Battles, football and no fuel

I kväll så utspelades "The Battle of Britain". Allt enligt den engelska tabloidpressen. De svenska kvällstidningarna menade också att ett avgörande krig stod inför dörren. De TV-kanaler som hade betalt massor av guld för att få ensamhetsrätten att sända slaget spädde på ytterligare. Vad var det frågan om? Jo det rörde sig om en fotbollsmatch. För mig finns bara ett slag om Storbritannien och det utspelades i mitten på 1940 mellan Englands och Tysklands flygvapen. Unga män på båda sidor visade prov på oerhörda hjältedåd samtidigt som alltför många drabbades av en meningslös död. Att England till slut med otroliga uppoffringar lyckade stoppa tyskarna var inledningen till motståndet mot tyskarnas försök att lägga sig under hela Europa.

Lite illa mår jag av att vedertagna begrepp med högt symbolvärde används för något som vi normalt kanske tycker är mycket trivialt. Men efter detta förbehåll går jag direkt på kvällens drabbning. Jag är som ni vet väldigt intresserad av engelsk fotboll. Ikväll spelade mitt favoritlag match mot ett lag från London som ägs av en rysk oligark med hur mycket pengar som helst i fickan. Vårt lag ägs av en amerikan som är på gränsen till bankrutt och hatad av alla genuina supportrar. Trots vår fientliga inställning gentemot Mr Glazer så överger vi aldrig vår klubb. Vi  skyr ägare som saknar klubbkänsla men vi sviker aldrig klubben. Och klubben är Manch U. Vår motståndare i kväll var Chelsea. Det rörde sig om kvartsfinal i Europas mest prestigefyllda turnering för klubblag, Champions  league. Vi vann välförtjänt med 1-0 efter habilt spel och utomordentligt skickliga taktiska manövrar av vår ärevördiga manager, Sir Alex. Returmatchen kommer att avverkas på vår hemmaarena. Visst kan Chelsea ställa till problem på Old Trafford. Men givet dagens resultat så har vi ett tydligt övertag.

I Libyen pågår ett helt annat krig. Ett inbördeskrig som dagligen skördar dödsoffer på båda sidor. Som bekant har vi skickat ner åtta JAS Gripen att ställas till NATO:s förfogande men med förbehållet att våra plan aldrig kommer att skjuta på någon. Planen är placerade på en tydligen mycket hemlig militär flygbas belägen på Sicilien. Idag skulle för första gången sedan början på 60-talet svenska plan upp i luften och över ett luftrum under vilket man inte kan garantera att det inte finns fientliga militära styrkor. Men hör och häpna! Våra plan kunde inte starta eftersom det på denna flygbas inte fanns lämpligt bränsle till JAS Gripen. Alltså soppatorsk!

Sverige har öppet sedan minst 15 (?) år övat med flygstridskrafter från NATO och vi har många gånger fått höra hur viktiga och lärorika dessa övningar är. Men ansvariga inom Flygvapnet har tydligen inte lärt sig fundamenta om bränsleblandningar. Våra flygare kan som det verkar inte per automatik räkna med att beställa full tank på en NATO-bas. Vi måste tydligen i förväg förse basen med en soppa som JAS kan svälja. De första planen lämnade Sverige i lördags och enligt uppgift skulle de kunna vara i luften dagen därpå. Skall bli intressant att se hur långt tid det tar för flygvapnet att köpa in lämpligt bränsle. Kanske har Kadaffi något att erbjuda för snabb leverans?