Mini Golf World Championships 2011

När jag var liten grabb och faktiskt också en bit upp i tonåren så hängde jag mycket på golfbanan. Men då betydde inte golf vad det betyder nu för tiden. Golf var detsamma som det vi idag alldagligt kallar minigolf. Att småkillar skulle ha möjlighet att spela det vi idag benämner golf var bokstavligen talat alldeles otänkbart. Speciellt om man inte hade föräldrar ur de högre socialgrupperna och dessutom inte bodde i närheten av en golfbana. Om denna lek för överklassen någon gång kom på tal så benämndes den långgolf. Numera när det som en gång var långgolf har blivit en folkrörelse så kallas det golf och det andra kallas minigolf. Så kan det gå! Men det är inte slut där. För de som fortfarande gillar minigolf och spelar på tävlingsnivå tyckte att det där med "mini" lät lite nedsättande så man döpte om spelet till bangolf, vilket alltså är den svenska officiella benämnigen. Lite ironiskt är det att den internationella (engelska) benämningen numera är Mini Golf eller Miniature Golf.

Österrikarna gör alltid bra ifrån sig

I dagarna spelas Mini Golf World Championship i Stockholm. Kanske är det lite magstarkt att kalla det världsmästerskap. Hur jag än försökte hitta någon utomeuropeisk deltagare så fann jag ingen. Men det är säkert minst 15 europeiska länder som  är representerade i mästerskapet. Tävlingarna spelas i Tantolunden. Jag var alltså där i förmiddags och kollade när det inledande lagspelet startade. Man kan inte säga att publiktrycket var speciellt hårt. Jag uppfattade att det nästan bara var jag som följde spelet med intresse. Många flanörer stannade till några minuter och förhörde sig om vad som om vad som var på gång och fortsatte sedan sin promenad. Jag kom i slang med en svensk landslagspelare och han delgav mig mycket information om spelet och dess förutsättningar.

En svensk på eternitbanan

En rond består av 18 hål (banor). På den här nivån spelar man på två olika underlag. 18 hål på eternit och 18 hål på betong. Det är dessa underlag som förekommer uteslutande utomlands medan i Sverige så är det helt dominerande underlaget filt. Detta är givetvis till nackdel för de svenska spelarna när man deltar i internationella mästerskap. I lagspelet deltar 6 män i varje nations lag. Kvinnorna tävlar för sig och har tremannalag. Man spelar 6 ronder under två dagar, 3 ronder på eternit och 3 på betong. Det lag som tillsammans har avverkat minst antal slag blir världsmästare. De 18 betonghålen ser likadana ut överallt i världen och de spelas alltid i samma ordning. Betonghålen är också betydligt längre än eternithålen. De sistnämnda kan variera från tävling till tävling men det finns ett 30-tal standardiserade hål som arrangören måste välja ur då banan byggs upp. Min sagesman sa att en eternitbana bör man avverka på 21 slag och ett godtagbart resultat på betongen var 27 slag. Jag vill minnas att om man kom ner mot 45 slag så hade man chansen att vinna en 50-öring.

Njut av grabbar och tjejer med välutvecklat bollsinne

Underlaget är en sak att behärska. Sedan gäller det att välja boll beroende på temperatur, vind, studsegenskaper och hålets utseende. Varje spelare har säkert 100 bollar att välja bland och man tar till många olika knep för att hålla bollen vid rätt temperatur. Så visst är det en materielsport. Jag spelar ju en del vanlig golf och jag slogs av hur mycket uppställningen inför slaget varierade från spelare till spelare och vilken suverän bollträff alla hade. Golfspelare borde ha en hel del att lära av bangolfspelare. De senare är säkert suveräna puttare på en golfbana.

Imorgon avslutas lagspelet och sedan är det individuella tävlingar på fredag och lördag. Gå dit och titta! Det är faktiskt mycket intressantare än det kan förefalla. Här följer lite bilder från tävlingarna:

Dagen efter som jag var och tittade på tävlingarna så avslutades

lagmästerskapet. Det svenska herrlandslaget lyckades med bedriften

att bli världsmästare! Här ser ni  laget med reserver och ledare.