Sandemar naturreservat

Idag besökte jag och två kamrater det vackra naturreservatet Sandemar beläget inte så långt från Dalarö, söder om Stockholm. Parkeringsplatsen var tom när vi anlände dit, vilket väl var ett tecken på att klockan inte hunnit bli så mycket. Solen sken från en molnfri himmel och någon vind kunde vi knappast notera. Alla förutsättningar tycktes var på plats för en angenäm exkursion. När vi senast besökte Sandemar, för en månad sedan, var det klent med fågelsång. Nu hördes allehanda sångare, sparvar, trastar och finkar. Stenknäck och stjärtmes visade sig utan att avge några läten. Kort sagt så var det en stor aktivitet i träd och buskar. Den enda arten som vi hade räknat med att få se/höra men som förmodligen ännu inte har anlänt var rosenfinken. På marken bredde blomprakten ut sig. I första hand i form av täta vitsippsbestånd men även gullvivorna blommade för fullt.

Upplands landskapsblomma

På det vanliga stället stod kungsängsliljorna i full blom. Denna sägenomspunna blomma är Upplands landskapsblomma men här i Södermanland har det länge funnits ett stort bestånd. Nordens största bestånd finns annars längs Fyrisån på just Kungsängen. Enligt en chauvinistisk sägen stod ett slag mellan svenskar och danskar på Kungsängen. För varje stupad dansk soldat växte det upp en röd lilja och för varje svensk en vit. Man förstår lätt hur slaget slutade eftersom den vita varianten av kungsängsliljan är sällsynt.

Framme vid fågeltornet noterade vi genast att det var tämligen ont om sjöfågel och vadare. De sistnämnda hade väl dragit vidare till sina norrut belägna häckningsplatser och de fåtal vadare som var kvar på Sandemars strandängar hade säkert för avsikt häcka där. Rödbenor hördes och sågs i ganska stora antal. För övrigt fann vi några grönbenor, enkelbeckasiner och strandpipare. Till vår förvåning fanns det kvar ett tiotal vitkindade gäss. Tydligen kan man numera hitta denna tidigare sällsynta art lite varstans under alla årets årstider.

Grönbena som födosöker i en pöl på Sandemars strandängar

Vi tillbringade några timmar i fågeltornet och njöt av den härliga morgonen. Kjell fotograferade med sin nya superkamera, en nikonmodell med 42 ggr optisk zoom! Om denna kan du läsa här. Tomas testade sin tubkikare och jag försökte mig på att ta bilder genom min tub. Ett prov på detta kan ses här till höger. Det blir väl lite si och så med skärpan men är man bara ute efter dokumentationsbilder så fungerar det skapligt.

När morgonen började att övergå i förmiddag, kaffe och mackor var slut och samtidigt som värmedallret började försämra förhållandena för skådning så lämnade vi fågeltornet och gick tillbaka till parkeringsplatsen. På återvägen genom de välkända markerna så kunde vi återigen njuta av den fortfarande intensiva fågelsången. Vi var eniga om att det hade varit en härlig morgon med strålande väder i en mycket vacker natur.

Utsikt från fågeltornet i Sandemar