lördag 6 augusti 2011

A parade is a parade...

 Idag tänkte jag vara spänstig och ta en längre promenad. Min tanke var att gå Hornsgatan ner till Slussen och vidare på Skeppsbron och ut på Skeppsholmen. Men när jag kom upp på Liljeholmsbron så förstod jag att något var på gång. Fullt med folk rörde sig mot Zinkensdam. Somliga var lite egendomligt klädda och några var rent av mer eller mindre utan kläder. Javisst, det var Prideparad på gång! Längre ned på Hornsgatan var det mycket täta åskådarled på båda sidor om gatan. Paraden hade inte startat ännu men det verkade som om den snart var på gång. Jag beslöt att avbryta min promenad och istället trängde jag in mig i den förväntansfulla(?) publiken. Pridefesitval har hållits i Stockholm varje år sedan 1999 och troligen har det paraderats vid samtliga dessa tillfällen. Idag skulle det bli första gången som jag bevittnade arrangemanget.

Stockholms pridefestival riktar sig till homo-och bisexuella, transpersoner och queer-folk. Förkortat HBTQ. Q:et var inte med från början utan är nog något nytt för i år. Tidigare har jag försökt ta reda vad queer står för utan att riktigt lyckas. Jag trodde emellertid att det var något slags sammanfattande begrepp men så är det tydligen inte. Är det någon som har en bra definition på queer så skriv gärna i kommentarfältet.

Fem plitar på marsch. Fångarna fick stanna i buren.
I paraden deltar numera inte bara HBTQ-are utan många som enbart känner solidaritet med rörelsen går också med i tåget. I begynnelsen var det nog många som blev chockerade och kanske provocerade av vissa inslag i paraden. Så är det inte nu.Vem blir år 2011 upprörd över läderbögar som till musik rör sig utmanade på lastbilsflak? Eller vem låter sig irriteras av korpulenta män sminkade och utklädda till kvinnor? Vi blir oberörda även om de bär högklackade skor. Nä, idag saknar paraden allt som en gång för många kändes chockerande och som en del säkert upplevde som nästan revolutionärt. Allt gjordes då i stark opposition till rådande normer i samhället. Mycket mark har på ett decennium vunnits av HBT-rörelsen. Det är idag få personer eller organisationer som menar att olika typer av sexuell läggning är något onaturligt eller avvikande. Därför tycker jag att det vore dags att ompröva innehållet i Pridefestival och Prideparad. Kanske borde festivalen nu i första hand rikta ljuset mot allt det förtryck som finns i så många länder i alla delar av världen.

När man tittade på paraden så slogs man av hur oengagerat det kändes. Deltagarna tycktes göra sin plikt varken mer eller mindre. Men framför allt så fick jag uppfattningen att det var hela svenska etablissemanget som var ute och demonstrerade. I tåget var de flesta av våra gamla organisationer representerade. RFSU förstås men också Försvarsmakten. Polisen och Kriminalvården fanns där. Tidningen Expressen hade en lastbil men Aftonbladet såg jag inte. Hyresgästföreningen var där och också Sveriges Förenade studentkårer. Friskis och Svettis hade en egen bil. Massvis med fackföreningar var representerade liksom många, många andra helt okontroversiella organisationer. Självfallet var våra politiska partier med undantag av KD och SD där.
Var är gammelsossarna? Är det månne hon till höger?
I täten för sossarna gick Mona Sahlin tillsammans med Jonas Gardell och Paggan. Inga andra möttes av så mycket jubel som Mona. Man kunde tro att hon fortfarande var partiledare eller kanske hellre ikon för hela HBTQ-rörelsen. Juholt och hans gammelsossar lyste med sin frånvaro. Statsministern hade tydligen andra åtaganden och hade skickat frun och partisekreteraren. Centern hade inte sin mest kända bög (Andreas Carlgren) på plats men väl den näst mest kända d.v.s. Fredrick Federley. Miljöpartiet leddes av den nya kometen Fridolin.

Alltså mer eller mindre hela Sverige på marsch för HBTQ-rörelsen. Så vad är problemet? Jag måste erkänna att jag börjar leta efter det som inte stämmer när en sak kan få en sådan enorm uppslutning. Inte för att jag bekymrar mig speciellt mycket om Prideparaden men mitt intryck är att den överlevt sig själv. Skulle jag sitta i arrangörsledningen skulle jag  förorda nedläggning eller åtminstone omprövning av paradens inriktning.


Nummer två i böghierakin i centerpartiet

Nog saknar man Bildt. Men statsministerfru och tillika landstingsråd
 tillsammans med justieminister och partiskreterare är väl tiilräckligt

Fridolin vågar inte titta i kameran

Ett litet videoklipp från paraden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar