Revisorer och deras villebråd

Att vara revisor kan inte vara så roligt. Som småbarn hotades man med sotaren. I det vuxna livet på arbetsplatsen händer det att man hotas med revisorn. Revisorn kommer! Revisorn har sagt! Revisorn är bekymrad! Revisorn kräver att få titta på vissa papper! Jag har arbetat under VD:ar som aldrig skulle stå i givakt om någon kund känner sig bekymrad, men när revisorn är bekymrad kräver att alla skall stå på tå och släppa allting och genast agera på revisorns nycker. Att få en s.k. oren revision är kanske den värsta klump i protokollet som en karriärist kan få. Kanske är det bra att företagsledningar har överdrivet stor respekt för revisorerna. Å andra sidan hör man sällan talas om att det är revisorn som avslöjar mutor, bestickningar och annat fiffel som drygar ut den personliga kassan hos ledande personer i näringsliv och förvaltning. Här är det istället journalisterna som står för grävandet.

De senaste året har vi sett många exempel på hur tjänstemän och förtroendevalda berikar sig på skattebetalarnas bekostnad och med en häpnadsväckande girighet låter sig mutas eller ta ut orimliga förmåner. Ja, inte bara det senaste året. Man kan väl säga att detta har varit ständigt aktuellt de senaste årtiondena. Alltså gick jag till Stadsteatern för att se Gogols klassiska pjäs Revisorn som just handlar om mutor, översittarfasoner, maktmissbruk, hyckleri, fjäskande m.m. och trodde att jag skulle få se något som hade sin udd riktad mot dessa missbruk i dagens samhälle.

Pjäsen skrevs någon gång på 1830-talet och utspelas i en landsortshåla i det väldiga ryska tsarväldet. I byn har man fått någon slags information om att en revisor är på väg för att hålla räkning med byns potentater. Plötsligt nås man av ett besked att en främling med betjänt har tagit in på värdshuset. Främlingen utpekas genast som Revisorn men är i verkligheten en skojare. Nu startas ett väldigt fjäskande för främlingen som genast är med på noterna. Borgmästaren bjuder in honom till sin bostad och han undfängnas med god mat och de bästa drycker. De ledande personerna i byn står i kö för att ställa in sig hos den förmente revisorn och alla är villiga att ge honom väl tilltagna handlån. Allt för att det skall överses med gamla synder och övertramp. Borgmästaren ger till slut sitt samtycke till äktenskap mellan "revisorn" och sin dotter. Borgmästarparet drömmer om det eleganta och bekväma livet i Moskva. Då slår bomben ner. Han som gavs chansen att utge sig som revisor har lämnat byn med fullt av cash i fickan. Och än värre, den riktige revisorn har anlänt och begär att alla handlingar läggs på bordet.

Av denna historia tycker jag man borde kunna skapa någon rolig samhällskritisk satir med bäring på vad vi nästan varje dag får rapporter om. Istället så förläggs historien i utkanten av det av Stalin styrda sovjetsamhället. Sovjetiskt 1930-tal. Därmed förlorar pjäsen all kraft, samhällskritiken och den allmänna mänskliga  problematiken försvinner. Publiken kan lugnt konstatera att detta hände på Stalins tid och då är det vi ser inte alls förvånande. Om man nu som regissör måste vara så klåfingrig att man förlägger handlingen till någon tid som författaren inte hade en aning om, varför inte då låta just denna pjäs utspela sig år 2011 i ett svenskt kommunhus. Effekten skulle bli så mycket starkare.

Gogols pjäs är förvisso en komedi men tyvärr är det som visas på Stadsteatern inte roligt. I salongen var det sparsamt med skratt. Vi bevittnade en föreställning som inte berör. Om svängarna hade tagits ut obetydligt mer hade föreställningen platsat perfekt på en utomhusscen i någon svensk turistort. Vad har regissören hållit på med?  Skådespelarna gör så gott de kan. Min favorit Ingvar Hirdwall är lysande i huvudrollen som borgmästaren. Men jag kommer inte att rekommendera mina vänner att gå till Stadsteatern för att se Revisorn.

Visst är fotboll kultur!

Kultur eller underhållning? Eller både och?

Vad är kultur? Svaret på denna fråga är av en anledning som jag inte förstår kontroversiellt och ger oftast bränsle till ett känsloladdat åsiktsutbyte. Ibland vill vi sopa in allting under begreppet kultur och när det passar oss bättre vill vi gärna begränsa betydelsen av kulturbegreppet. Ordet kultur verkar härstamma från något latinskt ord som betyder odling. På något sätt kan man säkert finna någon koppling till det svenska ordet kult. Om man försöker hitta en bra definition av orden "kultur" eller "kulturell" så känner man sig efter lite sökande i NE, Wikipedia, SAOB och några andra referensverk ganska bortkollrad för att inte säga uppgiven. På något sätt skall det mesta få plats i kulturbegreppet. I Wikepedia hittar man följande definition:


"Kultur kan definieras som livsmönster t.ex. språk, konst, värderingar och institutioner hos en population som överförs socialt från generation till generation. Kultur har kallats "levnadssättet hos ett helt samhälle". Som sådant inkluderar det beteendemönster, seder, klädsel, religion, ritualer, lekar, normer för lagar och 
moraliska system, liksom trossystem och konstarterna. Kultur refererar ofta till en universell mänsklig kapacitet för att klassificera och kommunicera erfarenheter materiellt och symboliskt."


Vad vill jag komma till? Jo hur man än vrider och vänder på begreppet kultur och nästan oberoende av i vilket uppslagsverk man söker i så är det svårt att inte komma till slutsatsen att idrott är kultur. Samtidigt är det så många som verkar värja sig sig mot detta. Majoriteten av s.k. kulturskribenter (det finns lysande undantag) tycks avsky idrott och vill inte på något vis bli sammankopplade med murvlarna som skriver på sportsidorna. Att de senare oftast är avsevärt skickligare som just skribenter är nog bara något som läsarna av sportsidorna genast inser. I DN har man sedan lång tid tillbaka slagit ihop kultur och underhållning men låtit idrotten leva sitt eget liv. Förmodligen anser man att t.ex. populärmusik och teater hör ihop. Däremot är idrott något som man inte kan undgå att skriva om. Men det måste gömmas i en speciell bilaga. I den "nya DN" har idrotten förpassats till de sista sidorna i den nya bilagan "DN Stockholm" som är ett försök att ta upp striden med hela floran av lokala tidningar och diverse annonsblad som ges ut gratis i Stockholm. Enligt DN tycks idrott alltså inte vara någon riksangelägenhet. Den så kallade kvällspressen har en annan inställning och ger ut speciella sportbilagor. Här hittar man också många av våra bästa skrivande journalister.

Fotboll eller Opera. Vad är kultur?

Jag är idrottstokig och samtidigt intresserad av teater, musik och litteratur. För mig är det självklart att t.ex fotboll skall räknas som en viktig kulturyttring. Mina känslor påverkas på liknande sätt om jag ser en  fotbollsmatch som om jag ser en uppsättning av något klassiskt/modernt teaterstycke eller läser en roman. Jag har lätt för att jämställa skönheten och dramatiken i ett läckert upplagd anfall i en fotbollsmatch med en verbal holmgång i ett strindbergsdrama. För mig är fotboll lika mycket kultur som Strindberg och Shakespeare.

Hos dessa föreningar
är kulturen stark.

Alltså var jag häromdagen tillsammans med son och syster på ett kulturarrangemang som arrangerades på Stockholms gamla olympiska stadion. Min syster som  bor på västkusten var på besök. Hon har ett stort intresse för fotboll och hon är som jag sedan barnsben ett stort fan av Änglarna, som lite mer profant också kallas IFK Göteborg. Min son som är uppvuxen i Stockholm håller på Djurgården, vilket jag tyvärr inte tycks kunna göra något åt. Att min syster, min son och jag är tillsammans på en fotbollsmatch tillhör inte vanligheterna. Senaste gången var när Sverige kvalade till VM i USA och mötte Österrike på Råsunda. Kanske var det 1993.

Matchen på Stadion var inte så mycket att hurra för. En medioker tillställning. De stående ovationerna uteblev. Änglarna vann med uddamålet men om man skall vara objektiv var det knappast helt välförtjänt. Att Djurgården förlorade skapar nog en hel del ångest hos fansen. Degradering från allsvenskan hotar.

I morgon skall jag på ett annat kulturarrangemang. Nu är det Stadsteatern som gäller och pjäsen är Gogols klassiker Revisorn. Jag återkommer med rapport.

SEB, DN/SVD och dess kunder

Idag blev jag uppringd av en person som representerade banken SEB. Man ville bjuda in mig för att ta del av bankens produkter och ge mig någon typ av ekonomisk rådgivning. Till saken hör att min fru och jag har varit kunder i denna bank de senaste 40 åren. Vår lön har gått in på räntefria konton hos banken och vårt relativt blygsamma sparande har satts in på konton med rekorddålig ränta. I den mån vi har köpt aktier, fonder eller obligationer så har banken mot nätta avgifter även skött detta. Vi har aldrig klagat. Vi har kort och gott varit bankens nyttiga idioter.

Är hon chef för små-
spararnas sämsta bank?

För några år sedan bodde vi i en hyresfastighet. I tidens anda beslöts att en ombildning till bostadsrätter skulle ske. Så för att bo kvar var vi tvungna att låna upp pengar. Jag gick till SEB och var ganska övertygad om att vår gamla bank borde kunna erbjudna bästa tänkbara villkor. Vi hade ju haft en så långvarig relation och aldrig någon gång hade vi varit otrogna. Aldrig hade vi misskött oss. Dröm om min förvåning när vi får beskedet att SEB inte ger några som helst förmåner till gamla kunder. Man hänvisade till sitt produktutbud som tydligen var gjutet i sten, åtminstone för mig. Jag bad om att någon lämplig chefsperson skulle kontakta mig. Detta inträffade aldrig. Snabbt via telefon och mail kunde jag direkt få betydligt bättre villkor hos alla de andra banker jag kontaktade. Det rörde sig om traditionella banker men även så kallade nischbanker. Ingen av dessa banker krävde att vi flyttade över våra konton till respektive bank. En statlig bank som förmodligen står på regeringens utförsäljningslista gav mig villkor som inte var de bästa men de var klart bättre än vad SEB erbjöd.

Jag börjar närma mig tiden för uttag av pension. Det är förbannat trist att inse att man måste vara smart och hela tiden checka börskurser m.m. för att få något som liknar en anständig pension. Detta ligger absolut inte för mig. Men när allt började att rasa på börsen så beslöt jag att ta ut de de blygsamma belopp som jag hade på något slags fondsparkonto och sätta in pengarna på ett vanligt sparkonto. Än en gång så gick jag till SEB och än en gång blev jag hänvisad till deras så kallade produktutbud med på broschyrer angivna räntesatser. Jag bad om att få tala med någon person som kanske kunde göra avsteg mot vad som föreskrivs i produktutbudet. Jag förvrägades detta. Så då vände jag mig återigen till marknaden. Samtliga bankinstitut gav mig klart bättre villkor än SEB. Jag valde en bank som gav mig 0,7 % bättre ränta än SEB . SEB hade massa restriktioner beträffande uttag. I min nya bank kan jag ta ut pengar när som helst utan att räntan påverkas.

Mitt lönekonto som snart kommer att omvandlas till pensionskonto har jag kvar hos SEB. Deras internetbank är nämligen ganska bra och jag är van vid den. Jag har å andra sidan ingenting att jämföra med. Men på grund av bankens fyrkantiga hantering av oss så har man tappat mig och min fru som helhetskunder. Nu tror jag inte SEB  bryr sig ett skvatt om detta. Man struntar i småkunderna. För dem är det endast storföretagen och internationella spekulationer som är intressanta.

Kontroversiell? Kanske. Men framför
allt en fantastiskt kulturjournalist
och gudabenådad stilist

Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet? Jag eller min fru har i fyrtio år prenumererat på DN. Några gånger har jag parallellt genom något gratiserbjudande även haft SVD i brevlådan. För fyrtio år sedan var det för mig självklart att ha DN. Lagercrantz var redaktör för DN och denna tidning upplevde en storhetstid medan SVD var en helt igenom politiserad tidning både beträffande ledarsida och nyhetssidorna. Numera är det helt annorlunda. Jag finner SVD i många fall överlägsen DN. Speciellt när det gäller kultursidorna. Det går inte att på nyhetssidorna avslöja vilken politiskt linje tidningen står för. Detsamma gäller också Aftonbladet. Det norska företaget Schibsted som äger båda tidningarna har alltså i Sverige skapat två tidningar som står för olika politiska linjer men som på nyhetssidorna är tämligen neutrala. Tack för det!

DN eller SVD? Skit samma?

Alltså skulle jag idag lika gärna kunna läsa SVD som DN till frukostfilen. Speciellt nu när DN enligt min mening står till höger om SVD. Det finns dock ett stort hinder för att byta tidning. Så länge Göran Schytte får breda ut sig i SVD så vill jag nog helst slippa tidningen till frukostläsning. Då och då blir jag uppringd av försäljare av SVD. Jag träffar även på dem ute på stan. De erbjuder fantastiska villkor. En spottstyver för en tre månaders prenumeration. Och därefter en mycket förmånlig helårsprenumeration. Jag vet att DN bearbetar SVD-prenumeranter med liknande villkor. Min fru och jag blir däremot aldrig kontaktade av DN och erbjudna något som liknar rabatt. Vi fortsätter att betala fullt pris år efter år utan att få några rabatter. Än en gång är vi nyttiga idiotiska kunder. Jag har pratat med personer som finner det ofattbart att vara en trogen tidningsprenumerant. Tycker man att det kvittar vilken morgontidning man har så kan man byta varje kvartal och då knappt betala någonting.

Det är märkligt att företagen inte värdesätter människor som har varit trogna kunder under några decennier. Men eftersom jag har suttit still i båten under alla dessa år så anses det väl att jag har bidragit tillräckligt till profiten och att sannolikheten att jag väljer andra alternativ är försumbar. En för mig konstig inställning. I de branscher där jag varit verksam har det alltid gällt att redan befintliga kunder är första prioritet. En tappad befintlig kund kostar så mycket mer än en en tappad presumtiv kund.

Bestämde jag någon tid med SEB? Nä, naturligtvis inte. Jag rabblade mina klagomål ungefär som ovan och bad att få offert på bästa räntor och gärna per telefon från någon ansvarig person som kan göra avsteg från produktutbudet. Tror ni att någon kontaktar mig?      

Ständigt denne Greider

I mitt förra inlägg råkade jag beröra den satsning på matematik som regeringen aviserat. I grunden välkomnar jag detta initiativ. Man kan diskutera hur exakt pengarna skall användas men principiellt så borde detta  vara ett helt okontroversiellt förslag. Även om man inte är naturvetare borde man kunna inse att matematikundervisningen är gravt eftersatt i de svenska skolorna samtidigt som den är av utomordentlig betydelse för landets utveckling och konkurrensförmåga. I de flesta andra europeiska länder där det inte förekommer ett polariserat förhållande mellan naturvetenskap och humaniora finns det stor förståelse av matematikens betydelse. Man har också klart för sig att matematiken har utvecklats ur filosofin och är fundamental för de flesta vetenskapsgrenar.


På Newsmill har det de senaste dagarna förekommit en debatt med anledning av att skolministerns har utlovat stöd till matematikundervisningen. Läs gärna igenom de olika inläggen. Göran Greider har naturligtvis skrivit en drapa. Något annat vore ju väldigt förvånade. Denne åsiktsmaskin har ju alltid en uppfattning om allting och nekas aldrig utrymme för sina mer eller mindre genomtänkta åsikter på de flesta platser som vårt medielandskap erbjuder. Jag kan inte säga att jag ofta delar hans åsikter men ibland finner jag honom läsvärd och någon gång också lite roande. Nyligen kom han ut med en biografi om Dan Andersson, som är alldeles lysande och ger en delvis ny bild av denne av myter omgärdade författare. Tyvärr är hans uppfattning och kunskaper om matematik inte på samma nivå som hans förmåga att formulera sig och slugga sig igenom debatter. Följande citat från Greiders artikel på Newsmill är typisk inte bara för honom själv utan för många som kallar sig intellektuella men som i sin aversion till matematik avslöjar en ren antiintellektualism:

Kan allt. Vet allt.

"Jag genomlevde naturvetenskaplig linje på gymnasiet och det händer än idag, mer än trettio år senare, att jag vaknar av mardrömmar om matematiklektioner. Antagligen rör det sig om det som Freud kallade examensdrömmar - man återupplever något obehagligt som man ändå vet att man kom igenom och jag vaknar alltid lättad. Men att det undermedvetna ibland hämtar sitt skräckstoff från matematiklektioner är inte så förvånande. Få ämnen har en så stark tendens att sålla agnarna från vetet, det vill säga genierna från medelmåttorna och de direkta idioterna. Så känner många inför matematik: Den är för snillen, inte för mig.

På det sättet binds matematiken - trots att den själv givetvis är oskyldig till det - samman med en gammal, hierarkisk människosyn. Några är begåvade, andra inte. Det finns en elit och det finns alla vi andra.

Att svenska elever enligt många internationella undersökningar tycks prestera sämre i matematik än tidigare är faktiskt inte enbart en dålig nyhet."


Greider gör sina mardrömmar om matematik förorsakade av egna tillkortakommanden till något slags psykologiskt allmängods som vi alla drabbas av. Agnar sållas från vetet. Matematik binds ihop med en hierarkisk människosyn. Vilket trams!  


Jag tror att de flesta av oss i citatet ovan kan byta ut matematik mot något skolämne och känna något som påminner om Greiders frustration mot matematiken. Något som förmodligen ligger Greider varmt om hjärtat är poesi. Om man i citatet bytte ut matematik mot poesi så skulle jag kunna känna igen mig. I min skola sållades de bort som inte hade förmåga att förstå poesi. Vi betraktades som idioter och var utsatta för lärarnas hieraraktiska människosyn. Nej riktigt så illa var det nog inte. Men jag hade svårt för poesi och fördrevs på något  sätt in i matematiken där jag så småningom upplevde en skönhet som jag kanske aldrig upplevt i litteraturen trots att jag för mycket länge sedan kommit över mitt ångestfyllda förhållande till lyrik, vilket dock krävde en rejäl ansträngning. Nu är jag glad att jag till och med klarar att med viss behållning läsa Greiders diktsamlingar. Jag vore ännu gladare om Greider och hans åsiktsfränder kunde anstränga sig åtminstone så pass att de kan förstå vad matematik är för något och vilken betydelse detta missuppfattade ämne har. Förhoppningsvis skulle man då inte slentrianmässigt avfärda matematik som något skräckinjagande, fullständigt meningslöst och elitistiskt..


Att en chefredaktör för en relativt välrenommerad svensk dagstidning rycker på axlarna åt att matematikkunskaperna i den svenska skolan är undermåliga är uppseendeväckande. Att han dessutom tycker att detta kan vara av godo är för mig alldeles obegripligt. Greiders tidning är S-märkt. Hur långt från partilinjen ligger hans åsikter om matematik? Ja någon linje finns förstås inte men det skulle onekligen vara intressant att höra vad någon företrädare för partiet tycker i denna fråga.

Några strödda tankar om dagspolitiken

En fin gammal affisch. Den tycks
 passa även det nya arbetarpartiet

Framtill nu har det enligt moderaterna funnits en dunderkur som löser de flesta samhällsproblem och vaccinerar oss mot allt ont som tänkas kan. Kuren kallas smart nog för jobbskatteavdrag. Denna benämning skall få oss att tro att den per automatik skapar massvis med nya jobb. I själva verket är det inget annat än en rejäl skattesänkning för de som jobbar och framför allt för de som har höga löner. De fyra jobbskatteavdrag som har genomförts har medfört att statskassan nu går miste om 85 miljarder per år. Är det någon som tror att detta kompenseras av att nya jobb skapas och att de som redan har jobb gärna sliter ännu mer? Regeringen var i full färd med att införa ett femte jobbskatteavdrag (statskassan skulle dräneras på ytterligare 15 miljarder) när man plötsligt insåg att man numera var en minoritetsregering och att ytterligare skattesänkningar skulle bli problematiska att få igenom i riksdagen. Så nu gällde det att förvilla väljarna och vända på argumenten. Jobbskatteavdragen som tidigare har räddat Sverige från allvarliga påföljder från den globala ekonomiska krisen skulle nu vara fatala att införa eftersom krisen inte har nått sin höjdpunkt.

En överkörd man

Att det inte har blivit någon sänkt skatt på pension i tillnärmelsevis samma utsträckning som på arbete är för mig en av de största orättvisorna i svensk politik under de senaste tio åren. Det skall löna sig att arbeta är en välkänd paroll och det kan väl vara ok. Men att det skall vara olönsamt att ha arbetat hela sitt liv förstår jag inte. De stackars kristdemokraterna hade till slut lyckats skaffa sig en profilfråga som man halvhjärtat drev i regeringsförhandlingarna. Man  försökte få gehör för sänkt skatt på pensioner. De totala beloppet för detta var så pass blygsamt som 2,3 miljarder. KD kördes över och förödmjukades i regeringsförhandlingarna. Istället för sänkt skatt på pension så skall regeringen sänka momsen på restaurangbesök. Kostnad cirka 5 miljarder. Kanske leder detta till billigare groggar på krogen, vilket väl går stick i stäv mot vad KD önskar. Moderaterna menar som vanligt att en skattesänkning ger mer jobb. För mig är det obegripligt att Göran Hägglund låter sig köras över gång efter gång. Varför tar han inte strid? Istället verkar han mer än nöjd med att Reinfeldt lovar att det kan bli en skattesänkning för pensionärerna någon gång 2013 eller 2014 om statsfinanserna tillåter detta. Jojo. Själv säger Hägglund att han är säker på att sänkt skatt för pensionärer går före nästa jobbskatteavdrag. Är naiv bara förnamnet? I den opinionsundersökning vars resultat publiceras idag ligger KD under 4%-spärren. Kommer man att vid nästa val hamna ovanför spärren? Ja, det beror väl i hög utsträckning på om moderaternas anhängare fortfarande är villiga att taktikrösta på KD.

Som jämförelse till KD:s krav på förbättringar för pensionärer så kan man ställa vår skollärare Björklunds 2,6 miljarder för bättre matematikutbildning i skolan. Om detta blev det tydligen ingen debatt i regeringen. Jag har absolut inget emot att det satsas på matematik. Tvärtom! Men kanske bör man titta lite närmare på hur Björklund vill använda dessa pengar. Hans sätt att angripa problem i skolan kännetecknas ju ofta av stark förenkling och avsaknad av djupare analys. Det är mycket pang på rödbetan och gärna med åtgärder hämtade från den urgamla skolan. Jag antar att han inte bara ansvarar för skolan utan också för utbildning och forskning vid högskolor och universitet. Att han skulle ha någon slags politik för de senare områdena har åtminstone inte jag noterat.

Det har nu gått ett år sedan socialdemokraterna gjorde sitt katastrofval. Men har förvisso skaffat sig en ny ledning men man har inte ens lyckats formulera ett embryo till politik som skulle kunna vara ett alternativ till regeringens. Det är konstigt att ett parti som (S) inte kan få ihop ett politiskt program som går att använda som en bas för en vettig opposition. En av partiets mer framträdande ledare sa för länge sedan att "Politik är att vilja". Men för en utomstående är det tveksamt om man verkligen vill något överhuvudtaget. Man har inga egna idéer och säger pliktskyldigast nej om regeringen vill göra något. Annars är det väl så att förutsättningarna att bedriva opposition kan knappast bli bättre än vad de är nu. Men än så länge har regeringen ingen anledning att känna någon oro på grund av oppositionens agerande. Landet hade dock varit förtjänt av en kompetent opposition till regeringen.

Så har vi vänsterpartiet. Nej, nej det orkar vi inte med idag!

En fest för folk och fåglar

Vid den här tiden på året samlas stora mängder av våra flyttfåglar ute på Falsterbonäset för att  ta farväl av Sverige för denna gång. Sträcken av rovfåglar är ibland väldigt stora och det är väl i första hand dessa som drar till sig fågelskådarnas stora intresse. Antalet rovfåglar är speciellt stort om den rätta vindriktningen råder och termiken är kraftig. Rovfåglarna kan då skruva sig uppåt till stora höjder och nästan segelflyga hela vägen över till Själland. Är förhållandena inte gynnsamma kan man se fåglar som ger sig iväg men strax återvänder till Falsterbo där de avvaktar bättre tider.

En del av mässområdet

Sedan några år tillbaka anordnas något som kallas Falsterbo Bird Show den första helgen i september d.v.s. samtidigt som fågelsträcket brukar nå sitt maximum. Vad är nu detta för jippo? Syftet med Falsterbo Bird Show är att öka intresset för fåglar och därmed skapa opinion för fågelskydd och naturvård. Det ekonomiska överskottet går till åtgärder för att skydda fåglarna. Evenemanget bjuder på många aktiviteter och riktar sig till vana fågelskådare såväl som till nybörjare och folk med ett allmänt naturintresse. I år var vi för första gången där och kunde ta del av ett program som omfattade naturguidningar, ringmärkning, föredrag, diverse familjeaktiviteter m.m. Den tävlingsintresserade kunde titta på SM i fågelskådning eller en uppsluppen landskamp i fågelkunskap mellan Danmark och Sverige. Själva mässområdet är beläget inne på Falsterbos anrika ridanläggning. Här fanns kanske ett 25-tal utställare, huvudsakligen diverse föreningar, bokförsäljare och alla de vanliga utustningsföretagen. Det är numera inte bara kikarförsäljare som visar sitt intresse för ornitologerna.

Skådare flockas kring en ringmärkare
som förevisar en fångad vattenrall

Fågelskådning kan
 vara riktigt bekvämt

Dagen innan vi kom till Falsterbo, hade det varit optimala förhållanden för sträckande fåglar och massvis med rovfåglar lämnade näset och tog sikte på Danmark. Man räknade t.ex. in ett par tusen bivråkar, ett antal som är en betydande del av det totala antalet vuxna svenska bivråkar. Man såg flera väldigt ovanliga arter och man kunde också betrakta 18 storkar som gav sig iväg. Det var länge sedan det var möjligt att se något liknande. Storken har ju varit mer eller mindre utrotad i Sverige. Men en rad åtgärder har medfört att populationen i Skåne har ökat rejält. Även en svart stork som är en riktig raritet siktades. Påföljande dag när vi anlände till näset hade vinden vridit sig vilket gjorde att fåglarna avvaktade och inte visade sig i så stora antal. Men visst fick vi se mycket rovfågel men ingen av de verkliga  rariteterna. Istället fick jag möjligheten att se en rosenstare som tillhör samma familj som vår stare och som de få gånger den visar sig i Sverige gärna håller ihop med en flock vanliga starar. Så var också fallet när jag såg den. Min kamrat missade tyvärr fågeln eftersom han måste uppsöka en buske under den korta tid som staren var synlig. Så kan det gå!

Golfspelare och skådare
 samsas ute på Nabben

Något som slog mig ute på Nabben (sydligaste spetsen på näset) var den fördragsamhet skådare och golfspelare visade varandra. För att komma ut till de intressanta platserna för skådning måste man korsa golfbanans spelfält ett antal gånger och stigarna ut till Nabben går längs golfbanan. Då och då måste spelare och skådare stanna upp och släppa fram varandra. Detta skede under artiga och respektfulla former. Min erfarenhet är annars är att det ofta råder näst intill krigstillstånd mellan golfare och ornitologer. Men inte här. Det var trevligt att se. Någon berättade för mig att det inte hade varit så alltid men att man nu på båda sidor sedan lång tid tillbaka hade insett att samarbete var det bästa för båda parter.

Dagens I-landsproblem?

Ibland hör man talas om att datorer kraschar. Riktigt vad detta innebär har jag aldrig förstått. Är datorn totalt oanvändbar efter en krasch eller kan man i de flesta fall göra någon slags reparation? Vad är det egentligen som kraschar? Oftast omnämns hårddisken som den kraschade enheten. Men andra system i datorn kan nog också ställa till problem. Som en förberedelse till en krasch som för eller senare alltid kommer så uppmanas man att ta backuper av olika slag. En krasch verkar alltså på något sätt vara oundviklig.

Framtill för några veckor sedan så har jag personligen aldrig upplevt någon som kan liknas vid en datorkrasch. Detta trots att jag har använt datorer sedan PC:ns barndom. När det har varit dags för generationsbyte av dator så har det alltid kunnat göras i god ordning med den gamla datorn fullt fungerande. Men för några veckor sedan la min gamla trotjänare till dator av. Av alla konstiga tecken och anvisningar som uppenbarades på skärmen så förstod jag att nu var det illa. En krasch! Under ett halvår hade jag dessutom noterat diverse varningar om för högt processorutnyttjande och att fläkten i datorn nästan konstant gick på högvarv. Så jag borde förstått att det var ett allvarligt läge och börjat förbereda datorbyte.

Ny dator inhandlades och därmed senaste versionen av Windows. Det visade sig att min nya dator var utrustad med Windows 7 i 64 bitars version till skillnad mot den gamla datorn som hade 32 bitars Windows Vista. Att försöka återskapa allt som fanns i min gamla dator var ingen lätt uppgift. Dokument, bilder och filmer var inga problem. Allt sådant hade jag sparat på separat hårddisk. Men med alla dessa mer eller mindre nödvändiga program var det annorlunda. Det visade sig snart att många av mina program inte kunde köras med det nya operativsystemet. I vissa fall så måste jag ladda hem nya versioner. I bland var detta gratis och i vissa fall ville programmakaren ha betalt. Någon gång var det så komplicerat att jag var nära att ge upp.

Nu efter tre veckor och massvis med timmar nedlagda är jag nöjd. Min nya dator fungerar perfekt och det är nästan inget jag saknar från min gamla datormiljö. Utan alla dessa fantastiska forum som finns på nätet hade jag aldrig lyckats återställa allt. Om vi bortser från existensiella frågor så kan man nog på nätet få svar på det mesta. Det underlättade också att min gamla dator efter massvis med startförsök faktiskt gick igång några gånger och höll sig pigg i 10-15 minuter. Dessa perioder kunde jag utnyttja till att tanka över information till externa minnen.

På gott och ont (mest gott) så är många av oss verkligen beroende och betjänta av att ha ständig tillgång till en dator. Därför är det lite underligt att datortillverkare, konstruktörer av operativsystem och programmakare inte tycks tänka på alla bekymmer konsumenten kan råka ut för i samband med byte av dator. Det borde gå att hitta lösningar som gör dessa byten något mindre ångestfyllda än vad som idag är fallet.

Datorkrascher är kanske ett lyxproblem men hade jag haft ovänner så hade jag aldrig önskat att de hade råkat ut för detta.