Att slå in öppna dörrar

Schlingmann - mannen bakom
Moderaternas framgångar??

Sofia Arkelsten heter Moderaternas nya partisekreterare. Hon har ersatt den framgångsrike spinndoktorn Per Schlingmann som numera innehar en diffus tjänst inom regeringskansliet som någon slags allmän PR-snubbe för regeringens politik. Man bör notera att han för detta jobb inte avlönas med medel från de regerande partiernas kassor. Han står på statens lönelista. Mycket anmärkningsvärt!

Men tillbaka till Sofia. Igår fick hon en mycket märklig artikel publicerad i DN. Artikeln är föranledd av skarp kritik från ett EU-organ av Sverige för att vi saknar lagstiftning om insyn i de politiska partiernas finansiering. I Europa är det förutom Sverige endast Malta, San Marino och Schweiz som saknar sådan lagstiftning. Men Moderaterna vill till varje pris undvika lagstiftning. Och nu kommer det märkliga. Sofia Arkelsten låtsar (för hon kan väl inte vara så okunnig) att denna kritik träffar alla politiska partier. Hon bjuder därför in alla riksdagspartier för att nå en frivillig lösning. Därmed slår hon in öppna dörrar. För sanningen är att Moderaternas bröder och systrar i regeringen redan öppet redovisar sin finansiering. Och samma sak gör Socialdemokraterna sedan några år. Det satt långt inne men nu kan vem som helst ta del av hur mycket LO till exempel bidrar med. Moderaterna har däremot envist vägrat att öppet ange sina bidragsgivare. Därmed är man i denna fråga isolerad i riksdagen. Möjligen intar SD en liknande hållning.

Hur långvarig blir hon som
Moderaternas partisekreterare??

Arkelsten menar att Moderaterna nu tar ett första steg för att öka öppenheten genom att bjuda in till överläggningar. Vem som helst förstår att detta första steg tog de övriga partierna för länge sedan. Det borde finnas en stor majoritet i riksdagen för lagstiftning. Så om Moderaterna menar allvar och inte bara är skärrade för att det mullrar från EU så borde man lägga fram en lag om redovisning av finansiering av politiska partier för riksdagen. Då skulle man kunna tala om ett första steg. Men för politiker och speciellt partisekreterare är det väl lättare att ta till det vanliga kortblandartricket och till varje pris hålla fast vid en åsikt som man är tämligen ensam om.

Att jag inte riktigt kan förstå varför EU har med detta att göra en annan femma.