Norge, tre dagar senare

Tre dagar efter det besinningslösa dödandet i vårt grannland börjar man kunna samla ihop tankarna om det värsta terroristdådet i Nordens historia. Genom media börjar man så sakteliga skapa sig en bild av vad som verkligen hände i Oslo och på Utöya. Att förstå gärningsmannens bevekelsegrunder och det fruktansvärda hat som han byggt upp under lång tid låter kanske sig aldrig göras. Förvisso har redan ett flertal psykologer på sedvanligt manér uttalat sig tämligen kategoriskt om varför en trettioårig och till ytan tämligen normal kille i smyg under många år tid har kunnat planera och sedan genomföra dessa bestialiska och kallblodiga gärningar samtidigt som han upprätthållit ett hyggligt socialt liv. Vi skall nog inte okritiskt köpa psykologernas och för den delen kriminologernas alltför snabba slutsatser.

Kanske skall jag också akta mig för alltför snabba slutsatser men en sak vill jag framhålla. Jag är nämligen djupt imponerad av hur de norska myndigheterna hittills hanterat denna katastrof vars like inte går att hitta efter andra världskriget. Vi har ju haft en del terrordåd fast i betydligt mindre skala I Sverige. Vi har dessutom upplevt mord på stats-och-utrikesministrar. När detta har inträffat i Sverige har presskonferenserna oftast varit på gränsen till parodiska, politikerna har okoordinerade interfererat med polisutredningarna genom konstiga och alltför spontana uttalanden. Spekulationerna har varit många och yviga. Bilden man får som yttre betraktare är att det nästan råder kaos.

Jens Stoltenberg talar i Oslos domkyrka

I Norge däremot har presskonferenserna och myndighetspersonernas uttalande trots den enorma pressen kännetecknats av lugn, kompetens och målmedvetenhet. Polisbefälen har på ett alldeles utmärkt sätt och med stor tålmodighet svarat på alla mer eller mindre konstiga frågor från media. Man har också fått ett starkt intryck av att situationen är under kontroll. Men framför allt har Norges statsminister Stoltenberg agerat som en verklig stor statsman. Han har lyckats att på ett trovärdigt sätt framhålla att samhället aldrig viker ner sig mot de mörka krafter som bekämpar demokrati, frihet och öppenhet. Samtidigt har han visat mycket stor och alltigenom genuin empati med alla offers anförvanter. Hans tal i Oslo domkyrka var fantastiskt. I en nations svåra stunder går det inte överskatta betydelsen av en man av Stoltenbergs kaliber. Det tror jag de allra flesta av oss oavsett politisk hemvist skriver under på.