För Sverige i tiden?

Statschefen tillsammans med den till för några
dagar sedan viktigaste mannen i kamratkretsen

De som står upp för den svenska monarkins bevarande har ofta svårt att hitta rationella argument för sitt ställningstagande. Man brukar framhålla betydelsen av att en person redan från födseln fostras till att bli rikets högste representant. En sådan lång utbildning måste på alla vis resultera i något oslagbart. Att dessutom härstamning och börd per automatik ger egenskaper så unika att rollen som statschef absolut inte behöver konkurrensutsättas är en självklarhet. För att inte tala om hur viktigt det är att han får umgås med nobla välutbildade vänner ur rikets absolut översta skikt och som under hela kungens livstid bildar ett gediget och kamratligt nätverk som i det dolda alltid stöttar honom med goda råd och praktiska handlingar.

Republikanernas viktigaste argument för sin sak är så självklara att de inte behöver nämnas.

Vår statschef har nu vid två tillfällen gjort taffliga försök att gjuta olja på de vågor som översköljer den svenska monarkin. Kan man av dessa hans möten med massmedia dra slutsatsen att kungen är outstanding i rollen som rikets högste representant? Är den nuvarande kungen den man vi vill hålla i handen om Sverige hamnar i en svår kris? Är han verkligen så bra på att understödja vår exportindustri som monarkins förespråkare vill göra gällande? Jag tycker nog att frågorna är enkla att besvara.

I media fortsätter man att frossa i detaljer om kungens privatliv. Man försöker göra gällande att kungen vanemässigt umgås med nakna damer (andra än drottningen) och att han kan ha utsatts för utpressning samt att han förmodligen har en direktlina in till de serbiska maffiabossarna. Kungen vänder blad eller förnekar varvid media ifrågasätter. Så håller det på.

Är det inte dags att tona ner diskussionen om vår nuvarande statschef och istället seriöst börja diskutera vårt statsskick?