När jag nästan hade gått fyra år i folkskolan så var det dags för vår första (och enda?) skolresa. Vår lärarinna gav prov på sitt envälde och bestämde att vi skulle resa till Visingsö. Ett något udda resmål för en skolresa. Mina klasskamrater och jag hade nog hoppats på Liseberg. Att protestera mot överhetens beslut var naturligtvis helt otänkbart på den tiden. Så Visingsö fick det bli. Jag minns inte så värst mycket från resan men jag kom ihåg att vi åkte på några slags vagnar som drogs av hästar och att vi var uppe i ett högt kyrktorn och spanade ut över Vättern. Tillbaka i Gränna skulle vi få köpa polkagrisar men eftersom några av oss inte hade uppfört sig exemplariskt på Visingsö så ansåg lärarinnan att något lämpligt straff måste utmätas. Alltså inhiberades besöket i polkagrisbutiken.
 |
| Äntligen på väg till Visingsö |
Jag har säkert åkt hundra gånger på motorvägen utmed Vättern och varje gång jag passerar Gränna och blickar ut över sjön så tänker jag på min skolresa. Jag har också många gånger tänkt att jag någon gång borde stanna några timmar och ta färjan över till Visingsö. I år gjorde vi slag i saken och åkte faktiskt över till ön, som nås efter en knapp halvtimmes resa med bilfärjan. Mitt i sommaren bör man nog boka plats om man nödvändigtvis vill åka ett visst klockslag. Ön är närmare en och en halv mil lång och kanske 2-3 kilometer på det bredaste stället. Så vår intention var att se det mesta under en två timmars vistelse på ön. Ack vad vi bedrog oss. Två timmar är alldeles för lite tid för att få en meningsfull upplevelse av Visingsö.
 |
| Den storslagna Näs kungaborg |
Öns bördiga jordmån och ypperliga läge har bidragit till att det går att finna fornlämningar från alla epoker från den äldre stenåldern och framåt. Massvis med fynd vittnar om att ön var ett viktigt handels-och hantverkscentrum redan under järnåldern. Under den tidiga medeltiden blev Visingsö centrum för de politiska strider som så småningom ledde fram till en statsbildning som utan tvekan kan karakteriseras som det ursprungliga Svea Rike. Hur västgötar och östgötar genom de sverkiska resp. erikska ätterna slogs om hegemonin inom riket är skönlitterärt på ett utomordentligt sätt skildrat av Jan Guillou. En imponerande borg byggdes på Visingsös södra spets och blev centrum för kungamakten och också platsen för många blodiga uppgörelser. Borgen i vilken Magnus Ladulås vistades och där han också avled hette Näs borg. Den förstördes 1318 men ruinerna vittnar fortfarande om ett för den tiden mäktigt byggnadsverk.
 |
| Otrolig mängd blåklint |
Ända fram till 1800-talet var ön fri från skog men då började man på kronans mark att plantera stora ekskogar med syftet att försäkra sig om gott virke för marinens skeppsproduktion. De stora ekskogarna sköttes uppenbarligen med stor omsorg och på 1970-talet kunde chefen för Domänverket göra chefen för Marinen uppmärksam på att det nu var dags att hämta hem förstklassigt ekvirke för fartygsbyggande. Förståndigt nog så avböjde amiralen erbjudandet. |
| Golfbanans klubbhus med flyg- platsens ankomsthall i bakgrunden |
Förutom öns vackra lövträdsskogar så täcks ön av böljande sädesfält och pittoresk småhusbebyggelse. Lite varstans finns inbjudande stränder. Sammantaget ger hela landskapsbilden ett lugnt och rofyllt intryck. Längst upp i norr finns det faktiskt en liten golfbana och ett flygfält, vilka uppenbarligen lever i någon slags symbios.
Åker ni mellan Stockholm och Göteborg och har lite tid över så tveka inte att sticka över till Visingsö. Medan ni väntar på färjan så passa på att köpa en polkagris.Vill man övernatta på Visingsö så finns uppenbarligen många möjligheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar