Örudden

Enligt en mängd meterologiska källor så skulle det idag bli en vårvinterdag med klarblå himmel, ingen vind och några plusgrader. Perfekt väder för en exkursion. Att det skulle bli en sådan hade vi bestämt. Målet var Örudden som vi besöker flera gånger per år. Enligt min åsikt så tillhör denna plats längst söderut på Torö de tio vackraste och mest säregna ställena i Stockholms län. Jag har i tidigare inlägg skrivit om Örudden och eftersom man också hittar mycket på nätet om Torö och öns olika områden så finns det ingen anledning att här ytterligare lägga ut texten om detta.

Jag steg upp vid 6-tiden och konstaterade att det i Stockholms innerstad rådde en tät och kylig dimma. Nåväl, denna skulle väl försvinna ganska snabbt när solen började göra sig gällande. En snabb frukost och så iväg till Bredäng för att plocka upp Ricky. Fortfarande tät dimma. Vidare till Haninge för att enligt plan hämta Kjell. I Haninge var dimman borta och allt började ställa in sig efter prognoserna. När vi fortsatte färden söderut konstaterade Kjell att det rimfrostklädda landskapet påminde om Norrbotten där han har spenderat en stor del av vintern.  När vi kommer ut på Torö är dimman tillbaka. Det har inte skett någon förändring när vid parkerar bilen vid Örudden. Är det något väder som fågelskådare har ringa fördragsamhet med så är det tät dimma. Men det verkar som om makterna står oss bi, för när vi kommer ned till havet så lättar dimman och sikten ökar drastiskt. En svag sol visar sig också. Under en dryg timme så är förhållandena för skådning ypperliga. Vi konstaterar att det finns mycket fågel ganska långt ute på havet. Vi hittar några tordmular och silltrutar, en tobisgrissla, hundratals knipor, en flock på minst 100 svärtor och självfallet storskrakar och dito skarvar.  Och långt ute ser vi en stor flock alfåglar och kan även höra hur de ropar in vårens ankomst. Så här lät det.

I samband med kaffet och mackorna så hörde vi ett läte som kändes bekant men som vi av ovana inte genast kunde identifiera. Vi förstod att det måste vara en korsnäbb och med hjälp av iPhonen och nedladdade fågelappar kunde vi konstatera att det var fråga om en mindre korsnäbb. Snart var vi omgivna av korsnäbbar och vi blev ganska säkra på att bland dessa också fanns åtminstone en större.

Så plötsligt är dimman tillbaka och temperaturen sjunker när solen försvinner och det kalla havet får fritt spelrum. Men även denna nästan trollska landskapsbild har avgjort sin tjusning. Starka naturupplevelser behöver verkligen inte innehålla fåglar. Stillheten kombinerad med himmelns, strandens och havets gråa nyanser kan vara en alldeles enastående tilldragelse. Vi bestämmer att dra oss tillbaka till bilen. På vägen dit genom barrskogen träffar vi på tofsmesar och kungsfåglarna flyger förbi oss på endast några meters avstånd.

Vi summerar vår utflykt som lyckad trots att vi är något missnöjda med verkligheten i förhållande till gårdagens väderprognoser. När vi är tillbaka i stan så blir vi inte riktigt trodda när vi bedyrar att vi faktiskt inte bara har upplevt klarblå himmel och sol.