Sol, Sandemar och sommargylling

Kungsängsliljor om-
gärdade av kabbeleka

Denna ljuvliga försommarmorgon kom vi iväg osedvanligt tidigt och vi var framme vid Sandemar naturreservat strax före klockan 7. Sandemar är beläget utmed Dalarövägen några mil söder om Stockholm. Reservatet är ett fantastiskt område som består av lövskog, buskmark, hagmark, strandängar och klippstränder. Så här års är blomprakten alldeles enastående. Jag är ingen expert på botanik men jag kunde identifiera stora bestånd av styvmorsviol, mandelblom, humleblomster, gullviva, majviva och kabbeleka. Sandemars paradnummer Adam och Eva och kungsängslilja fanns också i stora antal. För den växtintresserade går det säkert att göra åtskilliga andra intressanta upptäckter.

Detta år tycks antalet flyttfåglar (framför allt sångfåglar som övervintrar i Afrika) bli betydligt mindre än vad som är normalt för landet. Någon uppenbar anledning till detta är ännu inte fastlagd. Sandemar brukar vid den här tiden hysa mängder av näktergalar som sjunger för full hals. Nu hörde vi endast några stycken. Sången från den normalt mycket vanliga lövsångaren hördes också bara från enstaka håll. Men åtminstone två rosenfinkar gav sig tillkänna och trastarna sjöng i vanlig omfattning. Svarthättor verkade det finnas i stora antal.

Vi konstaterade att stränderna, som kan överblickas från fågeltornet och som under vårarna brukar besökas av mängder av rastande vadare, nu var tämligen öde. Några vipor och rödbenor samt en ensam mosnäppa var allt vi hittade. Vadarna har säkert vid denna tid hunnit fram till sina häckningsplatser långt norrut.

Ett hett eftertraktat byte
för de flesta skådare.

Så småningom var det dags för kaffe och mackor. Detta intogs på ett stenparti omgärdat av mängder av orkidéer. Efter ett tag hörde vi ett läte som starkt och tydligt bröt av mot den vanliga fonden av fågelsång. Vi stelnade till och skrek samtidigt: sommargylling! Vi kunde strax bestämma att fågeln satt högt upp i lövverket i en trädsamling cirka 150 meter bort från oss. Precis när jag tyckte att jag såg den så lyfte den och flög i en stor båge runt oss och slog sig ner 150 meter från oss igen fast nu i helt motsatt riktning. Efter ett tag började han sjunga och snart kunde vi under en kort stund mycket tydligt betrakta den mycket vackra men skygga fågeln. Det var första gången jag såg en sommargylling även om jag flera gånger har hört den sjunga. Fågeln är mycket sällsynt i Sverige och endast på Öland och möjligen i östra Skåne häckar några enstaka par.

Lövskogen övergår i strandäng

Sandemar bjuder på många upplevelser och man behöver inte vara intresserad av blommor eller fåglar för att njuta av denna säregna natur. Vet ni inte var ni skall göra en dag i Stockholm under senvåren när vädret är skapligt så åk till Sandemar!

Olle Adolphson har skrivit en alltför sällan spelad sång om sommargyllingen. Lyssna genom att klicka här .