Trolleri behövs absolut inte

Regeringens trollkarl

Den byråkratiserade skapelsen som kallas regeringskansliet fick för ett halvår sedan besked från riksdagen att anslaget till denna för allmänheten helt ogenomträngliga verksamhet måste minska med måttliga 300 miljoner kr. Det skall då framhållas att detta belopp är mycket litet i förhållande till totala kostnaden för verksamheten. Som exempel kan nämnas att antalet anställda inom regeringskansliet är cirka 4500! Regeringens representanter reagerar slentrianmässigt som alla statliga och kommunala organ gjorde för i tiden och kanske fortfarande gör. Med emfas säger man att en minskning av anslagen klockrent leder till att verksamheten måste skäras ned. Ett typiskt beteende för en verksamhet som är finansierad med bekväma årliga anslag.

På den så kallade marknaden är det andra takter. En företagsledning hade inte blivit gammal om man genast besvarar sin styrelses krav på en mycket måttlig rationalisering med att hänvisa till att enda utvägen är då att skära ned verksamheten. En rationalisering med några procent varje år är helt normalt. Och att något år ta tio procent är också tämligen överkomligt. Rationaliseringar och kostnadsreduktioner görs nödvändigtvis hela tiden i näringslivet utan att man för den saken skull drar ned på ambitionerna med verksamheten.

Misslyckat försök att
 trolla med knäna?

Vår utrikesminister säger att han inte kan trolla med knäna och spara pengar genom rationaliseringar av verksamheten. Därför måste ambassader läggas ned. Enligt uppgift kostar en svensk ambassad i genomsnitt 10 miljoner kronor per år. Om jag förstått UD:s hemsida rätt så har vi ungefär 100 ambassader världen runt, vilka då kostar en miljard. Att hålla i gång alla som har sin arbetsplats i Arvfurstens palats kostar väl också betydliga summor. Så totalt har säkert Carl Bildt en budget på långt över en miljard kronor. Att då kunna spara 50 miljoner (UD:s del av de 300 miljonerna) med bibehållen verksamhet måste vara en mycket lätt uppgift som jag själv kulle klara av utan någon större ansträngning. Något knätrollande behövs sannerligen inte. Carl Bildt må vara en mycket duglig utrikespolitiker men talang som operativ chef tycks han totalt sakna. Och ingen av hans närmaste medarbetare vill väl skita ner sig genom att jobba med kostnadsbesparingar.

Under någon valrörelse så karakteriserade Bildt oppositionens politik med orden bidrag, bidrag, bidrag. Hans eget partis politik var jobb, jobb, jobb. När det gäller styrningen av regeringskansliet så gäller tydligen anslag, anslag, anslag.

Varför åtminstone inte sätta ungefär samma modesta effektivitetsmål på statsförvaltningen som sätts på de statligt ägda aktiebolagen?