Genom åren har jag haft glädjen och nyttan av att jobba tillsammans med en hel del ekonomer. Det har då varit företagsekonomer som kan vända och vrida på resultat-och balansräkningar, ifrågasätta investeringskalkyler och slå ned på diverse glädjekalkyler. Utan support från dessa ekonomer hade nog mina uppdrag som ansvarig chef för relativt stora kostnads-och investeringsbudgetar blivit kortvariga. Många gånger räddades jag av min ekonomicontroller när jag var alltför ivrig att få något gjort. Så trots att jag är en hängiven tekniker betvivlar jag inte det minsta att gedigen ekonomikompetens är väldigt betydelsefull på företagsnivå.
Sedan finns det en annan typ av ekonomer. Jag tänker på dem som gärna uttalar sig om landets eller helst hela världens framtid. De kallar sig ofta för chefsekonom, analytiker av något slag, nationalekonom eller varför inte bara ekonomisk rådgivare. De älskar att offentligt uttala sig om vad som skall hända med världsekonomin de närmaste åren och hur denna utveckling påverkar vår privatekonomi och vilka mått och steg vi måste vidtaga för att inte bli ruinerade alternativt tjäna en slant. Media tar okritiskt och gärna emot deras profetior och vidarförmedlar deras råd till oss oförstående. Och det måste sägas att vi gärna sörplar i oss av dessa profeters spådomar. Men hur ofta händer det inte att deras förutsägelser är helt åt helvete felaktiga? Eller man kanske heller skall fråga om de någon gång har rätt. Och varför får de aldrig stå till svars för vad de har sagt? Nej, istället får de komma till tals och ge oss goda råd om vad vi nu skall göra när något fick proppen att lossna och krisen i världsekonomin blev ett faktum. Varför blir de inte ställda mot väggen av media för allt snack de levererade om framtiden för ett halvår sedan och som nu med facit i hand visar sig vara ren bullshit? Varför finns det ingen bland dessa ekonomer som har såpass mycket hut i kroppen så att man åtminstone kan erkänna att man hade fel? Kanske är det så att ekonomi på denna nivå inte har något med vetenskap att göra och då kan man bete sig som politikerna. Aldrig erkänna att fel har begåtts utan istället anpassa sig efter den nya verkligheten och så gott det går mörklägga allt man sa vid något tidigare tillfälle eller hitta på en bra förklaring till varför man inte sa någonting.
Idag hörde jag på radion ett uttalande av en viss Klas Eklund. Han är f.d. statsekreterare på finansdepartementet. Kjell Olof Feldt var hans chef. Han blev så småningom chefsekonom på SEB med rätt och kanske skyldighet att tycka till om det mesta. Numera är han gudbevars Senior Economist på samma bank och dessutom adjungerad professor på Lunds universitet och därmed räknas han som en av de största tänkarna bland svenska ekonomer. Med andra ord kanske den högste av höga räknenissar. Eklund sa att dagens djupa nedgång var helt förutsägbar. Den finanskris vi fick ta del av 2009 är nämligen till skillnad mot vad alla har sagt långt ifrån slut. Det vi ser nu är bara den följdriktiga fortsättningen på det som började 2009. Den spruckna fastighetsbubblan i USA ledde till att banker och finansieringsinstitut hamnade i stora svårigheter och stater tvingades avsätta stora summor pengar för att bankväsendet inte skulle kollapsa. Det vi nu ser är följderna av de åtgärder som staterna genomförde för att hålla bankerna under armarna. Dessa uppoffringar var så stora att det nu är staterna som är under konkurshot.
Eklunds resonemang tycks vara enkelt och till viss del trovärdigt. Men om detta var så förbaskat lätt att förutse, varför kunde då inte han eller någon av hans kollegor kläcka ur sig att krisen inte var slut och att det skulle bli värre. Istället blev vi i slutet på 2010 informerade om de goda tider som nu var på gång. Borta vara alla orosmoln. Sätt igång igen och köp aktier och fondandelar!
Mitt motto i arbetslivet har alltid varit: "Kunden betalar min lön". Jag har i alla år haft SEB som bank. Man kan undra om Klas Eklund anser att jag bidrar till hans förmodligen väl tilltagna lön. Förmodligen bryr han sig inte skvatt om SEB:s småkunder. Han är ju numera professor och oantastlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar