för allehanda sångfåglar. Och visst var fågelsången magnifik. Närmare fyren så var det dags att leta efter den svartbente strandpiparen som hade vistats i området några veckor. Men som vanligt upplystes jag om att den hade varit synlig för tio minuter sedan men nu hade den behagat gömma sig i ett dike.  

Fyren Långe Jan. som fått sitt namn av den kyrka som redan
på 1200-talet fanns på udden, och som var tillägnad S:t Johannes       

Påföljande dag åkte jag ner till udden vid 5-snåret. Nu var sången i Lunden om möjligt än mer intensiv än föregående afton. När jag kom ner till spetsen av udden hade det samlats ett trettiotal skådare och man hade sett den svartbente! En vänlig själ riktade in min tubkikare och, voilà, nu kunde jag se den. Eller kanske inte. Avståndet var väldigt långt och spontant tyckte jag att det var omöjligt att bestämma denna lilla prick, som rörde sig fram och tillbaka ute på en revel, till en svartbent strandpipare. Men eftersom alla omkring mig inte visade någon som helst tveksamhet så bestämde jag mig för att detta var ett så kallat livskryss.  

Vad är detta för blomma?

Resten av dagen tillbringade vi ute på alvaret. Ängshöken har varit nästan en karaktärsfågel för alvaret. Hur det är nu vet jag inte men ganska snart såg vi ett par ängshökar som sysslade med något som väl måste vara någon slags parningslek. Annars så var intresset mest fokuserat mot floran som var både praktfull och mångfaldig. Men jag kan inte så mycket om blommor så det blir till att kolla alla foton i efterhand för att identifiera vad vi såg. Kan väl ändå utan att överraska avslöja att det var mycket orkidéer.

När vi tröttnat på blommor så måste vi skynda ner till udden igen. Det är nämligen så att ingenstans söder om Mörbylånga går det att vid den här tiden på året hitta något ställe som serverar middag. Men nere vid fyren finns restaurang Fågel Blå och där serveras i alla fall sen lunch framtill kl 16. Så klockan 15:30 åt vi mycket tidig middag med utsikt söderut utöver havet. Fågel Blå kan jag verkligen rekommendera. Bl.a. serverar man den öländska specialiteten ”Lufsa”.

Vindkraftverk finns till förbannelse på Öland

På vägen ner till udden passerade vi den trevliga byn Össby. Om jag fick önska var jag skulle vilja ha ett hus på Öland så skulle mitt svar vara Össby. Lite längre söderut ligger Näsby. På denna plats genomfördes en av de allra hemligaste operationerna i Sverige under andra världskriget. Utan de högsta svenska politiska och militära ledningarnas kännedom slog sig tre tekniker från RAF ner i den lilla byn. Möjligen var utrikesminister Günther informerad. Men för övrigt visste ingen regeringsmedlem något om detta. Det tog många år innan det kom fram vad de brittiska herrarna hade sysslat med. Deras uppdrag var att lyssna på tyskarnas förehavanden i Penemünde. Speciellt var man intresserad av eventuella signaler till och från V2 raketerna som provsköts ut över Östersjön. Exakt vad dessa spaningar gav för resultat är oklart men om operationen kan man läsa t.ex. här.

Skedand

Efter två dagar på Öland så startade vi återfärden mot Stockholm. I Kalmar tog vi oss tid att besöka slottet, något som jag aldrig trots otaliga besök på Öland, gjort tidigare. Om detta kanske jag skriver något vid ett annat tillfälle. Det var emellertid utan tvekan ett intressant besök.

Nybyggda södra fågeltornet i Lunden med utsikt ut över
Schäferiängarna. Finns det någon mer bastant  konstruktion? 

Gråsälar i en något
obekväm viloställning