Duktiga miljötjejer och höger/vänster i svensk politik

Folkpartiets ledare flörtar våldsamt men
det f.d. språkröret verkar klart avstånds-
tagande  eller t.o.m. alldeles förskräckt.

Idag tillkännagav två duktiga politiker i miljöpartiet att man lämnar politikens hetluft. Båda gör ett klokt val. Maria Wetterstrand är den utan jämförelse skickligaste politiker som miljöpartiet har haft. Under hennes tid som språkrör har miljöpartiet förvandlats från att ha betraktats som ett enfrågeparti till ett parti som många nog tycker har ett ganska komplett och till och med rimligt politiskt program. Wetterstrand har dessutom framträtt som en duktig, kunnig och påläst debattör. Hennes framtoning skapar förtroende i de mest skilda kretsar. Nu lämnar hon riksdagen och skall verka som fri opinionsbildare. Det är helt rätt agerat. Har man avgått som kapten så skall man lämna skeppet. Såvitt jag förstår så innebär detta inte att Wetterstrand tar ett konsultjobb med ett fett arvode á la Persson.

En rakryggad miljöpartist

Den andra tjejen heter Mikaela Valtersson och har varit ekonomisk talesman för miljöpartiet. Hon ställde med stora ambitioner upp som kandidat i valet till språkrör men förlorade. Efter lite betänketid så har hon nu beslutat att lämna sina politiska uppdrag. Hon ville vidare och menade att hon var det bästa alternativet till språkrör. Nu tyckte partiet annorlunda och då vill Valterson inte gå tillbaka till sitt gamla uppdrag. Helt rätt agerat!

Valtersson har meddelat sitt avhopp på DN:s debattsida. Där gör hon också en helt riktig analys av de svenska partiernas placering på höger/vänster skalan. Hon menar att miljöpartiet absolut inte skall utesluta samarbete med moderaterna eftersom detta parti numera inte alls är isolerat på högerkanten. Så är det. Man trodde från början att Reinfeldts ( under Schlingmans taktpinne) försök att få moderaterna att framstå som ett mittenparti var ren taktik och röstfiskande. Men efter ett antal moderatledda regeringsår så kan man nog konstatera att moderaterna är etablerade i den svenska politiska mitten och att de nu befinner sig i närheten av socialdemokraterna. Vilka har då intagit högerflanken? Centerpartiet under Maud Olofsson är väl det parti som mest har försökt slå mynt av gamla konservativa ideal inom den ekonomiska politiken. KD försöker vinna poäng på en moralkonservativ linje och folkpartiet sätter värdekonservatism, kulturkonservartism och gamla konservativa bildningsideal främst. Sedan sopar SD upp folk ur de allmänt högerextrema skarorna.

Ur ett rent taktiskt perspektiv så måste man beundra moderaternas plan och hur den har genomförts. Enligt opinionsundersökningarna så är nu moderaterna Sveriges klart största parti och deras regeringsbröder håller på att utplånas. Men jag kan inte låta bli att undra över vad de gamla "hederliga" moderaterna tycker om dessa förändringar. Har man inte insett vad som har hänt? Eller är man så berusad av makten att man inte bryr sig? Kanske kommer det en reaktion. För säkert finns det många gamla moderater som fortsättningsvis absolut inte vill höra talas om (M) som Sveriges riktiga arbetarparti eller som partiet i mitten.

Miljöpartiet har nu, om än bara genom en avgående ledande person, pekat på att det borde finnas möjligheter till samarbete med moderaterna. För mig förefaller det mycket mer logiskt att (S) och (M) inleder samarbete, speciellt om krisen i världsekonomin accelererar. Kan man hitta en plats i samarbetet för (MP) så är väl det också ok.

När det gäller politik har jag numera inga bindningar eller preferenser och denna lättsamma inställning tror jag blir alt vanligare bland väljarna. Men jag efterlyser politiker från alla läger som kan ge en visionär målbild för framtiden och peka på realistiska och finansierade förslag som leder dit. Idag orerar moderaterna mestadels om ansvarstagande och den nya sosseledningen snackar om allt man vill göra men man undviker noggrant alla upplysningar om hur förändringarna skall genomföras. Denna andefattighet tror jag leder till fortsatt minskning av intresset för politik och politiskt arbete.