Sarek, Gotska Sandön och Tyresta

Som första land i Europa stiftade Sverige en naturskyddslag och inrättade nationalparker. Idag har vi 28 nationalparker som täcker 1,5 % av Sveriges yta. För länge sedan hade jag som mål att besöka samtliga nationalparker. Detta lyckades jag aldrig med. En komplicerande faktor var att  målet visade sig vara rörligt eftersom det då och då tillkom nya parker. Då jag nu snabbkollade hur jag ligger till så konstaterade jag att med stor säkerhet har besökt 22 av dagens nationalparker. Den senaste och den första marina nationalparken, Kosterhavet, inrättades så sent som 2009. Jag har förvisso åkt båt i detta område men då var det inte nationalpark.

Nyligen fick jag frågan vilken park som jag tycker allra bäst om. En lika omöjlig fråga att besvara som frågan om vilken film eller bok man sätter främst. Men skulle jag verkligen tvingas att avge ett svar så skulle jag framhålla två parker. Båda inrättades 1909 och ingår således i den grupp av parker som är de allra äldsta. Båda är svårtillgängliga och har förmodligen minst antal årliga besökare. De är helt olika och representerar två ytterligheter av svensk natur. Jag tänker alltså på Sarek i Lappland och Gotska Sandön mitt i Östersjön. Den förra består av högalpina toppar, glaciärer och djupa mycket växtrika dalgångar. Den senare är närmast att jämföras med en exotisk söderhavsö med breda sandstränder som omger nästan hela ön. De inre delarna består huvudsakligen av något som påminner om urskog.

Sarek med den vidunderliga Rapadalen

Sarek har jag besökt två gånger. Att på sommaren klara sig utan regn i detta område är nästan ett mirakel. Ändå så kunde jag vid ena tillfället vandra i Sarek i nästan tio dagar utan regn och med sol från en klar himmel. Denna tripp har kanske givit mig mina allra häftigaste naturupplevelser. Att vistas i området i snöblandat regn och full storm är förvisso också en erfarenhet men av helt annan karaktär. I Sarek finns inga stugor. Det är tält som gäller. Detta tillsammans med att det är ganska tuffa vandringar för att ta sig in i Sarek och förflytta sig mellan dalgångarna gör att man nog skall hålla sig borta från denna park när man närmar sig pensionåldern och börjar att uppskatta regelbunden bekvämlighet.

Stora sandstränder med mäktiga sanddyner

Annorlunda är det med Gotska Sandön. Där råder tältförbud med undantag för ett litet område i närheten av fyrbyn. Här finns det tillgång till enklare självhushåll i tvåbäddsrum eller i mer logementsliknande utrymmen med sängplatser för ett större antal personer. Att vandra genom den täta skogen eller runt ön på sandstränderna medför inga strapatser utan är väldigt avkopplande. Även om man kommit lite till åren så klarar man detta. Om det råder stark vind så kan det dåna rejält från havet men man behöver bara gå in en bit i skogen så hör man endast suset från trädtopparna. Att gå runt hela ön tar en hel dag i anspråk men det är svårt att tänka sig någon angenämare dagsvandring. Öns dramatiska historia med alla skrönor och faktiska händelser finns beskrivna i ett flertal böcker. Det är ett bra tips att läsa på innan man tar båten från Nynäshamn för att tillbringa några dagar på Östersjöns pärla.

Exempel på natur i Tyresta

Stiftelsen Tyrestaskogen
förvaltar nationalparken.
Här är deras logga.

Detta blev en lång inledning innan jag äntligen kan meddela att jag idag har besökt en nationalpark. 20 kilometer från Sergels torg ligger Tyresta nationalpark som inrättades så sent som 1993. Den beskrivs som "urskog i spricklandskap". Området är det största urskogsområdet söder om Dalälven. Det är väldigt lät att ta sig till parken. Från den stora parkeringsplatsen är det endast några hundra meter till nationalparksgränsen. Vill man inte åka bil så finns det bussar som går ända fram. Jag har varit här många gånger tidigare bl.a. för att lyssna på ugglor eller plocka svamp. Vad som förmodligen är ganska nytt (jag har i alla fall inte noterat detta tidigare) är något som kallas för Urskogsstigen, vilket är en två kilometer lång stig utmed vilken ett tiotal väldigt utförliga och lärorika informationstavlor är placerade. Läser man allt på dessa skyltar så tar promenaden en och halv timme. Om man vill gå längre och djupare in i skogen så finns det mängder av olika leder och stigar att välja på. Man slås av den nästan absoluta tystnaden i skogen och glömmer snabbt att man är väldigt nära bebyggelse och hårt trafikerade vägar. Detta är en oas för stockholmarna. Turisterna borde verkligen också åka hit.Vid ingången till parken finns ett naturrum som inte bara är ägnat Tyresta utan ger också en mycket bra sammanfattning av nationalparksidén i Sverige. Flera väldigt fina och påkostade bildspel visas också.