Löntagarfonder och slöseri

Förr några dagar kom jag av någon anledning att tänka på de fatala löntagarfonderna. Beslut om detta togs på 80-talet. Gentemot det ursprungliga förslaget till utformning av fonderna blev riksdagens beslut tämligen urvattnat. Anledningen till detta var främst det starka motståndet från näringslivet och det minst sagt ljumma intresset från den socialdemokratiska partitoppen. Ni minns väl inledningen på den berömda dikten som Kjell-Olof Feldt skaldade i anslutning till den slutgiltiga behandlingen av fonderna: ”Löntagarfonder är ett djävla skit, men nu har vi baxat dem ända hit”. Palme lär ha utryckt sig något mer prosaiskt: ”Det är ett helvete, men det är ett helvete vi måste igenom.” När de borgerliga partierna bildade regering på 90-talet så var det dags att avskaffa löntagarfonderna.

Men det fanns alltså någon slags löntagarfond under några år och den måste ha sugit åt sig en hel del kapital. Vart tog dessa pengar vägen? Jag behövde inte fundera så länge på detta eller vidta några efterforskningar. När jag slår upp dagens tidning så kan jag läsa om nya avslöjanden av misshushållning av statens medel. Denna gång handlar det om Stiftelsen för strategisk forskning. Det visar sig att det är denna stiftelse som sitter på löntagarfondens pengar, närmare bestämt 9 miljarder kronor. Stiftelsen har en mycket vällovlig uppgift. Man skall nämligen stödja svensk naturvetenskaplig och teknisk forskning. Med artikeln i DN handlar inte så mycket om detta utan om stiftelsens slöseri med statliga medel som använts för fester och mycket dubiösa PR-projekt. Bl.a. har man ställt till med en storstilad fest i Blå hallen med nobelmiddagen som förlaga. Festen, till vilka 500 personer bjöds in, arrangerades av en känd s.k. festfixare. Kostnaden för detta jippo blev 3,5 miljoner kronor och bokfördes som forskningsbidrag!! Men festfixaren kunde inte bara håva in arvode för denna fest. 2009 skrev stiftelsen att avtal med denne utan att beakta lagen om offentlig upphandling. Med referens till detta avtal så har stiftelsen hittills fakturerats 9,5 miljoner kronor. Av fakturorna framgår det inte vad det är stiftelsen betalar för. I avtalet framgår det lite opreciserat att festfixaren skall se till att kännedomen om stiftelsen ökar och att den får större genomslag i media. Man kan nu konstatera att det sistnämnda har han lyckats förbannat väl med.

I Rapport framträder stiftelsens VD och ger några groteska svar på reporterns frågor. Han hade ingen aning om att stiftelsen sorterade under Lagen om offentlig upphandling och han anklagar regeringen för att inte ha klargjort detta i samband med stiftelsens bildande. Beträffande festen är han lite ångerfull och erkänner att han aldrig skulle ha slagit på så stort om han hade kunnat förutse allmänhetens reaktioner. Puh!

Nu har vi nyligen läst om Stiftelsen för strategisk utveckling, Tillväxtverket och Vinnova och deras utsvävningar och lagöverträdelse. Tidigare har vi sett många exempel på liknade agerande inom andra statliga verk och myndigheter. Varför lär sig aldrig generaldirektörer och myndighetschefer och varför tar inte regeringen en gång för alla ett helhetsgrepp för att stävja brott mot givna regler? Skärp sanktionerna mot chefer som inte förmå hålla sin organisation fri från fiffel och båg, visat dåligt omdöme eller tappat förankringen i verkligheten. Förse dem absolut inte med behagliga reträttposter med bibehållen lön. Allt var nog inte bättre förr men nog fanns det en annan moral när det gällde att hushålla med våra gemensamma tillgångar. Gustav Möller, socialminister på 40/50 talen, lär ha sagt: ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”. Det borde vara en av de viktigaste utgångspunkterna för all statlig och kommunal förvaltning.

När jag ändå håller på att gnälla så kan jag fortsätta. Vår försvarminister blir svarslös när hon får frågan om Saudiarabien är en diktatur. Hon kan inte ge något svar. Efter några timmar när det har kokat rejält på sociala medier och förekommit en rad uttalande från opposition och regeringskollegor skickar hon ut ett meddelande med följande lydelse: 

"Regeringen delar inte in världens länder i diktaturer och demokratier men om det endast är möjligt att beskriva Saudiarabien som antingen diktatur eller demokrati så bör Saudiarabien beskrivas som diktatur".

En minster i vår svenska regering kan inte tydligt säga att Saudiarabien är en diktatur men om hon, vilket gud förbjude, endast får använda demokrati eller diktatur för att beskriva landet så lutar hon åt diktatur. Carl Bildt är något rakare i sina uttalande och kallar Vitrysslands president för buse. Å andra sidan är nog vårt handelsutbyte tämligen marginellt med Vitryssland.