Påskstädning och en sällsynt jänkare

Amerikan

Min fru är lärare medan jag numera kan disponera min tid relativ fritt. Vi gillar inte städning och vi gillar inte att städa ensamma. Därför koncentreras våra städinsatser ofta till tider då min hustrus elever har lov. Så denna vecka har det varit en hel del städning inför påsk samtidigt som vinterkläder hängts in och vårgarderoben tagits fram. Igår när jag höll på som bäst med toalettstädning kom det ett larm på mobilen om att en amerikansk bläsand siktats vid Angarnsjöängen, en våtmark 30 km NÖ om Stockholm. Min första tanke var att sticka direkt men det kändes inte juste att överge städningen för något som normala människor håller så världsligt som en sällsynt anka. Så även om denna fågel skulle medföra ett fint kryss i min sverigelista så släppte jag tanken på att dra.

En och halv timme senare pep det ånyo till i mobilen. Jänkaren var kvar! Nu kunde jag inte hålla mig. Jag sa till hustrun att det simmar omkring en väldig ovanlig and i Angarn och därför måste jag överge städningen och sticka dit. Javisst gör det, blev svaret. Kommer du tillbaka i vettig tid så står middagen på bordet. Man kan inte vara nog tacksam för att man är gift med en kvinna med denna inställning.

Klockan var nu närmare två och när jag hade kört en stund kom jag på att jag var vrålhungrig. Någon lunch hade det ju inte blivit. Nu ställdes jag inför dilemmat att antingen jaga fågel på tom mage eller stanna och försöka stilla hungern och därmed riskera att missa ett kryss. Det blev en kompromiss. En kokt med bröd på en mack.

Svensk

Väl framme vid sjön så återstår en promenad på en kilometer från parkeringsplatsen. På vägen mötte jag flera skådare som redan hade sett anden och de berättade att den var mycket lätt att se. Den fanns tillsammans med en flock av "svenska" bläsänder. Men väl framme vid den bästa observationsplatsen fick jag det nedslående beskedet att den precis lämnat den öppna vattenspegeln och nu förmodligen befann sig i vad någon kallade spenaten men som i själva verket var ganska kort men mycket tät vass. Omöjlig att se alltså.

Jämte mig stod en riktig hårdskådare. Han hängde över tubkikaren och svepte mycket sakta över vassörjan 3-400 m längre bort. Han svarade inte på tilltal och var säkert under en kvart överhuvudtaget inte kontaktbar. Men plötsligt hörde jag honom väsa att han hade den. Kolla gärna i min tub sa han. Och faktiskt såg jag andens huvud med den karakteristiska färgsättningen sticka upp en aning högre än vassen.

Lite senare var den amerikanske bläsanden fullt synlig och simmade omkring med några vanliga bläsänder. Så småningom försvann han in i vassen igen och för mig var det nu läge att dra hemåt. Men lite firande måste det bli. Närmaste systembolag är Vallentuna och där köpte jag en Bourgogne, vilken kom väl till pass till de grekiska lammfärsbiffar som min hustru hade tillagat.

Idag har städningen fortsatt utan några oförutsedda avbrott. I morgon kan påskfirandet börja utan förpliktelser.