Avbrott, Myndigheter och Gudrun

En sällsynt anledning till avbrott

Ett stort haveri i en datacentral hos det finska företaget Tieto har förorsakat stora störningar i deras svenska kunders verksamhet. SBAB kan inte bevilja lån eller ge lånelöften, Apoteket AB kan inte sälja medicin enligt recept, Bilprovningen kan inte ta emot bokningar, regeringskansliet har problem liksom flera kommunala förvaltningar o.s.v. Jag är tämligen övertygad om att det finns organisationer, företag och myndigheter som också har drabbats hårt men som inte alls vill synas i samband med dessa problem. Haverier i IT-system händer allt som oftast och vanligtvis så märker man ingenting eftersom reservsystem automatiskt går in och ersätter den felande enheten. Någon gång så funkar inte omkoppling från aktiv enhet till den enhet som står i standby. Men det något konstiga i den här händelsen är att Tieto hävdar att det rör sig om fel i hårdvara, både i aktiva enheter såväl som i reserver, och att vi nu är inne på fjärde dagen utan att felet har kunnat åtgärdas trots att Tieto enligt uppgift har satt in gigantiska resurser för att lösa felet. Ett hårdvarufel borde inte ta fyra dagar att åtgärda. Förmodligen har man andra problem, t.ex. så kanske man har förlorat viktiga uppgifter i sina kunders system och att man nu har stora svårigheter att återställa systemet så att det återspeglar läget hos kunderna när haveriet inträffade. Med tanke på att jag inte är en IT-expert så skall nog detta ses enbart som en mycket våghalsad hypotes. Men jag har haft ansvar för bl.a. IT-frågor på ett medelstort företag så jag vet att tekniken är komplex och att allt kan hända. Märkligt nog så visar det sig att fel som teoretiskt nästan har en försumbar sannolikhet att inträffa faktiskt då och då ställer till med elände medan mer sannolika fel inträffar väldigt sällan. Jag anklagar inte Tieto för någonting även om jag blir lite betryckt när jag läser företagets hemsida och finner en koncentration av ”Corporate bullshit” som jag inte trodde var möjlig att uppnå. Kanske har man glömt att man är ett teknikföretag?

Nåväl medan vi bevittnar teknikens tillkortakommanden så är det ofrånkomligt att en viss myndighet måste vädra sina åsikter. Jag tänker naturligtvis på den myndighet som numera kallar sig ”Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB”. Tidigare har man haft åtskilliga andra namn. Myndighetens talesman vars titel är analytiker (vad är det för något?) uttalar sig: ”Vi är klart intresserade av det inträffade och tittar noggrant på det. Man höjer på ögonbrynen när det händer så här, att så många ställen drabbas samtidigt”.  Även om analytikern uttalar sig ganska hovsamt så är det i linje med de vanliga utspel som myndigheten gör när det går snett i våra tekniska system. Istället för att visa intresse och höja på ögonbrynen brukar dock MSB använda uttryck som ”helt oacceptabelt”, ”tillsätta utredningar”, ”får inte förekomma”, ”kraftiga åtgärder skall krävas”, ”tillstånd skall ifrågasättas”, osv. MSB framstår i detta och liknande fall som en trött meningslös myndighet som reflexmässigt försöker mästra företag och andra myndigheter när saker och ting inte går efter ritningarna. Det är lätt att bullra och ställa krav när man inte behöver ta några som helst ekonomiska konsekvenser av sina grötmyndiga uttalanden. När har MSB på ett konstruktivt sätt försökt att bidra till att höja tillförlitligheten i vår infrastruktur? Har man någon gång krävt att statsmakterna inte enbart skall ställa ekonomiska krav på sina bolag som ansvarar för landets infrastruktur? Har man någon gång ifrågasatt sambandet mellan avkastingskrav och minskat strategiskt underhåll? Det förtjänar att påpekas att jag inte har några synpunkter på MSB:s verksamhetsområden som ligger utanför deras ”tillsyn av vår infrastruktur”
.

Att bygga IT-eller-telekomsystem eller för den delen vilket tekniskt infrastruktur som helst som garanterat aldrig fallerar är omöjligt. Om man har uppnått 99,8 % tillgänglighet så kostar oftast ytterligare förbättringar väldigt stora belopp. Jag hade en gång i tiden skaplig insyn i hur våra nät för radio och TV vara uppbyggda och vilka principer som gällde för drift och underhåll. De krav som ställdes på dessa nät var ovanligt rigorösa. Inga andra liknande system i Sverige kunde uppvisa tillnärmelsevis samma tillgänglighet som landets gamla nät för utsändning av P1-P4.

En Radio/TV  mast som säckat ihop.
Fotot visar inte någon händelse i Sverige.

Den höga tillförlitligheten åstadkoms genom att alla i systemet ingående enheter dubblerades. Dessutom fanns alternativa utsändningsvägar som var helt separerade från de ordinarie vägarna. Det fanns i vissa fall även en fjärde och femte möjlighet att få ut sändningarna. Mycket pengar lades dessutom ner på strategiskt underhåll av master och sändare. Och inte minst så fanns det en hängiven och mycket kompetent organisation av servicetekniker som såg till att tiden för felavhjälpande underhåll blev minimal. Att ytterligare öka tillgängligheten hade varit förenligt med enorma kostnader.

Ofrånkomligt så blev det ändå någon gång ett avbrott med påföljd att MSB (eller dess föregångare) snabbt var ute och lät meddela att denna typ av avbrott är helt oacceptabla och krävde att operatören genast måste redovisa vilka steg som tas för att detta aldrig mer skall upprepas. Puh! Ibland kunde någon riksdagsman, som förmodligen var helt okunnig i sakfrågan men som säkert tagit djupt intryck av MSB:s alarmerande, ställa frågor till den ansvarige ministern. Kanske för att vinna poäng hemma i Katthult där befolkningen inte hade kunnat lyssna på P4 under 5 minuter.

Ett litet exempel på vad Gudrun förorsakade.

Jag minns ett konkret fall vars efterspel hade ett klart bisarrt inslag. Under några dygn rasade stormen Gudrun i Sverige och förödelsen blev enorm. Södra Sverige drabbades av långvariga elavbrott, vägar var oframkomliga, tågen stod stilla, den fasta telefonin var utslagen, mobiltelefonin upphörde att fungera när masterna vek sig för stormen. Men utsändningen av radio och TV fungerade till 100 %. Reservkraften på sändarstationerna startade planenligt. Masterna stod pall för orkanen. De var nämligen konstruerade för detta och även om de var byggda på 60-talet så hade det förebyggande underhållet under tiotals år tagit fasta på att prestanda inte skulle försämras med tiden. Det stora hotet mot utsändningarna var faktiskt svårigheterna att komma fram till sändarplatserna (på grund av omkullblåsta träd)  för att tanka upp dieselaggregaten som i vissa fall gick på högtryck under många dygn. Eftersom radion fungerade så kunde lokalradion hela tiden hålla drabbade människor informerade om läget. Statsmakterna, myndigheterna och politikerna borde vara mycket nöjda med den stryktålighet som uppenbarligen fanns hos våra system för utsändning av radio och TV. Om MSB uttryckte någon åsikt minns jag inte. Framfördes beröm så måste det ha gjorts i skymundan.

Men nu till det bisarra inslaget. Jag skrev tidigare att allting fungerade till 100 %. Men det var inte riktigt sant. En liten sändare i norra Halland som endast användes för att sända ut lokalradion till ett mindre område var inte utrustad med reservkraft. Att ta sig till stationen var svårt och förenat med fara på grund av träd som blåst ner över vägarna. Man gjorde bedömningen att inte omedelbart försöka åka till anläggningen och installera ett reservkraftverk. I avvaktan på att vägarna röjdes så låg sändningarna nere några dagar. Detta hindrade inte berörda hallänningar att lyssna på P4. Man behövde bara ratta in sändaren i Göteborg. Men detta var inte godtagbart för en riksdagsman från länet som mer eller mindre talade om skandal och ställde ministern till svars. Oaktat en smärre naturkatastrof så skulle länets invånare verkligen inte behöva stå ut med att höra på Göteborgs lokalradio även om det bara var för några dagar. Snacka om sinne för proportioner.

Det kan låta uppgivet men jag tror att vi även fortsättningsvis kommer att få leva med att våra tekniska system ibland inte uppför sig så som vi önskar. Vill vi minimera haverier och avbrott så måste staten till att börja med ändra kraven på de bolag man har inflytande över. I vissa fall måste man också tillföra ansenliga summor pengar för att ta hand om allt eftersatt underhåll som är en följd av vinstoptimering istället för hänsynstagande till samhällsaspekter. Kanske måste man också på något sätt göra upp med de privata företag som driver tjänster som har ett starkt samhällsintresse. Alternativet är att vi lever med den nivå på tillgänglighet i våra system som vi har idag. Oberoende av vägval så vore det skönt om vi slapp ta del av myndigheters och kanske även massmedias brösttoner och slentrianmässiga kritik så snart tekniken fallerar. Kritisera gärna konstruktivt och rikta någon gång kritiken uppåt!