onsdag 28 september 2011

Visst är fotboll kultur!

Kultur eller underhållning? Eller både och?
Vad är kultur? Svaret på denna fråga är av en anledning som jag inte förstår kontroversiellt och ger oftast bränsle till ett känsloladdat åsiktsutbyte. Ibland vill vi sopa in allting under begreppet kultur och när det passar oss bättre vill vi gärna begränsa betydelsen av kulturbegreppet. Ordet kultur verkar härstamma från något latinskt ord som betyder odling. På något sätt kan man säkert finna någon koppling till det svenska ordet kult. Om man försöker hitta en bra definition av orden "kultur" eller "kulturell" så känner man sig efter lite sökande i NE, Wikipedia, SAOB och några andra referensverk ganska bortkollrad för att inte säga uppgiven. På något sätt skall det mesta få plats i kulturbegreppet. I Wikepedia hittar man följande definition:


"Kultur kan definieras som livsmönster t.ex. språkkonstvärderingar och institutioner hos en population som överförs socialt från generation till generation. Kultur har kallats "levnadssättet hos ett helt samhälle". Som sådant inkluderar det beteendemönstersederklädselreligionritualerlekarnormer för lagar och 
moraliska system, liksom trossystem och konstarterna. Kultur refererar ofta till en universell mänsklig kapacitet för att klassificera och kommunicera erfarenheter materiellt och symboliskt."


Vad vill jag komma till? Jo hur man än vrider och vänder på begreppet kultur och nästan oberoende av i vilket uppslagsverk man söker i så är det svårt att inte komma till slutsatsen att idrott är kultur. Samtidigt är det så många som verkar värja sig sig mot detta. Majoriteten av s.k. kulturskribenter (det finns lysande undantag) tycks avsky idrott och vill inte på något vis bli sammankopplade med murvlarna som skriver på sportsidorna. Att de senare oftast är avsevärt skickligare som just skribenter är nog bara något som läsarna av sportsidorna genast inser. I DN har man sedan lång tid tillbaka slagit ihop kultur och underhållning men låtit idrotten leva sitt eget liv. Förmodligen anser man att t.ex. populärmusik och teater hör ihop. Däremot är idrott något som man inte kan undgå att skriva om. Men det måste gömmas i en speciell bilaga. I den "nya DN" har idrotten förpassats till de sista sidorna i den nya bilagan "DN Stockholm" som är ett försök att ta upp striden med hela floran av lokala tidningar och diverse annonsblad som ges ut gratis i Stockholm. Enligt DN tycks idrott alltså inte vara någon riksangelägenhet. Den så kallade kvällspressen har en annan inställning och ger ut speciella sportbilagor. Här hittar man också många av våra bästa skrivande journalister.

Fotboll eller Opera. Vad är kultur?
Jag är idrottstokig och samtidigt intresserad av teater, musik och litteratur. För mig är det självklart att t.ex fotboll skall räknas som en viktig kulturyttring. Mina känslor påverkas på liknande sätt om jag ser en  fotbollsmatch som om jag ser en uppsättning av något klassiskt/modernt teaterstycke eller läser en roman. Jag har lätt för att jämställa skönheten och dramatiken i ett läckert upplagd anfall i en fotbollsmatch med en verbal holmgång i ett strindbergsdrama. För mig är fotboll lika mycket kultur som Strindberg och Shakespeare.

Hos dessa föreningar
är kulturen stark.
Alltså var jag häromdagen tillsammans med son och syster på ett kulturarrangemang som arrangerades på Stockholms gamla olympiska stadion. Min syster som  bor på västkusten var på besök. Hon har ett stort intresse för fotboll och hon är som jag sedan barnsben ett stort fan av Änglarna, som lite mer profant också kallas IFK Göteborg. Min son som är uppvuxen i Stockholm håller på Djurgården, vilket jag tyvärr inte tycks kunna göra något åt. Att min syster, min son och jag är tillsammans på en fotbollsmatch tillhör inte vanligheterna. Senaste gången var när Sverige kvalade till VM i USA och mötte Österrike på Råsunda. Kanske var det 1993.

Matchen på Stadion var inte så mycket att hurra för. En medioker tillställning. De stående ovationerna uteblev. Änglarna vann med uddamålet men om man skall vara objektiv var det knappast helt välförtjänt. Att Djurgården förlorade skapar nog en hel del ångest hos fansen. Degradering från allsvenskan hotar.

I morgon skall jag på ett annat kulturarrangemang. Nu är det Stadsteatern som gäller och pjäsen är Gogols klassiker Revisorn. Jag återkommer med rapport.

2 kommentarer:

  1. Hej Curt!

    Jag håller med i mycket - i princip. Själv har jag dock inte intresserad av att se matcher i lagsporter, kanske har det att göra med att jag var aldrig framstående i sport och idrott som barn/tonåring. Blev vald sist till laget de få gånger det var aktuellt. Ej heller teater eller opera uppskattar jag. De senaste två-tre decennierna har det blivit ett besök på en ishockeymatch (vi hade på jobbet besök av vår utvecklingsavdelning i Luleå och deras lag spelade i Globen och jag följde med) och en opera/operett. Folkoperans "Glada änkan" i Susanne Ostens tolkning var helt obegriplig. Alltså, de enskilda melodierna gillar jag liksom mycken annan symfoni- och operamusik men att sitta i en salong för detta... nej. Och varför se en teaterpjäs eller film när man kan läsa boken och få fantisera fritt kring om framställningen. (En teaterföreställning jag dock minns är Stig Larssons "VD" på Dramaten. Kanske för att ämnet grep mig så och att Järegård var så "uttrycksfull", otäck i detta fall.)

    Löpning över längre distanser kan jag dock njuta av att se på TV. Kanske är det för att jag motionssprang i medelåldern och t om klarade ett par maror.

    Men annars är det så att "sportsnack" vid fikabordet på jobbet fick mig att känna mig utestängd.

    Jag noterar mest som en kuriositet att lejonet på IFK:s vapen är heraldiskt rätt vänt, medan Göteborgs stads vapen "av hävd" är felvänt.

    Sudden

    SvaraRadera
  2. Sudden!

    Att fotbollsklubbens lejon tittar åt ett håll medan stadens lejon tittar åt det andra hållet är förvisso en kuriositet. Jag har aldrig reflekterat över detta. Jag läste emellertid lite om heraldik och förstod då att lejonets sköld skall symbolisera Svea Rike. Göteborg är alltså värnet mot den elake dansken. Jag läste också att en heraldisk figur som tittar åt samma håll som lejonet i stadsvapnet är berett att retirera. Ser figuren åt andra hållet så är det berett att anfalla. Jag kollade också på ett tjugotal andra vapen med figurer. På alla dessa så tittar figuren åt motsatt håll som Göteborgs lejon. Antingen är lejonet felvänt av misstag eller så är det kanske någon gammal konstnär från 1600-talet som kände stor sympati med danskarna och ville med det felvända lejonet visa att göteborgarna sannerligen inte skulle göra något motstånd om danskarna visade sig. Det senare alternativet är nästan för bra för att vara sant. Jag är emellertid glad att IFK:s lejon intar den rätta anfallspositionen....

    /CH

    SvaraRadera