 |
| En trevlig gamäng med offensiva idéer |
Det kändes verkligen tråkigt att ta del av Sveriges tillkortakommanden i Ukraina. Först en urdålig match mot värdlandet och sedan stryk mot England trots i vissa fall bättre intentioner och något mer konstruktivt spel. Våra opportunistiska sportjournalister har ju hyllat den nye trevlige ledaren och hans spelidéer och samtidigt passat på att ta hämnd på hans företrädare som ansågs allmänt mossig och stod för alldeles för defensiva och tråkiga spelsystem. Framför allt så höll han journalisterna kort och uppvisade stor integritet. Han var aldrig inställsam mot tredje statsmakten.
 |
| Defensiv surgubbe |
Lagerbäck förstod att Sverige aldrig kan mäta sig med de flesta andra landslag beträffande teknik och snabbhet. Alltså måste vi sätta taktiken, organisationen och kollektivet i främsta rum. Ett urstarkt försvar parat med förmåga till överraskande kontringar både med långbollar och kortpassningsspel. Detta var ett framgångsrecept under 10-15 år och det tycker jag Lagerbäck förtjänar att respekteras för. Han lyckades nästan alltid att ta ut maximal prestanda ur de svenska landslag han ledde. Hamréns landslag i Kiev kom aldrig i närheten av sin maxkapacitet och det gjordes mängder av taktiska misstag. Ändå tycker jag att Hamrén skall fortsätta som boss. Men om han håller fast vid sina idéer så måste han nog ta bort en 5-8 spelare i truppen och försöka hitta spelare som bättre passar hans spelsystem. Detta är sannerligen inte lätt gjort och om några månader så börjar kvalet till VM.
Annars så ångrar jag att jag gav upp min fotbollskarriär så tidigt. Detta blir speciellt markant när jag i tidningen läser att Zlatan på frågan om vad han skall göra i sommar svarar: Inget är bestämt men vi åker säkert till Sverige. Blir det dåligt väder så står alltid ett plan och väntar på oss. För övrigt så tycker jag Zlatan har vuxit som människa de senaste åren. Han har på mig gjort ett mycket gott intryck som ledare, lagkapten och talesman för landslaget.
Någon, jag tror det var den engelske storspelaren Gary Lineker, definierade de stora mästerskapen som en fotbollstävling som pågår under en månad och på slutet vinner Tyskland på straffar. Detta tror jag inträffar även i år. Tyskland har imponerat.
Det har på den här bloggen blivit ganska sparsamt med inlägg den senaste tiden. Det finns flera anledningar till detta. Den viktigaste är att jag prövat på andra s.k. sociala medier. Alltså har jag börjat använda mig av Facebook och Twitter. För en gångs skull är jag inte någon ”early adopter”. 7 % av världens befolkning använder redan idag Facebook. Beträffande Twitter så är nog denna siffra betydligt lägre men ändå ansenlig. Jag måste medge att jag ännu inte fullt ut har förstått storheten med dessa företeelser. Men visst Facebook är ett trevligt system för slutna eller öppna diskussionsgrupper. I sådana kan nördar av olika slag mötas och älta sina frågor och problem. Jag är själv med i 8 sådana grupper. Facebook torde också vara perfekt för att med kompisar samordna större aktiviter, planering av resor eller andra projekt. Den vanliga användningen av Facebook där man skall vara vänner, gilla och ange status är jag betydligt mera tveksam till. Något andefattigt! Twitter då? Ja, jag vet inte vad jag tycker. Uttrycksmöjligheten är starkt begränsad och kräver mycket god språkkännedom av användaren för att det skall bli vettigt. Samtidigt är det snabbt och man blir omedelbart insatt i vad som är på gång genom att vara s.k. följare av vissa potentarer. Själv har jag följt politiker, ledarskribenter, journalister, kultursnubbar, artister och idrottsmän m.fl. kategorier. I ett kommande blogginlägg tänker jag försöka att från min något snäva horisont göra en mer uttömlig utvärdering av bloggeriet, Twitter och Facebook.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar