Det är inte så märkvärdigt, det är några master

Då och då läser jag vissa landsortstidningars nätupplagor. Häromdagen läste jag Hallands Nyheter. Tidningen hade gjort en kort intervju med en man som nyligen har fått en bok utgiven. Titeln på boken är Trista sevärdheter med underrubriken 121 platser ovärda en omväg. Som titeln antyder så handlar boken om platser i Sverige som man inte behöver besöka. Jag har inte läst boken och kommer nog aldrig att läsa den. Det känns som en tämligen obehövlig handbok.

Grimetons sex matster som bär upp långvågssändarens
antennsystem. syns vida omkring över den halländska
 slättbygden. Masten i förgrunden restes under 60-talet
och i den sitter antenner för TV och FM-radio. 

När jag läste intervjun i HN slogs jag av de enfaldiga svar författaren gav på reportens frågor. Anledningen till att tidningen hade visat författaren, som heter Johan Tell, sitt intresse var att en av de trista sevärdheterna ligger mitt i tidningens utgivningsområde. Sevärdheten är radiostationen i Grimeton, av UNESCO utsett till ett s.k. världsarv. På frågan varför det är tråkigt att besöka Grimeton radiostation svarar Tell "Det är inte så märkvärdigt, det är några master". Sedan för han ett resonemang om att något är fel när Sverige lyckats "roffa åt sig" fjorton världsarv vilket är dubbelt så många som Egypten. För att ytterligare förstärka bilden av denna orättvisa så uppger Tell att Bhutan helt saknar världsarv! Det är något oklart men min slutsats är att han menar att Sverige borde ge tillbaka sina världsarv och se till att Bhutan tilldelas några stycken. Men det är inte Tells uppfattning om Sveriges världsarv som retar mig utan det är hans minst sagt nonchalanta svar beträffande anledningen till att Grimeton är tråkigt att besöka.

Tells svar avslöjar ett förakt för teknik och teknikhistoria. Det är uppenbart att han också är djupt okunnig om allt som rör Grimeton radiostation. Han förstår inte dess betydelse och han kan inte sätta in anläggningen i sitt historiska sammanhang. Troligen har han inte ens bemödat sig om att titta i de lättlästa broschyrer som finns tillgängliga vid stationen än mindre besöka radiostationens hemsida. Han har redan från början bestämt sig. Teknik är svårt så varför skall jag lägga tid på det. Jag kommer ju aldrig att begripa ett skvatt. Så mycket lättare och roligare att avfärda alltsammans. Det är ändå bara några gamla tekniknördar som gillar sådat här gammalt skrot. Vanliga människor kan inte ha något intresse av detta.

Tyvärr är Tells inställning inte unik för journalister och diverse skribenter. Det är mycket sällan man har nöjet att läsa någon vettig och genomarbetad artikel om teknik eller naturvetenskap utan att behöva gå till facktidskrifter. För svenska journalister och redaktörer är huvudinriktningen att undvika ämnet eller om det är nödvändigt att skriva något så måste man på grund av brist på egna kunskaper och trögtänkta läsare populärisera så kraftigt att det blir felaktigt och tramsigt. Sedan några årtionden tillbaka så har det blivit helt accepterat och självklart att de stora redaktionerna skall ha tillgång till journalister som enbart sysslar med ekonomi. Man kan ha synpunkter på hur de arbetar och vad de skriver men att ekonomisk journalistik är etablerat som ett fackområde råder det ingen tvekan om. Kommer det någon gång bli lika självklart att det inom olika medier behövs journalister med djupa kunskaper i teknik/naturvetenskap?

Jag hade tänkt att i detta inlägg också beröra varför Grimeton är en så unik anläggning, vilken teknik som ligger till grund för den gamla långvågssändaren och dess historiska betydelse. Det var länge sedan jag hade anledning att befatta mig med Grimeton så därför började jag med att checka lite fakta om anläggningen. Det visade sig då till min glädje att det finns mycket information om Grimeton på nätet som är väldigt bra och välskriven. Ett bidrag från mig hade blivit alldeles överflödigt. Om du är intresserad så börja med stationens alldeles utmärkta hemsida. Klicka här . När du läst den så kommer du säkert att vilja besöka Grimeton även om någon beskriver anläggningen som enbart några master.

Nästa inlägg kommer nog också att anknyta till Grimeton. Kanske blir det några anekdoter från den tid när jag som praktikant gjorde ett kortvarigt gästsspel på stationen.