Tågresor, Lund och andra studentorter

Det är sällan jag åker tåg. Oftast tar jag bilen eller på lite länge sträckor blir det flyget. I julas bestämde vi oss emellertid för att åka tåg. Jag tyckte att det kunde vara lite omväxlande med en tågresa och dessutom slapp man oroa sig över ett eventuellt snökaos och svåra trafikförhållanden på europavägarna. I god tid köpte vi biljetter för resan ner till Göteborg. Resan som startade dagen före julafton blev en prövning.

Mycket snabbt men
också mycket nyckfullt

På Stockholms central rådde ett fullständigt kaos. Tågen var antingen inställda eller kraftigt försenade och passagerarna som inför julfirandet medförde stora resväskor och paket dirigerades fram och tillbaka mellan plattformarna. För vår del så pågick denna exercis i tre timmar innan tåget äntligen kunde lämna stationen. Sedan följde elavbrott, växelfel, problem med lokets motorer och till och med en urspårning av ett framförvarande tåg. Mycket kraftigt försenade anlände vi till Göteborg. Hemresan blev något bättre men naturligtvis var vi åtskilligt försenade när vi åkte in på Stockholms central. Efter mycket dividerande med SJ:s kundtjänst så fick jag kompensation i form av s.k. värdebevis som kan utnyttjas som betalning av nya resor arrangerade av SJ. Om en resa köps med dessa värdebevis så kan man glömma alla typer av kompensation om man råkar ut för förseningar på just den resan. Detta påpekas väldigt tydligt. Utan denna regel så kanske SJ aldrig hade fått betalt i reda pengar för sina tjänster. Jag blev alltså innehavare av värdebevis motsvarande värdet av tre första klass biljetter t.o.r. mellan Stockholm och Göteborg.

Häromveckan kom jag att tänka på mina värdebevis och eftersom de måste lösas in inom ett år så insåg jag att jag aldrig kommer att få någon behållning av hela värdet. Därför och eftersom jag hade några dagar utan viktigare förpliktelser beslöt jag att beställa en tågresa. Men vart? Jag kastade pil på kartan och träffade Kristianstad. Nä, dit kunde jag ju bara inte åka. Jag korrigerade pilens läge något åt sydväst. Då blev det Lund! Det var minst 35 år sedan jag besökte Lund och mina minnesbilder av staden var mycket suddiga. Kanske var jag inbjuden till ett ålagille inom ramen för något slags samarbete mellan studenter från olika håll i landet.

Bortsett från alla dagens förseningar och missöden så är det annorlunda att åka tåg idag än vad det var några årtionden tillbaka. Det går fort numera! Förr i världen kunde man sitta i lugn och ro och betrakta  landskapet som tåget plöjde fram igenom. Man berördes av detaljer och man hann ta till sig och värdera vad man såg i det landskap som passerades. Dagens tåg går kanske dubbelt så fort och nu hinner inte sinnena riktigt med. Utanför fönstren är det som om kulisser i varierade gröna färgnyanser dras förbi i en rasande fart. Några detaljer hinner man inte med att ta till sig. Nåväl, det kanske inte bara är tågets hastighet som har förändrats. Ens egen ålder har förmodligen också en viss inverkan. Tro inte att jag är nostalgiskt och vill ha tillbaka de gamla långsamma tågen. Nej, jag står för fart och utveckling men samtidigt är min minnesbild att en tågresa förr i världen när man inte behövde passa tider kunde vara väldigt avstressande. Idag är det inte riktigt på samma sätt.

Vad säger vi om Lund då? Påståenden och lite klagande på att stan domineras totalt av studerande ungdomar har man ju hört men detta hade jag inte i tankarna när jag steg av tåget och kom rakt in i stadens centrum. Men det dröjde inte länge förrän jag slogs av hur unga människorna var på gator och torg. Efter en kvart kände jag mig faktiskt ovanligt gammal och lite malplacerad. Jag slogs också av hur etniskt homogen folkmassan var. Unga blonda ungdomar och väldigt få afrikaner eller asiater, vilket för mig var förvånade eftersom Lund ändå skall vara en stor universitetstad. Kanske saknar det ärevördiga universitetet dragningskraft på utländska studenter? De traditionella invandrargrupperna som finns i de flesta svenska städer såg jag inte heller röken av. Kanske är dessa mina intryck av människorna i Lund förhastade. Jag vistades bara 24 timmar i stan och endast i stadskärnan.

Ett alldeles utomordenligt härbärge

En rolig fan vars gastronomiska
 insikter nog är lite överdrivna

Staden är annars gemytlig med sina torg, pittoreska hus, Lundagård, domkyrkan och inte minst den botaniska trädgården där jag spenderade några timmar och njöt av lugnet och den enastående blomprakten. Eftersom jag endast hade tid med en övernattning i Lund så slog jag på stort och tog in på det anrika Grand hotel. Ett första klassens hotel som genast får en att tänka på gamla berömda och excentriska lundensare som säkert spenderat mycket tid och pengar i restaurangen. Jag trivdes alldeles utomordentligt bra på detta hotell. Som kvällsvard tog jag in en whiskyspetsad pyttipanna à la Sten Broman. Den var inte god men väl så bisarr som upphovsmannen själv. För övrigt gav matsedeln ett mycket angenämnt intryck.

Uppsala domkyrka
 i typisk gotisk stil??

Lunds domkyrka
i typisk romansk stil??

Man brukar ju jämföra Lund och Uppsala. Mina erfarenheter av Uppsala är inte så stora men om jag idag hade varit 18 år och tvingats välja mellan Uppsala och Lund som studieort hade jag nog till slut valt Uppsala. Som tur var slapp jag att ställas inför detta val när jag började mina högskolestudier för många år sedan. Då var det Göteborg eller Stockholm som gällde. Två städer som på de flesta sätt överglänser våra gamla universitetsstäder.

Hur var det då med tåget? Blev det några förseningar? Nej, denna gång var SJ extremt punktliga. Avgångar och ankomster inträffade på exakt de förutsagda klockslagen!