Golfweekend och lite fågel

Grön biätare. Kanske
nummer 1 på önskelistan.

Den gångna helgen tillbringades till stor del på golfbanan. Jag hade dessförinnan inte beträtt en golfbana på över ett år. Inte på grund av att jag inte har velat. Utan det är massa skadeproblem som gjort golfspel så gott som uteslutet för min del. Jag har på senare tid noterat en viss förbättring av de mest golfhämmande skavankerna så det kändes helt rätt att tacka ja när några gamla golfspelande vänner föreslog en liten weekendtur med golfspel och trevlig samvaro i största allmänhet. Eftersom några av oss bor i Sundsvall och några i Stockholm så blev det naturligt att träffas i Gävle. Efter att ha intagit en någorlunda stadig lunch på Gävle golfklubb så begav vi oss ut på banan. Regnet hängde i luften och det var ganska kylslaget. Men sådant glömmer man snart när spelet väl har börjat. Som ni vet så gillar jag fåglar och efterhand som spelet gick allt sämre så började jag intressera mig för vilka fågelarter som vistades på och vid sidan av banan. Jag undvek naturligtvis att för mina kompisar visa att jag gick runt och spanade och lyssnade på fåglar. Ett sådant beteende kan lätt medföra att man stämplas om inte som kuf så i alla fall som något suspekt och avvikande. Intresset och framför allt kunskapsnivån beträffande fåglar är nog inget som mina golfspelande kamrater kan skryta med. Hade jag ropat att det flyger en grön biätare över fairway så hade jag nog bara fått höra att det var min tur att slå och att vi måste hålla uppe speltempot.

Jag har tidigare noterat att golfbanor ofta bildar väldigt intressant natur för fåglar. Dammar, dungar, trädsamlingar, buskage och öppna fält drar till sig många olika arter. Gävle golfklubb är verkligen inget undantag. Fågelsången var intensiv längs hela banan. Säkert hördes tio av våra vanligaste sångare och dessutom ett flertal rosenfinkar. Många andra arter hördes eller sågs. T.ex. bivråk, duvhök, svarthakedoppning, svalor, tornseglare och fisktärna. Det skulle faktiskt vara intressant att göra en fullständig inventering av fåglelarterna runt Gävle golfklubb.

Vi övernattade inne i Gävle på ett hotell som var rent och snyggt men kanske inte så mycket mer. Efter en drink på rummet och lite tjatande om gamla minnen så begav vi oss ut på jakt efter en restaurang. Det visade sig att det var svårt att en lördagskväll hitta en restaurang med ledigt bord. Så småningom kom vi in på ett ställe som heter Brända bocken. Det vore ju väldigt förvånade om det inte fanns ett ställe med det namnet i Gävle. Matsedeln var varierande och spännande. För min del blev det en röding. Till fisken drack jag ett glas Gewurtztraminer. Ingetdera gick att klaga på.

Hofors Gk.  Sjön ses nästan från alla hål.

Nästa dag förflyttade vi oss till Hofors. Golfbanan är belägen utmed sjön Stor-gösken några kilometer sydost om tätorten. Banan var en stor positiv överraskning. Väldigt vacker, välskött och intressant. Fågellivet var väl kanske något mindre livligt än i Gävle.

Hur gick spelet då? Nja, det lämnade väl mycket övrigt att önska och utan att vara alltför oförskämd mot mina kamrater så vågar jag nog konstatera  ingen av oss knappast åkte hem med tanken att nu har det äntligen lossnat! Men det går inte att komma ifrån att Sundsvall var klart bättre än Stockholm.

Summa summarum så var det en helg med friluftsliv, god mat och dividerande om ditt och datt tillsammans med goda vänner. Väldigt trevligt helt enkelt! Och vi klarade oss från regnet (de flesta golfares gissel) trots att omgivningarna fick ganska rikligt med regn. Vi lovade varandra att det skall bli da capo till hösten.

En sällsynt öppning i den jämtländska storskogen

Nu laddar vi för vårt traditionella midsommarfirande i Nowhereland, d.v.s. i norra Jämtlands storskogar, där vi har tillbringat oräkneliga midsommarhelger. Om detta finns mycket att berätta. Bara en sådan sak som att ingenstans i hela världen är tillgången på brunbjörn större än här ger självfallet upphov till sanna häftiga berättelser såväl som riktigt maffiga skrönor.  Men jag ber att få återkomma. Bloggen tar helt enkelt paus på grund av brist på infrastruktur. Jodå, det finns fortfarande platser i vårt land där detta är ett fullgott skäl.