torsdag 11 augusti 2011

Kräftan, ett överskattat djur

Förrätten klar att bäras ut på balkongen

Idag käkade vi årets första kräftor. Det är ju inte så noga nu för tiden när man äter kräftor. Om jag minns rätt så var premiären förr i världen alltid första onsdagen i augusti. Och det kanske också fanns ett slutdatum för säsongen. Ju äldre jag blir desto mindre uppskattar jag dessa djur. Men jag frestas alltid att några gånger per säsong inhandla några stycken. Det var länge sedan jag var på en traditionell kräftskiva och ännu länge sedan jag verkligen uppskattade dessa tillställningar. Dagens kräftor fick bli förrätt till kvällens middag. Kräftorna var färska och fångade i Sverige. Rasen var Pacifastacus leniusculu. I händelse av att det finns någon som läser detta och som har begränsad insikt i de latinska namnen på de djur som rör sig i våra sjöar så kan jag avslöja att vi åt signalkräftor. Både min hustru och jag konstaterade som vanligt att kräftor inte är någon kulinarisk sensation. Som vanligt blev vi lite besvikna. Det brukar vi bli även om vi äter andra raser såsom turkiska, kinesiska eller svenska flodkräftor. Nåväl min fru hade till huvudrätt fixat någon slags omelett med bacon, svamp, lök och potatis. Till denna åt vi goda köttbullar som blev över från gårdagens middag. Jättegott! Så nog blev vi mätta och belåtna.

Kanske blir det inte fler kräftor i år utan nu ser vi fram emot årets första krabbor. I början av oktober är det dags. Finns det något bättre skaldjur än romstinna krabbor nedsköljda med ett gott vin. Krabba har en sådan sofistikerad smak att brännvin, kryddat som okryddat, måste bannlysas som dryck till krabba. Endast vatten eller vissa ädla vita viner kan komma ifråga som måltidsdryck. Krabba slår lätt hummer som slår havskräfta som slår räka som slår insjökräfta!

Alla kräftälskare är hjärtligt välkomna att argumentera mot min uppfattning beträffande rangordningen mellan våra skaldjur! Jag är ganska säker på att min uppfattning inte delas av någon majoritet av skaldjursätande svenskar.

Dags att bära ut resterna och ta in huvudrätten.
     

5 kommentarer:

  1. Varför har du uteslutit surströmming? Enligt mitt förmenande finns inga skaldjur som är läckrare är denna delikatess. Kom du ihåg när jag introducerade dig i den ädla konsten att äta surströmming?

    Fredrik N

    SvaraRadera
  2. Fredrik!

    Jag har också uteslutit kåldolmar, isterband och ärtsoppa eftersom jag inte hade för avsikt att försöka göra någon rangordning mellan all möjlig och omöjlig mat. Skulle jag gjort detta så skulle nog surströmmingen hamnat i bottenträsket. Visst kommer jag ihåg min första gång jag förärades surströmming även om jag har velat förtränga denna traumatiska händelse.

    Ha det bäst!
    CH

    SvaraRadera
  3. Skaldjur? Ostron måste väl räknas som skaldjur. Är det av någon speciell anledning du har uteslutit dem? För min del kan ingenting med skal slå ostron, gärna med en mycket torr champagne.

    Lasse B

    SvaraRadera
  4. Curt!

    Jag tycker nog att du glider något för lätt över dina första försök med surströmming.

    Fredrik N

    SvaraRadera
  5. Lasse B!

    Har inget emot ostron. Tvärtom! Flera gånger har jag suttit på någon trottoarservering i Paris och sörplat. Men jag tror aldrig jag ätit ostron i Sverige. De passar inte in i den svenska mattraditionen. Därför nämnde jag inte ostron tillsammans med krabba, hummer etc.

    /CH

    SvaraRadera